Hur länge ska vi behöva vänta på ett amalgamförbud och ett kompetent omhändertagande av dem som blivit sjuka av tandersättningsmaterial? När ska politiker börja följa upp hur tagna beslut efterlevs? Det är lika illa på massor av områden, från regering och riksdag till landsting och kommuner.
Vi har en tjänstemannadiktatur, som är en ren parodi på den skenbart demokratiska uppbyggnaden av Sverige! Vi borde göra uppror mot de politiker som av flathet inte vill eller vågar ta byråkraterna i örat, när dessa inte följer tagna beslut på ett korrekt sätt. Det måste gå att avsätta personer på olika nivåer när de missköter sina uppdrag eller förändrar beslut och till och med ger felaktig information till politikerna.
Riksdagsbeslut
Den debatt som fördes i riksdagen angående kemikalier och möjligheten att förbjuda allt kvicksilver, även det i amalgam, visade på ett beklämmande sätt att man från majoritetens sida hellre håller sig väl med falska profeter och gömmer sig bakom EU:s regelverk än tar ett fast grepp om denna så ödesdigra fråga för folkhälsan.
Det material som Socialdepartementet åberopar i alla sammanhang är de påståenden som gjorts att EU och WHO har friat amalgamet! Helt förfalskade rapporter som borde granskas ur rättslig synpunkt men som trots att fakta redovisats till regeringen inte har korrigerats.
Forskningsrådsnämnden
Forskningsrådsnämndens slutsatser har regeringen inte brytt sig om att ta hänsyn till trots att uppdraget att utreda amalgamets hälsorisker ursprungligen kom från regeringen. Utbildningsdepartementet tycks leva sitt eget liv och kontakterna mellan Socialdepartement och Utbildningsdepartement finns uppenbart inte då inga av Forskningsrådsnämndens råd har fått gehör. Man undrar om departementen styrs av ministrar från samma regering?
Socialministern och socialförsäkringsministern samt utbildningsministern borde sätta sig ner och jämföra sina erfarenheter och kunskaper i amalgamfrågan. Det är anmärkningsvärt att Ingela Thalén, som tidigare förklarat sig väl veta om hur amalgamskadade kan drabbas och hur de kan förbättra sin hälsa med rätt sanering, inte agerade starkare för ett amalgamförbud nu. Detta har utlovats i ett tiotal år av olika regeringskonstellationer, men bara centern och folkpartiets ledamöter och enstaka oberoende ledamöter markerade vid omröstningen i riksdagen i juni 2001 för ett tidigare förbud. Nu ska frågan utredas igen fram till 2003.
Bättre folkhälsa
Hur ska vi få till stånd en bättre folkhälsa så länge som tandvårdens märkliga undantagstillstånd gäller och bristen på kontroll av dentalmaterial får fortsätta?
Vi har under sommaren haft en mycket aktiv debatt i radions program 1 i Klarspråk. Den har initierats av ledaren i förra Tf-bladet. Denna debatt har klargjort hur frågan skötts av Socialstyrelsen. Klarspråksdebatten kommenteras på sid 4 i detta nummer av tidningen.
Vad som saknas är logik och sanning i Socialstyrelsens svar. Man svarar att CE-märkning är en garanti för bra och säkra material trots att till och med kvicksilver är CE-märkt! Detta innebär att tandvården, tvärtemot alla andra myndigheters och organisationers ansträngningar att stoppa kvicksilvret, tillåts sprida ut ett ton kvicksilver per år i den svenska befolkningen! Samtidigt som Naturvårdsverket, Håll Sverige rent-organisationen, kommunerna och enskilda gör stora ansträngningar att samla in allt annat kvicksilver! I dagspressen får man reda på hur mycket kvicksilver som finns i gamla skrotbilar. Man uppger att det finns hundra ton kvicksilver i bilarna. I en faktaruta påpekas att 2 gram kvicksilver i en sjö tar död på 4 ton fisk. (Citerat från GP den 4/8-2001.)
Att den svenska befolkningen går omkring med i genomsnitt 10-12 gram kvicksilver per vuxen anses av myndigheterna inte ge några skador! Var finns logiken? Om man räknar med att tandvården under decennier har använt 10-15 ton amalgam per år så förvaras åtskilliga ton kvicksilver i den svenska befolkningen. Varför görs inga ansträngningar att samla in detta kvicksilver förrän i samband med kremeringar?
Hur kommer det sig att Naturvårdsverket blundar för allt detta kvicksilver, som tandvården sprider på ett fullständigt okontrollerat sätt? Har Socialstyrelsen påverkat Naturvårdsverket?
Ökande sjukskrivningar och samhällskostnader
Tf har visat att det finns stora ekonomiska värden i att ta hand om kroniskt sjuka människor och avgifta dem från kvicksilvret och andra gifter som tandvården använder. Tyvärr har vi en situation där de som verkligen har erfarenhet och kunskap inte får fortsätta sitt viktiga arbete, som ex. Amalgamenheten i Uppsala. Våra läkare och tandläkares möjligheter att påverka i olika utbildningssammanhang tas inte tillvara.
Vårdalsstiftelsen har nyligen redovisat att de amalgamsjuka, elöverkänsliga samt patienter med fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom inte får den vård de behöver! Problemet är att Tf: s erfarenheter inte heller där togs tillvara och vi hade svårigheter att ens få delta med en enda observatör! Att få delta på lika villkor i debatten, vare sig det är så kallade vetenskapliga symposier eller i fackpress och den rikstäckande pressen, har varit mycket trögt.FN:s standardregler följs inte alltid ens på departementsnivå.
Fackliga organisationer och regeringen är nu allvarligt oroade över den ökande takten med långtidssjukskrivningar, särskilt bland kvinnor.Stressen i arbetslivet är en förklaring, men många skulle också vara betjänta av att slippa giftbelastningen från sina tänder. Det skulle med all säkerhet på sikt ge bättre resultat än aldrig så många andra försök att minska sjukfrånvaron.
Tandläkarnas och läkarnas biverkningsrapportering
Därför är det positivt att Tandläkartidningen har fortsatt debatten kring bristen på kontroll av dentala material. Den debatten behövs om både tandvården och sjukvården ska inse att mörkertalen kring biverkningar av dentala material är mycket större än vad biverkningsregistret i Umeå redovisar. Alla måste utbildas på ett riktigt sätt om vilka biverkningar som kan uppstå av dentala material. Dagens selektering av vad som ska anses vara biverkningar eller ej måste upphöra! Rapporteringen måste bli obligatorisk även för tandvårdsmaterial.
I Lek-utredningen 1986 var man faktiskt ärligare när det gäller att redovisa symptom vid amalgamsjuka än i samtliga senare utredningar. Därför är FRN:s påpekande om bättre kvalité när det gäller odontologisk forskning och bättre diagnosmetoder ytterst väsentliga. Men Socialdepartementet har kanske inte brytt sig om att ta del av FRN:s slutsatser eftersom de alltid åberopar WHO och EU-rapporterna!
Läkemedelsverket tar över ansvaret för medicintekniska produkter
Debatten i Klarspråk och Tandläkartidningen har tydliggjort både bristen på kontroll av dentala material och hur biverkningsregistret hanterar anmälningar. Det är en anmärkningsvärd skillnad i läkemedelskontrollen och dentalmaterialkontrollen. Framförallt borde uppgifterna om de stora ekonomiska marknadsintressena kräva kontroll och genomlysning av de särintressen och den kartellbildning som styr tandvårdens materialval.
Tandläkare och läkare måste åläggas att rapportera om patienter som redovisar biverkningar eller om man har anledning att misstänka sådana. Därför är det positivt att Läkemedelsverket tar över ansvaret för medicintekniska produkter, där dentalmaterial ingår, från den 1 september 2001. Vi förutsätter att reglerna för biverkningsrapportering blir obligatoriska och följer samma regelverk som för läkemedel.
Detta borde innebära att Biverkningsregistret i Umeå upphör och att kontrollen samlas på en myndighet.
Tandvårdsreformens omarbetning
Tandläkarrepresentanter har markerat att de inte gillar förslaget om högkostnadsskydd för vissa äldre patienter. Man beskriver tandvården som den vård som bedriver förebyggande vård medan sjukvården påstås inte ha samma inriktning.
Förebyggande tandvård är naturligtvis ett bra mål, men utan kontroll av vilka material som används finns det inga garantier för att tandvården inte skapar problem som sjukvården får ta hand om. Vården har i dagsläget som regel inte en aning om att patienten insjuknat av sina tandvårdsmaterial. Patienterna har sällan möjlighet att koppla sina smygande symptom till tidigare tandläkarbesök. Därför är det så viktigt att läkare och vårdpersonal utbildas i att ta upp anamneser som inkluderar tandstatus och tandläkarbesök. Våra krav står fast när det gäller att utan dagens krångel få utbyte som ett led i sjukdomsbehandling.
Felaktig information
Det är beklämmande hur representanterna från Socialstyrelsen och Dent MR slingrar sig och ljuger om fakta. Om politiker på olika nivåer enbart har sådana felaktiga uppgifter till stöd för sina beslut är det inte konstigt att inget positivt händer. Förslag till åtgärder fanns i rapporten kontroll och tillsyn av dentala material redan 1985.Nästan inga av dessa förslag till åtgärder har genomförts. Det allvarligaste är att det nu har gått så lång tid och att så många människor bara blir sjukare utan att man ens överväger möjligheten att ta vara på våra kunskaper.
Tänk på alla dessa människor som får rådet “att lära sig leva med” olika sjukdomstillstånd! De blir storkonsumenter av läkemedel och den branschens vinster blir bara större samtidigt som samhällskostnaderna för sjukdom, läkemedel och vård ökar.
Hur länge ska felaktig information och bristande utbildning få fortgå i denna viktiga fråga? Har vi inget lärt av historien? Hör det till en demokrati att hålla folk i schack genom beroende av läkemedel i stället för bot och bättring?