De vanligaste neurologiska sjukdomarna är förknippade med pågående inflammationsprocesser, men varför den ena personen drabbas av MS, en annan av Parkinson och en tredje av Amyotrof lateral skleros, ALS, är inte känt.
En strategi för att tidigt kunna avgöra om en person riskerar någon av sjukdomarna har varit och är att försöka finna någon eller några förändringar i perifera, mer lättåtkomliga organ som skiljer sig från förhållandena hos kontroller. En avsikt är också givetvis att finna orsaken eller orsakerna till sjukdomarna.
Genomgående fynd vid de olika sjukdomarna har varit ökade nivåer av fria radikaler och en sänkt antioxidantaktivitet, både vid obduktioner och ofta åratal innan sjukdomarna bryter ut. Cellernas mitokondrier, som förser alla processer med energi, är mycket känsliga för fria radikaler, oxidativ stress och en ny studie har med utökade mätningar undersökt mitokondriefunktionen i blodceller från ALS-patienter.
Tidigare studier av mitokondriefunktion hos ALS-patienter har gett varierande resultat och den nya studien klarlägger att detta beror på att cellerna försöker kompensera en nedgång i aktiviteten hos enzymerna i andningskedjan i mitokondrierna genom att öka antalet mitokondrier. Om man inte tar hänsyn till antalet mitokondrierna kan totala enzymaktiviteten i alla mitokondrier i andningskedjan i en cell vara oförändrat, trots att enzymaktiviteten i varje mitokondrie är sänkt. I den nya studien har man därför mätt antalet mitokondrier och beräknat effektiviteten i enzymerna med hänsyn till antalet mitokondrier.
Blodplättar (trombocyter) och vita blodkroppar från 24 ALS-patienter insamlades och jämfördes med samma sorts celler från 21 friska kontroller. Resultaten visade att antalet mitokondrier var proportionell mot sjukdomsgraden. Ju mer framskriden sjukdomen var, desto fler mitokondrier, speciellt i trombocyterna.
Mitokondriernas syrgasförbrukning mättes, liksom aktiviteten i den enzymkomplex som ingår i andningskedjan och värdena justerades mot antalet mitokondrier och jämfördes med kontrollerna. Syrgasförbrukningen var nedsatt hos ALS-patienterna när man tog hänsyn till antalet mitokondrier, men inte räknat per cell. Hos ALS-patienterna med framskriden sjukdom var aktiviteten i det sista enzymkomplexet, komplex IV, cytokrom c oxidas, i andningskedjan sänkt med 43 % och antalet mitokondrier 61 % ökade. Flertalet patienter fick medicinering med Rilutek (Riluzole) men resultaten var inte olika för patienter som använt medicinen lång eller kort tid. Medicinen har föga effekt på sjukdomsförloppet, men kan ha leverbiverkningar.
Uppenbarligen räcker inte den kompensatoriska ökningen av antalet mitokondrier till för att förhindra fortsatt sjukdomsutveckling. Studien säger inte något om var som orsakar den nedsatta mitokondriefunktionen. I Tf har vi haft kontakt med ett avsevärt antal ALS-patienter, helt utan proportion till förekomsten av sjukdomen i befolkningen, cirka 1 fall per 50000.
Kvicksilver är ett mitokondriegift och skadar en rad funktioner som svavel- och seleninnehållande enzymer och orsakar en ökad bildning av fria radikaler. Neurologen Per Roos vid Karolinska Institutet har i en doktorsavhandling visat att ALS-patienter har starkt avvikande nivåer av flera metaller och visade att inandat kvicksilver hos apor ansamlas i motoriska nervceller i ryggmärgen, de celler som är mest angripna vid ALS. I Tf-bladet nr. 2, 2013 finns ett referat av avhandlingen.
