- Forskning
Svenska tandläkare tycks ha bristande kunskaper om hur man behandlar personer som fått bisfosfonater eller denosumab på grund av benskörhet. Dessa patienter har högre risk än andra att drabbas av nedbrytning av käkbenet. Risk finns för allvarliga käkbensproblem när tänder behöver tas bort eller vid rotfyllningar om man intagit de ovan nämnda läkemedlen.
Så många som nio av tio tandläkare upplever osäkerhet om patienten drabbas av käkbensnekros, det vill säga nedbrytning av käkbenet på grund av patienten medicinering med bisfosfonater eller denosumab.
En av de drabbade är Siv Eveby som berättat om sina långdragna problem på Tf:s hemsida. Tandläkarna förstod inte hennes problem och därför fick hon inte heller korrekt behandling.
Dock är det inte bara gentemot denna kategori svenska tandläkare har bristande kunskaper. Även andra som drabbas av käkbensinfektioner/inflammationer har svårt att få adekvat hjälp.Svenska tandläkare lär sig inte att käkbenets märg kan infekteras exempelvis av rotfyllda tänder.
Inte ens Socialstyrelsen har förstått allvaret i detta. Rotfyllningar hos personer som medicinerats mot benskörhet tycks ofta ge upphov till infektioner och nedbrytning av käkbenet och särskilt hos personer som fått injektioner av bisfosfonater. Om tänder tas bort är det extra viktigt hos dessa patienter att hålrummet görs ordentligt rent så att inga bakterier och andra mikroorganismer finns kvar. Annars är risken mycket stor att käkbenet förstörs.
Tandläkaren bör använda ozon för att descinfecera och helst också göra ett membran av patientens eget blod (så kallad PRF) för att ge bästa möjliga förutsättningar för käkbenet att läka. Även D-vitaminnivån kan behöva kontrolleras för att skapa bra läkningsförutsättningar.
Till sammanfattning av forskningsartikeln i Tandläkartidningen
Till forskningsartikeln (engelska)
