- Hälsa
Olika metoder finns inom barntandvården för att förebygga senare tandvårdsrädsla. Tyvärr har olika forskare använt lite olika metoder varför det är svårt att jämföra. En del slutsatser kan dock dras. I Sverige används ofta Tell-Show-Do-metoden (TSD). Nu finns även en del forskning om hur man kan använda virtual reality för att distrahera barnen vid behandlingen som också verkar lovande. Diskussion saknas dock om vilka metoder som är lämpliga att använda på barn.
Tandläkartidningen har publicerat en vetenskaplig artikel på svenska som redovisar olika metoder för att minska rädsla hos barn då de går till tandläkaren. Artikeln tar upp både förberedelser där barnen får vara på kliniken och se och pröva på olika behandlingsmetoder. Forskarna konstatrerar dock att det är oerhört viktigt att behandlaren ger barnet respons och återkoppling och att svårighetsgraden successivt ökar. Om personalen är alltför okänslig för barnets reaktionerkan inskolningen få motsatt effekt mot den tänkta.
Diskussioner har förts om det är bra eller dåligt att t ex visa en bedövningsspruta, men den forskning som redovisas i artikeln visar att det inte blir någon skillnad i en akut behandlingssituation om barnet sett sprutan eller inte. Kanske gäller det även en "inskolning" trots att akuta behov för behandling saknas. Detta berörs dock inte i artikeln.
Det som helt saknas är vilka metoder som är bäst att använda i barntandvården. Hemsidan har tidigare tagit upp lasertandvård och minskat behov av bedövning. Att lasra bort karies är både effektivt och oftast helt smärtfritt. Man slipper borrljudet och de vibrationer som är förknippat med borren. Därför borde lasertandvård vara det som erbjuds barn över hela landet.
Om bedövning behövs finns olika bedövningsmetoder och även de borde undersökas för att barnen ska få en så skonsam bedövning som möjligt. Stora bedövningssprutor behövs exempelvis inte längre och lägga bedövning med små nålar runt tanden kan vara en bättre metod.
De jobbiga är förstås att tandläkaren ska vara inne i munnen på barnet. Frågan är då vad som behöver lagas eller åtgärdas på andra sätt och hur länge man kan vänta att laga ett kariesangrepp i en mjölktand.
Det förebyggande arbete är angeläget. Barn ska inte behöva ha hål i tänderna. Kosten är viktigast och det gäller verkligen att se till att barnen får tillräckligt med mineraler och fettlösliga vitaminer för att tandemaljen ska återmineraliseras efter att man ätit. Viktigt är också att man inte tillåter småätande under dagen. Istället för fluorider kan tandkräm med hydroxiapatit användas. Den tandkrämen innehåller just det material tanden består av och därför kan mikrohål snabbt täppas till.
Men det finns också barn med emaljstörningar som gör att tänderna är mindre hållbara och då kanske ändå barnet behöver tandläkarbehandling. Nu har vi också flyktingar som kanske har långvariga näringsbrister som påverkat tänderna negativt. De måste förstås få behandling hos tandläkaren. Rekommendationer för behandling av barn med så skonsamma metoder som möjligt behöver därför utvecklas.
