- Forskning
- Hälsa
Bettskenor består oftast av metakrylatplaster, som är kända för att kunna framkalla allergier. Hur mycket sådana så kallade monomerer som finns kvar i bettskenan beror på hur den tillverkats och om man låtit den ligga i vatten under några dagar eller veckor för att bli av med restmonomererna. Biverkningsgruppen i Bergen rapporterar om en kvinna som fick allvarliga problem på tungan och i munnen av sin bettskena. Den visade sig innehålla höga halter metakrylater som frigjordes även flera veckor efter att den legat i vatten.
Biverkningsgruppen i Bergen rapporterar om en kvinna som blev allergisk mot sin bettskena. Patienten fick en vecka efter att skenan tagits i bruk symtom från munhålan i form av sår på tungan, sår på tandköttet och sveda i munnen.
Kvinnan tog bort bettskenan, men först efter sju dagar förbättrades symtomen. Att det tog så lång tid innan symtomen försvann gjorde att hon misstänkte att det var något annat än bettskenan som orsakade besvären.
Hon satte in bettskenan igen och fick samma problem som tidigare. Biverkningsgruppen i Bergen analyserade bettskenan och fann att den läckte metylmetakrylat. Bettskenan fick ligga i vatten och till och med efter två veckor var det relativt mycket metylmetakrylat som läckte ut.
Vid allergitest visade det sig att kvinnan fick kraftiga reaktioner mot metylmetakrylat, men hon hade också reaktioner mot andra metakrylatplaster som kallas EGDMA och HEMA. Dessutom visade hon sig vara allergisk mot nickel.
Tandhälsoförbundets erfarenhet är att de som är nickelallergiska ofta också reagerar mot andra metaller och även kan reagera mot plaster. Tänk också på att om man har amalgamfyllningar kan bettskenan kontamineras med kvicksilver.
Gällande bettskenor är det klokt att låta dessa ligga några veckor i vatten i rumstemperatur för att bli av med metakrylater och andra så kallade monomerer av plaster.
