Debatten kring sjuka hus och hur man bygger för att folk inte ska bli sjuka av att bo påminner mycket om amalgamdebatten, skriver här Ann-Marie Lidmark.
Forskare som söker orsakerna till problemen kommer inte fram och kritik mot felaktig byggteknik tystas. Detta avslöjas i boken “Byggande med kunskap och moral. En debattskrift om sjuka hus, miljögifter och forskningsetik”.
Örebro universitet har gett ut en antologi som främst behandlar byggande och sjuka hus. I boken finns också en skarp kritik mot forskarsamhället. “Byggande med kunskap och moral. En debattskrift om sjuka hus, miljögifter och forskningsetik” är titeln på denna 166 sidor långa bok. Mycket handlar om byggteknik och ventilation. Flera författare tar också upp riskerna med exponering för allt fler kemikalier. Boken är av intresse även för Tfbladets läsare.
I förordet konstaterar författarna vad gäller byggandet att “kända och väldokumenterade lösningar tillåts utan ytterligare dokumentation”. Vidare skriver de att utvecklingen visserligen främjas genom att nya lösningar tillåts, men detta först efter mycket omfattande dokumentation såväl teoretiskt som i laboratorier och i fält.
Författarna konstaterar också att forskningen styrts så att forskare med “avvikande” åsikter inte fått vare sig inflytande eller forskningsmedel. Det är också svårt att få artiklar publicerade, särskilt i svenska tidskrifter. Vi som arbetat länge med amalgamfrågan känner väl till detta beteende.
Tony Kronevi, veterinär och expert på patologi och toxikologi, anser att flera moderna sjukdomssymtom som t ex sjuka hus sjukan orsakas av en “cocktail” av kemiska ämnen från byggmaterial, elektriska apparater, textilier mm. Dessa emissioner ökar i takt med antalet sjukskrivningar. I dag behöver folk öka ventilationen och vädra för att minska sjukdomsriskerna samtidigt som vi har som mål att minska energiförbrukningen. Det borde vara angeläget att minska de kemiska utsläppen, skriver Tony Kronevi.
Lennart Olsson, Riksförbundet mot Sjuka Hus, skriver om forskarvärldens oförmåga att leta efter orsaker. Han lyfter fram frågan om elektromagnetiska fält från datorer och mobiltelefoner. Enligt hans mening sker forskning på elektromagnetiska fält främst för att det är svårt att hitta hållbara samband. Forskningen blir därmed relativt ofarlig till sin karaktär. Lennart Olsson teori är att det är samma ämnen som folk blir sjuka av både på kontoren och i “sjuka hus”, dvs en stor mängd kemiska ämnen i låga doser. Därmed viftar han bort de elektromagnetiska fälten som primär orsak till symtomen.
Tony Kronevi undrar vad de moderna sjukdomarna egentligen handlar om. ?r det inbillning, brist på tillit eller kemisk förgiftning? Han tar upp en rad exempel alltifrån kemiska stridsmedel i Gulfkriget till olika plastmaterial som kan orsaka konstiga symtom. Många av vår tids sjukdomar tror han uppstår av långvarig exponering av hälsovådliga kemiska ämnen i låga doser. Symtomen är trötthet, klåda, influensaliknande symtom mm. Symtom vi känner väl från amalgamdebatten.
Därefter följer flera kapitel som tar upp själva byggprocessen och visar hur man kan bygga hälsosamma bostäder ñ om bara viljan och kunskapen finns. Hela tiden med en sund skepticism till samhällets styrinstrument och vilja att ta till sig det nya.
Det är en bok väl värd att läsa. Jag känner igen mycket av den frustration som amalgamforskare utstått när bidrag dragits in och intressanta artiklar refuserats. Boken innehåller också mycket tänkvärt om man råkar ha problem med dålig inomhusmiljö. Precis som i många andra sammanhang tycks kunskaper finnas. Men de når inte fram till dem som behöver dem.
Ann-Marie Lidmark
