- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Fortfarande har omkring 40 procent av den vuxna befolkningen amalgam i tänderna. Äldre personer kan ha 10 gram kvicksilver eller mer i sina tänder. Kvicksilverånga bildas vid tuggning, om man äter sur eller salt mat med mera. Problemet uppmärksammas tyvärr inte i vården, vilket gör att många är sjuka i onödan. Läs berättelsen om Ulla som lidit av kvicksilverförgiftning under större delen av sitt liv och som fortsatt har svårt att få gehör för sina problem i vården.
Ulla Cronhjort har varit sjuk i hela sitt drygt 80-åriga liv av amalgam, De första symtomen kom då hon i skolåldern fick flera amalgamfyllningar. De följdes av stelkrampsspruta med kvicksilver och vacciner. Men ingen kopplade hennes besvär till kronisk kvicksilverförgiftning, trots typiska symtom som extrem trötthet, ständiga infektioner, smärtor, illamående, yrsel, darrningar i kroppen, ticks och skygghet
Senare i livet fick hon mer amalgam och dessutom guldkronor som ökade avgivningen av kvicksilver. Koncentrationsproblem, minnesförluster med bland annat svårighet att hitta hem efter att hon handlat eller varit hos tandläkaren. Diarréer och dimsyn uppträdde också.
Trots de typiska kvicksilversymtomen kunde inte vården se sambanden. Först under 1980-talet började Ulla själv tänka på amalgamet och guldet som orsak till alla besvär. Hon frågade tandläkaren, som sa att han kunde ta bort några fyllningar för att se om hälsan förbättrades. Enligt Tf:s HET-projekt fick endast 12 procent rätt diagnos i vården. Övriga kom på orsaken själva, vilket skapade onödigt lång tid mellan insjuknande och åtgärder.
Den första tandläkaren som tog bort amalgam gjorde det utan att använda några som helst skydd vid amalgamsaneringen och Ullas problem förvärrades då hon andades in stora mängder kvicksilverånga. Därför avbröt hon också amalgamsaneringen. Och det var nog tur i oturen.
Vanliga läkare förnekade sambanden, men så småningom kom Ulla till sådana som förstod. Först när hon var i trettioårsåldern fick hon alltså hjälp, men det krävdes att hon själv tog initiativ, kontaktade läkare och ställde krav på vilka läkare och tandläkare som skulle behandla henne.
Fortfarande lider Ulla av sina långvariga kvicksilverskador, men nu är hälsan bättre än tidigare, vilket förstås är positivt. Negativt är att Socialstyrelsen fortfarande inte erkänner och varnar för kronisk kvicksilverförgiftning på grund av amalgam i tänderna. Detta gör också att tandläkare och läkare får felaktiga kunskaper om amalgamets skadeverkan. Fortsatt lider därför människor av oupptäckt kronisk kvicksilverförgiftning.
