- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Munhälsan är nära förknippad med kroppens övriga hälsa. Inom biologisk tandvård vill man därför se längre än till den enskilda tanden och även ta hänsyn till patientens allmänna hälsotillstånd, tandvårdsmaterial och individuella känslighet. Men vad innebär behandlingsfilosofin i praktiken, och vad säger forskningen om de olika metoderna?
Biologisk tandvård, ibland även kallad holistisk tandvård, bygger på tanken att munnen inte ska betraktas som en isolerad del av kroppen. I stället försöker man ta hänsyn till hur tandhälsa, inflammationer, materialval och andra faktorer kan samverka med människans allmänna hälsa.
Den amerikanske tandläkaren Carlo Litano, som har arbetat inom tandvården i över 20 år, beskriver detta synsätt i en intervju med läkaren och hälsoskribenten Joseph Mercola. Enligt Litano handlar biologisk tandvård inte enbart om att behandla hål i tänderna eller ersätta förlorade tänder, utan också om att försöka förstå patientens samlade hälsosituation. Det är ett synsätt som kan vara särskilt intressant för personer med långvariga hälsoproblem, allergier och överkänslighet mot olika tandvårdsmaterial.
Att det finns samband mellan munhälsan och kroppens övriga hälsa är väl känt. Exempelvis kan inflammationer och infektioner i munhålan ha betydelse för allmänhälsan, samtidigt som vissa sjukdomar och läkemedel kan påverka tänder och tandkött. Inom biologisk tandvård vill man därför lägga större vikt vid att undersöka möjliga samband mellan patientens tandproblem och andra hälsobesvär.
Litano beskriver hur han vid en undersökning inte enbart studerar tänder och käkben, utan också frågar patienten om exempelvis sömn, trötthet och andra långvariga besvär. En central fråga inom biologisk tandvård är vilka material som används i munnen.
Vissa patienter kan reagera på metaller eller andra ämnen i tandvårdsmaterial. Det kan exempelvis röra sig om kontaktallergier eller andra överkänslighetsreaktioner. För dessa patienter är det särskilt viktigt att tandläkaren tar hänsyn till tidigare reaktioner och vid behov utreder vilka material som kan vara lämpliga. Litano förespråkar i många situationer keramiska material framför traditionella metallbaserade konstruktioner och vissa plastbaserade fyllningsmaterial.
Keramiska material kan ha god hållfasthet, vara estetiskt tilltalande och fungera väl i olika typer av tandersättningar. Men även dessa material har sina begränsningar, och valet måste anpassas efter vilken tand som ska behandlas och vilka belastningar konstruktionen kommer att utsättas för.
Kompositmaterial, som används mycket inom dagens tandvård, innehåller organiska polymerer och olika fyllmedel. Forskning har visat att vissa ämnen kan frigöras från sådana material, särskilt om härdningen inte blir fullständig. Det finns därför anledning att fortsätta undersöka materialens långsiktiga biologiska egenskaper. Det betyder däremot inte att alla kompositmaterial är skadliga eller att keramiska alternativ alltid är bättre. Båda materialgrupperna har fördelar och nackdelar.
En annan viktig fråga är amalgam, som innehåller omkring 50 procent kvicksilver tillsammans med andra metaller. I Sverige har användningen av amalgam varit förbjuden sedan 2009, med mycket begränsade undantagsmöjligheter som senare upphörde. Även inom EU har reglerna skärpts, och sedan januari 2025 gäller ett generellt förbud mot användning av dentalt amalgam, med undantag för särskilda medicinska behov. Många människor har dock fortfarande äldre amalgamfyllningar kvar.
Litano framhåller vikten av att använda skyddsåtgärder när sådana fyllningar behöver avlägsnas. Vid borrning i amalgam kan kvicksilverånga och partiklar frigöras, vilket gör att vattenkylning, effektiv utsugning och andra lämpliga skyddsåtgärder är betydelsefulla.
Den tekniska utvecklingen har också fått en viktig roll inom biologisk tandvård. Litano använder bland annat CBCT, en tredimensionell röntgenteknik som gör det möjligt att undersöka tänder och käkben i flera olika plan. Metoden kan i många situationer ge mer detaljerad information än traditionella tvådimensionella röntgenbilder. Det kan exempelvis vara värdefullt vid komplicerade rotbehandlingar, misstänkta förändringar i käkbenet eller inför implantatbehandling.
CBCT används även inom konventionell tandvård. Eftersom undersökningen medför strålning ska den dock bara användas när den ytterligare informationen bedöms vara motiverad. Litano beskriver dessutom hur digital skanning och tredimensionell framställning av tandersättningar kan förbättra precisionen och effektivisera behandlingsarbetet.
En annan metod som lyfts fram är laserbehandling. Inom modern tandvård kan olika typer av laser användas för att behandla såväl hårdvävnad, exempelvis tand och ben, som mjukvävnad i munnen. Litano använder bland annat erbiumlaser och Nd i sin verksamhet. Enligt honom kan tekniken i vissa situationer göra behandlingen skonsammare och minska obehaget för patienten. Vetenskapliga undersökningar har också visat att vissa laserbehandlingar kan minska behovet av lokalbedövning vid borttagning av karies.
Ett mer omdiskuterat område inom biologisk tandvård gäller så kallade kavitationer i käkbenet. Begreppet används av vissa behandlare för att beskriva misstänkta förändringar i käkbenets struktur, exempelvis efter tandutdragningar eller andra ingrepp. Sådana förändringar kopplas ibland till långvariga inflammationer eller andra hälsobesvär. Litano beskriver hur han använder CBCT och termografi, det vill säga temperaturbaserad bilddiagnostik, för att undersöka misstänkta områden och avgöra om ytterligare behandling kan behövas.
CaviTAU är ett annat diagnostiskt verktyg som använder ultraljud för att kontrollera hur det ser ut inuti käkbenet. Detta för att avgöra om operationer lyckats samt om det finns problem efter rotfyllning respektive implantatbehandling. Även om ingen svensk tandläkare hittills har skaffat detta intressanta hjälpmedel, så har flera medlemmar i Tandhälsoförbundet åkt till Tyskland för att där få en korrekt diagnos och operation.
Biologisk tandvård rymmer alltså både metoder som redan är etablerade inom modern tandvård och behandlingsidéer som fortfarande undersöks närmare. En viktig utgångspunkt är att varje patient har individuella behov. En behandling som fungerar väl för en person behöver inte nödvändigtvis vara det bästa alternativet för någon annan.
För Tandhälsoförbundet är det särskilt angeläget att patienter med allergier, överkänslighet eller andra särskilda behov får tillgång till tandvård där deras erfarenheter och medicinska förutsättningar tas på allvar. Det är också viktigt att patienter får tydlig information om olika behandlingsalternativ och vilka fördelar respektive risker de innebär.
Biologisk tandvård väcker intressanta frågor om material, behandlingsteknik och sambandet mellan munhälsa och allmänhälsa. Det viktigaste är att varje patient får en säker, välgrundad och individuellt anpassad behandling – med respekt för både vetenskaplig kunskap och patientens egna erfarenheter.
Advancing the Future of Biological Dentistry - Analysis by Dr. Joseph Mercola (pdf)
