Riskerna med amalgam tigs ihjäl

Svenska myndigheterna gör allt för att mörka kvicksilveramalgamets risker. Nu har Arbetsmiljöverket beslutat ta bort de allmänna råden om hantering av kvicksilver i tandvården. I början av året tog Socialstyrelsen sina allmänna råd till läkare. Detta trots att halva svenska befolkningen fortfarande har många amalgamfyllningar kvar och trots att flyktingar och arbetskraftsinvandrare har mängder av amalgam i tänderna. Myndigheternas agerande är ett sätt att tiga ihjäl riskerna.

Borttagning istället för uppdatering av de allmänna råden om kvicksilver och amalgam i vården betraktar Tandvårdsskadeförbundet som ett sätt att tiga ihjäl riskerna med amalgam.

Amalgam består till 50 % av kvicksilver, det läcker hela tiden kvicksilverånga från fyllningarna och via lungorna förs tungmetallen i ångform in i kroppen, bryts ner till kvicksilverjoner och lagras i olika organ. De som arbetar i tandvården och alla som har amalgamfyllningar i tänderna utsätts för farligt höga halter.

Symtomen är allvarliga med risk för psykisk sjukdom, utmattningssyndrom, värk, allergier, magtarmproblem och mycket mer. Om sjukvården inte uppmärksammas på riskerna och om läkare och tandläkare inte får rätt information eller i värsta fall ingen information alls riskerar många människor att vara sjuka helt i onödan. Har Sverige råd med det?

Svenska myndigheters agerande är märkligt. Länder i Europa, Asien, Afrika och Amerika diskuterar förbud mot amalgam både av miljö och hälsoskäl. Tandläkare deltar i flera länder och är oroade över de hälsorisker de utsätter sig själva och sina barn för.

Tandläkare i USA som förstått riskerna står i saneringsdräkter och har avancerade munskydd och friskluft för att vid amalgamsanering skydda sig själva och sin personal. Varför är det så svårt att diskutera amalgamets risker i Sverige? Varför tas kvicksilvers giftverkan inte på allvar i sjukvården?

Internet gör emellertid att riskerna inte kan sopas under mattan. Till Tandvårdsskadeförbundet ringer dagligen människor som är oroade över sina amalgamfyllningar och frågar om råd vid sanering. Det är bara att hoppas att denna information även når tandsköterskor och tandhygienister.

Det kostar dock att byta sina fyllningar, vilket alla inte har råd med. Därmed ökar den ojämlika vården då de allra fattigaste inte har råd. Samhället skulle tjäna på att erbjuda alla som vill gratis fyllningsbyte om de fortfarande har amalgamfyllningar kvar. Både sjukvårdens och krematoriernas kostnader skulle minska och de långsiktiga miljövinsterna blir stora.