- Dentala material
- Hälsa
Vårdguiden www.1177.se har utökats med information om tandvårdsmaterial och biverkningar av dessa. Tyvärr är det både felaktigt och vilseledande och särskilt gäller det information om amalgam och tandvårdsförordningens 7§. Tandvårdskadeförbundet protesterade redan i våras mot de skrivningar som då sändes ut och även Amalgamskadefonden har agerat kraftfull för mer korrekt information.
Tandvårdsskadeförbundet är inte förvånad över vårdguidens felaktiga eller vinklade information om biverkningar av tandvårdsmaterial. Trots politikernas försök att hjälpa våra medlemmar har myndigheterna gjort vad de kunnat för att sätta käppar i hjulet. Informationen på 1177 är bedrövlig och det hade varit bättre att landstingen och sjukvårdsrådgivningen länkat till Tandvårdsskadeförbundets hemsida. Nedan ger vi några exempel på oacceptabla formuleringar.
Felaktig information om mikrosprickor i tänder med amalgamfyllningar
Mikrosprickor på grund av amalgamfyllningar har fotograferats och Praktikertjänst varnar på sin hemsida för sådana sprickor. I 50-årsåldern kan mikrosprickorna orsaka att tänder plötsligt smulas sönder. Anledningen till sprickorna är att kvicksilver utvidgas vid temperaturhöjningar och minskar i volym vid temperatursänkningar och då volymen ökar blir påfrestningarna på tanden stora och mikrosprickor kan uppstå.
Trots dessa kunskaper skriver författaren, professorn och tandläkaren Gunilla Sandborg-Englund att det inte finns belägg för mikrosprickor på grund av amalgamfyllningar. Hon förklarar istället tändernas sönderfall så här: “däremot kan ibland delar av tanden som finns under lagningen vara skadade så att tanden spricker när tandläkaren borrar bort amalgamet.” Inget vetenskapligt underlag för detta påstående redovisas och sannolikt finns det inte.
Inga varningar för amalgamarbete under graviditeten
Tillverkare varnar för att använda amalgam under graviditeten på grund av risk för fosterskador. Även i Sverige fanns tidigare restriktioner för amalgamarbeten under graviditeten. Vetenskapliga publikationer ger stöd för sådana försiktighetsåtgärder. Amalgamförbudet innebär att inga nya amalgamfyllningar får sättas in, men det finns fortfarande kvinnor i fetil ålder som har amalgamfyllningar som kan behöva putsas, tas bort eller åtgärdas på annat sätt.
Trots det skriver Sandborg-Englund att “Det finns inga hinder för att få vanliga fyllningar eller annan vanlig tandvård utförd under en graviditet eller när man ammar”. Hon är knappast ovetande om riskerna med amalgam under graviditeten, utan här har gjorts ett medvetet val att inte nämna risken för fosterskador.
Tandvårdsskadeförbundet ser allvarligt på detta förbiseende och kommer i framtiden mer aktivt att varna för amalgamarbeten under graviditeten.
Professor Sandborg-Englund skriver att “Forskning har inte kunnat visa att man har större risk att få biverkningar av tandmaterial under graviditet och amning”. Faktiskt är det mindre risk för biverkningar under graviditeten då kvinnans kropp avgiftas genom fostret. Det intressanta är inte biverkningar för mamman utan risken för skador på fostret. Möjligen har inte Sandborg-Englund förstått det eller så är det ett medvetet sätt att vilseleda läsaren.
Vilseledande om tandvårdsförordningen
Tandvårdsförordningen 7 § stadagar att fyllningsbyte i samband med långvarigt sjukdomstillstånd som led i en medicinsk rehabilitering. Av propositionen framgår att denna formulering var ett sätt att underlätta för personer som upplevde besvär av sina fyllningar att få fyllningsbyte inom ramen för vårdens högkostnadsskydd utan att samband mellan sjukdom och tandfyllningar behövde bevisas.
I informationen på 1177 snedvrider Sandborg Englund syftet med tandvårdsförordningen genom att skriva att “Om man har långvariga sjukdomssymtom, där läkare eller tandläkare _vill utesluta _att det dentala materialet kan vara orsak till symtomen, _kan man ibland få möjlighet _att byta ut tandfyllningar. Det förutsätter att man först har gått igenom medicinska utredningar och fått olika behandlingar. “ Därmed låter det som om det är läkare eller tandläkare som tar initiativet och inte patienten. Genom att använda ordet “ibland” ger man läsaren en känsla av att möjligheten att få fyllningsbyte beviljat är liten.
Sandborg-Englund fortsätter “Tandläkare brukar avråda från att byta ut fyllningar som är hela och som man inte har besvär av. .. Om man av personliga skäl och på egen bekostnad ändå vill byta ut fyllningar bör man först ta reda på vad behandlingen kostar. Vid denna typ av behandling får man ingen ersättning från det statliga tandvårdsstödet.” Här ges läsaren en känsla av att fyllningsbyte är något mycket ovanligt och något som 1177 närmast avråder från.
“Om amalgamfyllningar ska tas bort kan det också innebära att den mängd kvicksilver som frisätts tillfälligt ökar”, skriver Sandborg-Englund. Ingen uppgift om det är farligt eller inte ges och inte heller får läsaren reda på om befintliga amalgamfyllningar läcker kvicksilver.
Tala om vilka biverkningar som riskeras
Korrekt information hade talat om vilka biverkningar som tandvårdsskadade rapporterar eller som redovisats i vetenskaplig litteratur. Vidare borde informationen varit tydlig gällande möjligheten att byta fyllningar och att patienten själv kan ta initiativ till detta. Det borde också stått att bevis för samband mellan fyllningar och sjukdomssymtom inte behövs.
Informationen är beställd av Socialdepartementet
Informationen är beställd och sannolikt också godkänd av Socialdepartementet. Tandvårdskadeförbundet har tidigare uppfattat socialminister Göran Hägglund som positiv till att hjälpa tandvårdskadade och förbättra villkoren för sanering. Informationen på 1177 gör dock att vi ifrågasätter om så är fallet.
Vi upplever snarare att sanering under senare år försvårats, tandläkarna och läkarna vet inte om reglerna i tandvårdsförordningen eller har felaktig information. Få läkare och tandläkare informerar om möjligheterna till sanering inom ramen för hälso- och sjukvården. Förbudet mot amalgam är en delseger, men mycket återstår för att ge medlemmarna rätt till adekvat vård.