- Hälsa
Benskörhet blir allt vanligare och särskilt hos äldre kvinnor. Mediciner med bisfosfonat eller denosumab ges ofta, vilket kan öka risken för nedbrytning av käkbenet eller så kallad osteonekros. Käkbenet fungerar annorlunda än övriga skelettben. Tala därför alltid om för tandläkaren om du tar dessa läkemedel. Innan acceptans av läkemedel kan andra alternativ prövas.
Vid benskörhet urkalkas skelettet och blir ömtåligt, vilket ökar risken för benbrott. Benskörhet kan drabba även vältränade personer.
Kalktillskott ges ofta tillsammans med D-vitamin i vården. Det finns dock forskning som tyder på att kalktillskott i de allra flesta fall är kontraproduktivt då skelettet inte tar upp tillförd kalk utan kalken lägger sig istället i andra delar av kroppen där den ställer till problem.
Docent Rune Elisasson skriver att om man har magnesiumbrist tas mineralet från skelettet (och urkalkar det) och man ser därför inga brister vid blodprover. Han menar att osteporos delvis beror på magnesiumbrist eftersom magnesium är viktigt för att kalcium ska tas upp i skelettet. Han konstaterar också att flertalet svenskar har magnesiumbrist.
Magnesium har också tagits upp i en forskningsrapport för att minska risken för benskörhet. Även vitamin K2 har stor betydelse för hur bra kalcium binds till skelettet. Fosfater är ett annat ämne som kan skapa en bristsituation, vilket påverkar kalciumbalansen.
För den som lider av benskörhet kan det därför vara intressant att först testa tillskott av magnesium, vitamin K2 och D3 samt fosfater för att se om det kan hjälpa. Även gurkmeja, nypon och glukosamin har viss potential att minska urkalkningen av skelettet.
Många gånger är det mycket individuellt hur man reagerar och i brist på mer forskning får man därför pröva sig fram. Läkemedel bör alltid vara sista steget om man har problem med urkalkning av skelettet.
