- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Ändringar i tandvårdsstödet införs från första januari 2013. Inga förändringar kommer gällande bidrag för sanering av dentala material. Fortsatt gäller alltså tandvårdsförordningens 6 och 7 §§ som medger sanering som led i en medicinsk behandling. Tyvärr är tandläkare och läkare dåligt insatta i dessa paragrafer och det krävs ofta att Du som patient är aktiv och berättar för läkare och tandläkare vilka intyg som krävs och att tandläkaren ska skicka in förslag till åtgärder till landstinget.
Tyvärr tycks det som om Socialstyrelsen och landstingen/regionerna bestämt sig för att tiga ihjäl möjligheten att söka bidrag för sanering av dentala material från landstingen. Det är krångligt och kräver både läkarintyg och intyg från tandläkaren inklusive förslag till åtgärdsplan. Ofta vet varken läkare eller tandläkare hur de ska göra och en del vet inte ens om att möjligheten finns.
De tandläkare som vet rekommenderar ofta patienterna att inte söka bidrag då det är osäkert om de får bidrag och tar mycket tid. De flesta om är sjuka av sina dentala material vill förstås bli av med tandfyllningarna de inte tål så fort som möjligt. Därför gör många patienter som tandläkarna säger, dvs söker inte bidrag.
I vissa landsting är det extra svårt att få bidrag. Det gäller exempelvis Västernorrlands läns landsting där nästan inga bidrag beviljas. Den som bor i Hallands läns landsting kan skatta sig lycklig för där får nästan alla som söker bidrag detta beviljat.
Det är en märklig ordning att människor inte får den hjälp som politikerna beslutat. Tidigare i år skrev Sjukvårdsupplysningen helt felaktigt om detta bidrag, men har nu tvingats ändra skrivningarna något. Det är alltså så att den som är allergisk mot ett visst dentalt material ska ha möjlighet att få bidrag för fyllningsbyte och då ska det förstås gälla alla tandlagningar som innehåller det allergena materialet.
Den som själv misstänker eller tror att fyllningarna orsakar sjukdomssymtom – kanske av mer diffus karaktär än en ren allergi – kan söka bidrag och ska enligt tandvårdsförordningen få detta utan att bevis finns för koppling mellan fyllningsmaterial och symtom. Det ska räcka med att personen i fråga varit sjuk en längre tid (en del landsting har definierat längre tid som mer än två år) och att denne prövat olika behandlingar som inte hjälpt och att personen i fråga själv vill pröva om borttagande av aktuella fyllningar minskar symtomen. Trots att andemeningen i propositionen som föregick beslut om tandvårdsförordningen är att inga bevis ska behövas utan att det handlar om den enskildes upplevelse åsidosätts detta i många landsting/regioner.
Det finns särskilda pengar avsatta för tandvårdsförordningens patientgrupper, trots det säger många landsting nej till fyllningsbyte hos personer som upplever att de har problem med sina fyllningar. Pengarna går förmodligen in i något svart hål i landstingets ansträngda budget. Till detta kommer att tandvårdsförordningen inte medger att patienten överklagar ett beslut från landstinget. Många landsting menar därför att de kan besluta enligt eget gottfinnande.
Du som ska genomgå fyllningsbyte försök att få fyllningsbytet som ett led i en medicinsk behandling. Kräv ordentlig motivation enligt Förvaltningslagen om landstinget avslår tandläkarens begäran. Klaga hos patientnämnden om läkare och tandläkare inte skriver de intyg eller gör de åtgärsplaner som du behöver. Det är viktigt för annars kommer möjligheten att få fyllningsbyte som led i en medicinsk behandling att urholkas och så småningom försvinna.