- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
På Berlinkonferensen presenterades ny intressant forskning. Här redovisas en studie av patienter vars implantat misslyckats. Det visade sig att 40 % av dessa personer var allergiska eller överkänsliga mot en eller flera metaller i implantatet. Föreläsaren Stepan Podzimek anser det viktigt att patienter testas om de är känsliga eller inte för de implantat som ska användas. Men man ska komma ihåg att metaller kan ställa till även andra problem i kroppen än allergier.
Stepan Podzimek kommer från Charles universitet i Prag (Tjeckien) och har tillsammans med andra kollegor undersökt metallkänslighet hos patienter som fått implantat som misslyckats. Undersökningarna gjordes med hjälp av Melisatestet som mäter minnesceller mot metaller. En stor andel var alltså känsliga mot någon av följande metaller:
a) Hälften var känsliga mot nickel
b) En tredjedel var känsliga för kvicksilver, krom, guld och/eller palladium.
b) En fjärdedel var känsliga för järn och titan (TiCl3 eller TiO2).
c) Drygt en femtedel var känsliga för silver.
d) Färre än en femtedel var känsliga för zink, aluminium, koppar, tenn, kobolt, molybden, platina och zirkonium.
Forskargruppen påvisade också att det bildades så kallade cytokiner hos personer som var positiva till metaller i Melisa-testet. Vilket innebär att immunförsvaret reagerat på metallerna och startat inflammatoriska processer. Metaller inte bara orsakar allergier och annan överkänslighet utan de kan också ackumuleras i kroppen beroende på individens förmåga att utsöndra dem. Så småningom leder det till att ett eller flera organ förgiftas. Detta togs dock inte upp på föreläsningen.
Slutsatsen forskarna drog är att 40 % av de personer med insatta implantat som misslyckats var intoleranta mot något av de ämnen som ingick i implantatet. Detta är därmed undvikbara vårdskador och därför är det viktigt att testa känslighet för de metaller som ingår i implantatet före insättandet.
Stepan Podzimek redovisade vilka olika metaller som finns i olika metallegeringar vanliga i implantat och dentala material:
Rostfritt stål kan innehålla järn, krom, kisel, nickel, magnesium, kol och molybden.
Koboltkromlegeringar (vanliga i tandvården) innehåller kobol, krom och övriga metaller kan vara molybden och mindre mängder nickel, järn, kol och kisel.
Titan (99 %) innehåller förstås titan, men även mindre mängder av exempelvis vanadin, aluminium, niob och tallium..
Silverpalladiumlegeringar innehåller silver och palladium men oftast också zink och ibland även guld och koppar.
Guldlegeringar innehåller guld, men också silver, koppar, palladium, platina och zink,
Amalgam används inte som implantat men väl som fyllningsmaterial och till tandkronor. Flertalet dentala amalgamer innehåller hälften kvicksilver (kvicksilverhalten varierar dock mellan 40 och 75 %). Amalgam tillverkas genom att man blandar kvicksilver med silver, koppar, tenn och ibland zink.
Det är således många som kan få immunologiska reaktioner mot dentala material eller implantat. Och förutom sådana reaktioner kan även galvaniska strömmar uppstå och förgiftning kan förekomma.
Slutligen konstaterade forskarna att av de 31 procent som hade fått titanimplantat som av en eller annan anledning misslyckats var 12 patienter (39%) intoleranta mot titan. Av patienter som fått proteser baserade på kromkoboltlegeringar som inte tåldes var 2 av 4 patienter allergiska/överkänsliga mot krom och/eller kobolt. Det var alltså hälften av dem som av en eller annan anledning inte kunde ha sina proteser eftersom de var var allergiska mot det använda materialet.
Forskningen kommer inom kort att publiceras och nu finns därför ingen länk att hänvisa till.
