- Forskning
- Hälsa
Den förhärskande uppfattningen bland neurologer är att multipel skleros, MS, är en autoimmun sjukdom där antikroppar angriper specifika nervproteiner i hjärnan som till exempel myelin basic protein med en nedbrytning av myelinet och nedsatt överföring av nervsignaler.
Den vanligaste experimentella metoden för att hos djur åstadkomma MS, eller något som liknar MS, är att injicera proteiner från hjärnan i djur och jämföra effekten med vad man ser vid MS hos människor. Man åstadkommer vad man kallar experimentell allergisk encephalomyelit. Metoden ger föga användbara resultat och har, liksom om MS är en autoimmun sjukdom och orsakerna till MS, alltmer börjat ifrågasättas.
I över 90 % av alla MS.fall finner man vad man kallar oligoklonala band i ryggmärgsvätskan, utfällningar av immunologiska reaktioner, Vilka antigen (= proteiner eller andra komponenter som genererar antikroppar) de olika banden som syns vid elektrofores riktar sig mot är hittills okänt, men de har antagits rikta sig mot olika hjärnprotener. En närmare karakterisering har inte lyckats, främst av tekniska skäl. Mängderna protein man kan utvinna från elektroforesen är mycket små och är svåra att renframställa.
Nu har man emellertid med senaste teknik inom molekylärbiologi, genetik, 2-dimensionell elektrofores, immunologi och masspektrometri lyckat att identifiera några av de antigen från hjärnan som immunreaktionerna riktar sig mot.
Till forskarna uppenbara förvåning visade det sig att immunreaktionerna inte alls var riktade mot speciella nervproteiner utan mot intracellulära komponenter som finns i alla celler i kroppen. Forskarnas slutsats är att reaktionerna som återspeglas i de oligoklonala banden riktar sig mot ”skräp”, nedbrytningsprodukter som orsakas av inflammation. Immunstörningar finns genomgående vid MS, men immunstörningar orsakar inte MS.
Vid infektioner i hjärnan, däremot, orsakade av till exempel Borrelia, kan det också finnas band i ryggmärgsvätskan, men till skillnad mot MS är de specifikt riktade mot proteiner från Borrelia. De olika oligoklonala banden hos varje MS-patient är stabila under tid, men varierar från patient till patient. Likaså visar analyser av angripna områden i hjärnan att reaktionerna är olika från plack till plack och återspeglar hjärnans immuncellers försök att städa upp i inflammationerna. Den nya ”skräphypotesen” är egentligen inte ny utan föreslogs redan för 40 år sedan, dock utan bevis.
En anmärkningvärd studie som pekar på vad som egentligen orsakar MS gjordes av Huggins och Levy, tandläkare och läkare, 1998. Man visade att när man tog bort amalgam från fyra MS.patienter under största försiktighet och med intravenöst C-vitamin så försvinner de oligoklonala banden. Mätningar gjordes före och efter saneringen av Boyd Haley, Univ. of Kentucky, vilket borgar för att de är korrekt utförda. Förutom kvicksilver inverkar nivån av selen och D-vitamin på risken att få MS.
http://www.pnas.org/content/113/28/7696.extract
http://www.pnas.org/content/113/28/7864.abstract
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9727079
