- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Rotfyllningar är alltid bemängda med bakterier, eftersom bakterier trivs i de små dentinkanalerna. Tandvårdsskadeförbundet rekommenderar därför att man istället drar ut tanden, men alla vill inte dra ut dessa döda tänder. Hittills har inga effektiva och bra rotfyllningsmaterial funnits. Materialen är både giftiga och det går sällan att täta tanden ordentligt. Ny forskning kan visa vägen mot nya och bättre material, men fortfarande är det bättre om man slipper ha kvar döda tänder i kroppen.
Det forskarna funnit är att problemen efter rotfyllningar orsakas av bakterier och dess gifter. Därför gick produktutvecklingen ut på att säkra att bakterierna avdödas och att materialet skulle vara ogiftigt. Det materialet forskarna funnit är att mycket jobb måste läggas ned på att sterilisera rotkanalerna. De har bland annat använt flera sorters antibiotika och låter en liten blödning uppstå i slutet av rotkanalen. När blodet koagulerar bildas en propp som dels stoppar invasion av bakterier och dels ä vävnadsvänlig.
När rotkanalen rensats och blivit steril fylls den med det nya materialet som består av trikalciumsilikat, dikalciumsilikat, trikalciumaluminat, tetrakalciumaluminumferrit, kalciumsulfatdihydrat (gips och vismutoxid. Detta material reagerar med vatten och bildas ungefär som kalciumhydroxid (som används som provisoriska rotfyllningar) en fast massa. Den anses tränga in i rotkanalens skrymslen och blir tillräckligt hård för att fungera som stopp för bakterieinvasion. Vismutoxiden gör att man kan se rotfyllningen vid röntgen.
Återstår att se om denna forskning håller vad den lovar. Fortfarande är det allra bäst att förebygga karies genom att äta näringsriktigt, låta bli socker och snabba kolhydrater och hålla rent i munnen och mellan tänderna. Tänder långt bak i munnen finns ingen anledning att behålla om de behöver rotfyllas, men exempelvis framtänderna kan det vara traumatiskt att ta bort. Döda kroppsdelar kan aldrig vara bra att behålla även om det “bara är en tand”.
