- Hälsa
- Politik
I en artikel på DN Debatt uppmanar en statlig utredning att ytterligare en grupp patienter ska få rätt till tandvård som led i en medicinsk behandling. Tandhälsoförbundet anser att alla ska ha rätt till nödvändig tandvård på samma villkor som sjukvården. Undantag leder till att vissa grupper pekas ut och att patienten måste bevisa att hen tillhör gruppen. Det leder till orättvisa, skriver Tandhälsoförbundets ordförande i en replik till artikel på DN-debatt.
Tandhälsoförbundet anser att alla ska ha rätt till tandvård på samma villkor som sjukvård. Tänderna tillhör kroppen och det finns ingen anledning att göra undantag för dem. Politiskt har det varit svårt att motivera att alla ska betala stora summor för tandvård och därför har ett stort antal undantag införts. Tandvård är gratis för barn och unga vuxna liksom för personer som bor på t.ex. äldreboenden. Fler undantag finns i tandvårdsförordningen beroende på olika diagnoser. Möjlighet finns enligt förordningen att ge patienter som inte klarar att sköta sina tänder tandvård som led i en medicinsk behandling så kallat grönt kort eller F-kort.
Nu föreslår en utredning att även de som blivit utsatta för våld som påverkat tänder och käkar ska få tandvård som led i en medicinsk behandling. Man vill alltså lägga in ytterligare en grupp i tandvårdsförordningen. Tyvärr är just den förordningen mycket rättsosäker då beslut som fattas enligt den inte kan överklagas.
Därmed kan aldrig rättspraxis utvecklas. Istället kan regionens tjänstemän som hanterar förordningen fatta egna beslut och regionerna har också utvecklat mängder av krav för att patienten ska kunna få beslut om tandvård som led i en medicinsk behandling som kraftigt försvårar för patienten. Till saken hör också att dessa undantag som ger patienten rätt till tandvård som led i en medicinsk behandling (läs enligt sjukvårdens högkostnadsskydd) betalas av regionen som kanske här ser en besparingspotential.
Bättre än undantag för allt fler grupper är att ge alla rätt till tandvård på samma villkor som sjukvården. Då behöver ingen pekas ut, ingen behöver bevisa att den tillhör en viss grupp och byråkratin minskar. En sådan ordning skulle dessutom med stor sannolikhet ge en samhällsekonomisk vinst. I dag vet vi att risken för många sjukdomar som hjärtinfarkt, diabetes med mera ökar om man har dålig tandhälsa. Det handlar om infektioner och inflammationer i munhåla, tänder och käkben.
Att se till så att alla har råd att gå till tandläkaren vid behov blir därmed viktigt för att minska sjukvårdens kostnader. En tidig behandling av karies minskar också risken för förstörda tänder och därmed framtida dyra tandläkarräkningar. Att förebygga är nästan alltid lönsamt. Därför är det viktigt att titta på helheten och att fundera över kostnaderna både för patienten och samhället.
Inom många områden gör man i dag hälsokostnadsberäkningar och det bör förstås göras även inom tandvården. Det handlar om att titta på vad det kostar att göra åtgärder i ett tidigt stadium inklusive prevention jämfört med att senarelägga tandvården. Därtill ska man beräkna kostnaderna för sjukvården om tandhälsan försämras till följd att man inte går till tandläkaren i tid. Sjukdomar kostar också regioner pengar i form av läkarbesök, provtagningar med mera, vilket också ska räknas in som vad vi betraktar som onödiga kostnader. Ytterligare en aspekt är risk för långvariga sjukskrivningar till följd av sjukdomar som uppstått till följd av dålig tandhälsa. Det vill säga dålig tandhälsa som hade kunnat undvika om patienten fått vård i tid.
Det handlar inte om lyxtandvård utan bara om att kunna tugga och tillgodogöra sig maten samt att kunna prata, le och skratta utan att behöva skämmas för sitt utseende. Att ha fina tänder är en viktig social fråga. Som det är i dag betalar patienten tiotusentals kronor själv för implantat i käkbenet liksom för kronor, broar och proteser i munhålan. Krämpor i andra delar av kroppen som att gipsa ben eller byta hjärta, höfter och knän är så gott som gratis, vilket är djupt orättvist för den som råkar ha tandhälsoproblem.
Se till att Tandhälsoförbundet får fler medlemmar så vi mer kraftfullt kan driva frågan om tandvård till samma högkostnadsskydd som sjukvården.
