- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Landsting och regioner försvårar för tandvårdsskadade att få fyllningsbyten som ett led i en medicinsk behandling eller inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Trots att tandvårdsförordningens (1998:1338) 7 § skulle underlätta för förbundets medlemmar att byta fyllningar har det blivit allt svårare att få fyllningsbyten godkända. Ta upp detta med dina regionala politiker! Det behövs ändringar i de riktlinjer som landsting/regioner ställt sig bakom.
Brist på information och ständigt nya restriktioner gällande tandvårdsstödet är viktiga orsaker till att antalet personer som ansöker om tandvård enligt tandvårdsförordningens 6 och 7 §§ dramatiskt minskat under senare år. Antalet personer som ringer till Tandvårdsskadeförbundet för sådana problem har inte minskat trots amalgamförbudet.
Informationsbristen visar sig vid sökning på landstingens patienthemsidor där det är svårt eller omöjligt att komma fram till vilka regler som gäller för fyllningsbyte och sanering för den som själv tror att fyllningarna orsakar sjukdomsproblemen. Tandläkare och ännu mindre läkare är också okunniga.
Efter mycket letande kan man hitta Information på sjukvårdsupplysningens hemsida www.1177.se. Så som texten är formulerad kan folk dock förledas tro att det krävs att läkaren föreslår att fyllningsbyte ska ingå som ett led i den medicinska behandlingen. Sådana läkare finns det ont om. Primärvårdschefen vid Uppsala läns landsting bekräftade detta då Tf:s distrikt i Uppsala uppvaktade landstinget. Hon menade att det var svårt för henne att skriva intyg om att patienten var färdigutredd för det fanns ju alltid fler prover att ta. (Vilket är ett av kraven för att få bidrag.) Hon menade också att hennes ansvar som läkare var stort om hon skulle föreslå sanering av amalgam då hon själv ansåg att denna behandling inte är evidensbaserad.
Det politiska beslutet om tandvårdsförordningens 7 § syftade till att underlätta för tandvårdsskadade och meningen var att inga bevis mellan symtom och dentala material skulle behövas. Det skulle räcka med att patienten var orolig och misstänkte att fyllningarna orsakade symtomen. Detta under förutsättning att han eller hon varit sjuk under en längre tid. Nu har emellertid förordningen blivit omgärdad av krav som försvårar snarare än underlättar.
Exemplvis finns inga blanketter för våra grupper utan de blanketter som finns är främst till för de övriga sjukdomsgrupperna som ALS, MS eller skador efter epileptiska anfall. Flera landsting/regioner har på sina patienthemsidor inte alls tagit upp möjligheten till fyllningsbyte utan redovisar bara möjligheter till tandvårds för andra grupper som exempelvis patienter med tandvårdsrädsla. Självklart kan inga patienter själva förstå att möjligheten till bidrag för fyllningsbyten finns om de inte får informationen.
Läkare och tandläkare tycks inte heller ha rätt information. Våra medlemmar berättar att de få tandläkare som har kunskaper om tandvårdsförorsningen ändå inte vill lägga ner tid på att lämna ansökan om vård enligt 6 och 7 §§. De anser att ansökan tar för mycket tid och att det ändå är osäkert om stödet beviljas. Nödvändiga läkarintyg är om möjligt ännu svårare att få. Flertalet patienter/medlemmar väljer då att bekosta fyllningsbytet själva.
Förbundet uppmanar till att ansöka om stöd enligt tandvårdsförordningen, men flertalet väljer ändå att bekosta tandvården själva. Dels för att de snabbt vill bli av med fyllningar som gör dem sjuka och dels för att det som framgår ovan är svårt att hitta läkare och tandläkare som kan vara behjälpliga med ansökningarna.
Många personer hör fortsatt av sig till Tandvårdsskadeförbundet för att få råd vid sanering och beställer vårt material. Antalet personer som upplever att deras tandfyllningar gör dem sjuka har således inte minskat efter amalgamförbudet 2009.
Nu kommer också en våg av biverkningar av andra dentala material än amgalgam. Många ställer frågor om titan och titanimplantat, krom-koboltlegeringar och ibland kompositmaterial. Tandvårdsskadeförbundet har således fortsatt viktiga funktioner att fylla för att underlätta och förbättra vården för alla som blir överkänsliga mot sina dentala material.
Läs mer om vad landsting och regioner beviljar och vilka andra krav som ställs vid utbyte av fyllningar enligt tandvårdsförordningens 6 och 7 §§, vilket motsvarar (landstingens kategorier S-11 och S-12). Här exempel från Uppsala läns landsting, men liknande krav finns från så gott som alla landsting eftersom samordning inom området sker via organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL).
