Inom TF har man gradvis insett att det finns ett samband mellan kvicksilver i amalgam och ett flertal olika sjukdomar. I den artikel som följer ges en sammanställning över de skriftliga uppgifter som finns om amalgamsanering på personer med sådana sjukdomar.
Det är numera välkänt att kvicksilver från amalgamfyllningar kan ge sjukdomssymtom som yrsel, trötthet, led- och muskelvärk, nervstörningar, magtarmstörningar med mera. Man har kallat detta sjukdomstillstånd för amalgamförgiftning, metallsyndrom och tidigare även oral galvanism.
Kvicksilver ger en enda säkerställd sjukdom – kvicksilverförgiftning. När emellertid amalgam började användas i större utsträckning under 1800-talet uppkom samtidigt en rad sjukdomar som fått speciella namn, t ex multipel skleros (MS). Det är svårt att få säkra uppgifter om sådana, sk civilisationssjukdomar förekom före 1800-talet. De kan ha förekommit i lågt antal och helt överskuggats av infektionssjukdomarna. Andra, mer luddiga sjukdomsbeteckningar som t.ex. neurasteni, kan vara identiskt med kvicksilverförgiftning. Relativt tidigt uppkom misstanken att kvicksilver från amalgamfyllningar kan vara direktorsak till t.ex. MS och kan vara bidragande orsak till andra sjukdomar som reumatiska sjukdomar, njurskador och allergier. Dessa sjukdomar skiljer sig från amalgamförgiftning genom att sjukdomsdiagnoserna som sådana är allmänt accepterade inom sjukvården. De flesta läkare vill inte acceptera att det finns ett samband med kvicksilver och amalgam vid dessa sjukdomar. Läkarna kan emellertid inte ange någon annan orsak.
Avsikten med denna artikel är att göra en sammanställning över de skriftliga uppgifter som finns tillgängliga och som visar att personer med andra sjukdomar än amalgamförgiftning blir bättre eller helt bra efter en amalgamsanering. Hur kvicksilvret och amalgamet påverkar dessa sjukdomar kommer däremot bara att behandlas mycket kortfattat i denna artikel.
Det finns goda vetenskapliga belägg för att anta att amalgam/kvicksilver kan vara huvudorsak till sjukdomar som MS och att det i samverkan med andra faktorer som brister i försvaret mot fria radikaler kan vara droppen som får bägaren att rinna över vid sjukdomar som Alzheimer’s presenil demens.
Senaste årens forskning visar att fria radikaler är huvudaktörer i ett flertal sjukdomar. Man kan på goda grunder hävda att om man har en sjukdom där fria radikaler är inblandade så är det medicinskt och vetenskapligt befogat att eliminera exponering för tungmetaller och att öka tillförseln av antioxidanter, oavsett om man säkert vet att tungmetaller direkt orsakat sjukdomen. En person med t.ex. MS skall givetvis inte vara utsatt för en metall som åstadkommer precis samma symtom. Det kan bara förvärra besvären.
Reumatiska sjukdomar
Reumatism är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som drabbar leder, senor och skelett. Ledgångsreumatism (reumatoid artrit) är en inflammatorisk sjukdom i lederna, oftast i fingrar och tår men även handleder, fotleder, knän och andra leder kan drabbas. Lederna svullnar och smärtar, en del personer har bara några få attacker medan sjukdomen hos andra kan utvecklas så att till sist kvarstående ledskador uppkommer. Reumatiker har förhöjda halter fria radikaler i ledvätskan.
Man känner sedan ett antal år till att reumatiker kan bli bättre efter en amalgamsanering. I Siblerud’s amerikanska uppföljning av amalgampatienter fanns det med 20 fall av reumatiska sjukdomar (1). 70% av dessa förbättrades efter borttagandet av amalgamet och 65 % rapporterade mindre smärtor i lederna. I Skandinavien har liknande resultat uppnåtts av tandläkarna Redhe och Oppedal. Av Redhes inalles 27 fall med objektiva tecken på reumatiska besvär blev 48 % symtomfria efter saneringen och ytterligare 15 % blev bättre (2). Tandläkare Oppedal uppger att de flesta reumatikerna uppvisar kraftiga förbättringar efter saneringen även om det finns undantag (3). Patienterna verkar bli av med de inflammatoriska processerna i lederna och smärtan försvinner.
Det måste dock påpekas att om sjukdomen gått så långt att permanenta skador och deformationer av lederna uppkommit så kan dessa inte återställas genom en amalgamsanering. Möjligen kan man få en dämpning av sjukdomsaktiviteten och allmänt få större motståndskraft.
Fibromyalgi
Det kännetecknande symtomet vid fibromyalgi är värk och stickande, svidande smärta på bestämda ställen i kroppen, s.k. triggerpunkter. Dessutom förekommer stelhet i muskler, svaghet i händer, armar och ben, trötthet, sörmnbesvär, yrsel, huvudvärk och magbesvär. Fibromyalgi räknas ofta in i gruppen av reumatiska sjukdomar, men fibromyalgin förstör inte leder och muskler. Huvudparten av de som drabbas är kvinnor. Inom TF finns ett stort antal personer med diagnosen fibromyalgi.
Den långa symtomlistan och typen av symtom vid fibromyalgi gör onekligen att man skulle kunna misstänka ett samband eller identitet med kvicksilverförgiftning. Detta bekräftas också av kliniska erfarenheter. Tandläkare Oppedal skriver: “Reumatologen Bo Nilsson fann att mer än 90 % av hans 60 patienter med fibromyalgidiagnos återhämtade sig inom en femårsperiod efter amalgamborttagandet. Hans observationer stämmer väl med mina egna.” (3).
SLE
SLE är en förkortning för systemisk lupus erythematosus. SLE är en autoimmun sjukdom i bindväven som kan ge upphov till en lång rad symtom, bl a trötthet, låg feber, viktförlust, ledsmärtor och hudutslag. Även centrala nervsystemet och njurar kan angripas och i svårare fall kan sjukdomen då bli livshotande.
Den långa symtomlistan och typen av symtom vid SLE gör att man kan misstänka ett samband med amalgamförgiftning. Detta bekräftas av de resultat som tandläkare Oppedal uppnått vid amalgamsanering på SLE-patienter. Citat: “Endast två patienter har behandlats här men båda dessa har noterat dramatiska förbättringar. Stora inflammationer i huden och sår på benen/fötterna läkte ut till och med medan amalgamet togs bort.” (3).
Psoriasis
Vid psoriasis växer överhuden för fort så att det uppstår kraftigt fjällande och röda fläckar som oftast sitter på armbågar, knän och i hårbotten. Psoriasis förekommer många gånger i relativt lindrig form men den kan även bli besvärligare. Vid omkring 7 % av psoriasisfallen uppkommer ledbesvär med värk och svullnad i lederna (psoriatisk artrit).
Det finns några kortfattade uppgifter om att psoriasis kan förbättras efter amalgamsanering. I Mats Hanson’s uppföljning av amalgampatienter fanns det med fyra fall av psoriasis (TF-bladet nr 1, 1986). Samtliga dessa blev bättre efter amalgamsaneringen. Tandläkare Redhe har även haft några patienter med psoriasis. Av totalt fem patienter blev tre symtomfria efter saneringen medan två ej upplevde någon förbättring (2). Oppedal sammanfattar sina erfarenheter på följande sätt: “Alla patienter med psoriatisk ledgikt har antingen starkt förbättrats eller blivit helt bra.” (3)
Ulcerös colit och Crohns sjukdom
Ulcerös colit och Crohns sjukdom är två närbesläktade sjukdomar som båda angriper tarmen. Ulcerös colit är en tarminflammation i grovtarmen och ändtarmen. Vid Crohns sjukdom, däremot, är tarminflammationen lokaliserad i nedersta delen av tunntarmen och början av tjocktarmen. Huvudsymtom vid bägge sjukdomarna är diarréer, ibland med blodig avföring. Feber kan även förekomma. Vid svårare fall är operation nödvändig och en slinga av tarmen sätts fast på bukväggen så att avföringen kan tömmas i en “påse” på magen.
Tandläkare Oppedal har utfört amalgamsaneringar på patienter med ulcerös colit och Crohns sjukdom (3). Han skriver: “Jag har inte haft speciellt många patienter med dessa autoimmuna sjukdomar i tarmarna, men de jag haft har visat extremt positiva resultat med ett undantag (ulcerös colit).” I Mats Hansons svenska uppföljning av amalgamsanerade patienter ingick även en med ulcerös colit (TF-bladet nr 1, 1986). Denna patient rapporteras ha blivit bättre efter saneringen.
Hanson & Pleva beskriver en patient med diagnosen Crohns sjukdom i den översiktsartikel som publicerats i Experientia (4). Ytterligare kan nämnas att det finns en patientberättelse, skriven av en person som blivit opererad för Crohns sjukdom (TF-bladet nr 2, 1991). I berättelsen påvisas att det finns ett tidsmässigt samband mellan isättning av amalgamfyllningar och uppkomst samt förvärrande av tarmbesvären.
Multipel skleros (MS)
Multipel skleros, som brukar förkortas MS, är en sjukdom i centrala nervsystemet. MS kan ge upphov till ett flertal symtom, t.ex. balans- och känselrubb-ningar, sluddrigt tal samt förlamningar, framför allt i benen. Det karakteristiska för sjukdomen är dess attackvis påkommande försämringar, s.k. skov. Dessa försämringar kan ge vika efter någon tid. En del får endast ett fåtal attacker medan andra drabbas oftare och svårare. Det finns även en form med kontinuerlig försämring. I ryggmärgsvätskan hos MS patienter finns en kroniskt förhöjd halt av friaradikalprodukter.
MS är en sjukdom där man tidigt insåg att kvicksilver från amalgamfyllningar kunde vara en bidragande orsak till att framkalla sjukdomen eller att förvärra dess förlopp. Den schweiziske neurologen Baasch publicerade redan år 1966 en artikel där han föreslog att MS var en neuroallergisk reaktion mot kvicksilver från amalgam (5). Baasch tillägger även att kvicksilver inte behöver vara den enda orsaken till MS utan att även andra tungmetaller som bly skulle kunna komma ifråga. Samma synpunkter har senare framförts av Ingalls (6). Vi har tidigare i TF-bladet publicerat en översikt av kunskapsläget när det gäller sambanden mellan MS och kvicksilver (TF-bladet nr. 1, 1989). Tandläkare och läkare som behandlat MS-patienter gör bedömningen att 80-85 % av alla MS-fall i själva verket kan vara kvicksilverförgiftning.
Det finns ett flertal fallbeskrivningar som visar på ett samband mellan amalgam och MS och att amalgamsanering medför en förbättring av hälsotillståndet vid MS (2,3,7,8,9). Oppedal, som har stor erfarenhet av MS patienter, gör emellertid en inskränkning när det gäller vilka patienter som blir bättre efter en amalgamsanering. Det är enbart de MS-patienter som har typiska symtom på amalgamförgiftning som blir drastiskt förbättrade genom borttagande av amalgamet (3). Oppedal misstänker därför att det även finns andra orsaker till MS än kvicksilver. Kanske kan en av dessa orsaker vara exponering för bly och andra tungmetaller i enlighet med vad Baasch och Ingalls erfar.
Amyotrofisk lateral skleros (ALS)
ALS är en neurologisk sjukdom som drabbar de nervceller som har med rörelseförmågan att göra. Detta medför en alltmer tilltagande förlamning i armar och ben och så småningom en förtvining av muskulaturen. Svårigheter att inta föda samt andningsbesvär kan tillkomma. ALS är en mycket allvarlig sjukdom som förr eller senare leder till döden, oftast inom fyra till fem år.
Det har sedan länge funnits misstankar om ett samband mellan kvicksilverförgiftning och ALS (10,11). Detta har t.ex. gällt för bönder som exponerats för kvicksilverbetat utsäde och vid arbete med oorganiskt kvicksilver.
Olle Redhe har i ett omtalat fall gjort en amalgamsanering på en patient med diagnosen ALS. Enligt fallbeskrivningen resulterade amalgamsaneringen i att patienten tillfrisknade så att hon kan leva ett normalt liv utan symtom (2). Tyvärr har resultaten inte varit lika lyckosamma vid de amalgamsaneringar på ALS-patienter som senare utförts av Oppedal. Ingen av dessa patienter har förbättrats påtagligt (3).
Vår bedömning är att ALS orsakas av tungmetaller. Vi har under årens lopp haft kontakt med ett avsevärt antal ALS-patienter som direkt kunnat knyta sjukdomsdebuten till större amalgamarbeten eller guld+amalgam. Samma är förhållandet i USA. Bland de drygt 100 personer från tandvärdspersonalen som M. Molius och A-M Nilsson utrett fanns tre med diagnosen ALS. Ett anmärkningsvärt antal eftersom sjukdomen är sällsynt. Det verkar vara ytterst svårt att hejda ALS när det väl brutit ut.
Diabetes
Diabetes eller sockersjuka är en sjukdom som beror på att bukspottkörteln producerar för lite insulin. Detta gör att sockret i blodet (glukos) ej kan upptas i kroppens celler utan istället utsöndras med urinen.
Det finns två typer av diabetes, åldersdiabetes och ungdomsdiabetes. Åldersdiabetes uppkommer oftast efter 40 års ålder eftersom bukspottkörtelns förmåga att bilda insulin då kan bli otillräcklig trots att körteln i och för sig fungerar. Ungdomsdiabetes, däremot, uppkommer vid tidiga år på grund av att bukspottkörteln bildat lite eller inget insulin alls. Diabetes kan hållas under kontroll genom en särskild diet och insulintillförsel.
De skriftliga uppgifterna om kvicksilverpåverkan vid diabetes är ganska fåtaliga. I Sibleruds undersökning finns det emellertid med en diabetespatient som uppgav att sjukdomen försvann efter amalgamsanering (1). Även i TF-bladet nr.1, 1986 fanns det med en diabetiker som blev bättre efter amalgamsaneringen. En förutsättning för dessa förbättringar måste emellertid vara att bukspottskörteln fortfarande haft kvar något av sin funktion.
Det tycks dock som om en amalgamsanering skulle kunna vara till en viss fördel även i sådana fall då bukspottkörteln helt upphört att bilda insulin. Enligt en patientberättelse, skriven av en person med ungdomsdiabetes medförde sålunda en amalgamsanering att det prov som visar medelvärdet på blodsockret (HbA1C) förbättrades avsevärt (TF-bladet nr 1, 1992).
Diabetes startar som en autoimmun reaktion mot proteiner i bukspottkörteln. Experimentellt kan man framkalla diabetes hos djur genom att tillföra kemiska ämnen som speciellt samlas i insulinproducerande celler och orsakar fria radikaler. Diabetespatienter har ofta brist på vitaminer (speciellt B3), zink, magnesium och eventuellt selen. Man kan med stor sannolikhet förhindra de sekundära kärlförändringarna genom att tillföra antioxidanter, även om det inte ändrar beroendet av insulininjektioner.
Hodgkins sjukdom
Hodgkins sjukdom är en tumörsjukdom i lymfkörtlarna. Sjukdomen ger sig tillkänna genom att lymfkörtlar, oftast i halsen, uppvisar en varaktig svullnad som dock inte medför ömhet eller smärta. Klåda kan även förekomma. Sjukdomen kan senare sprida sig till andra organ i kroppen.
Det tycks finnas ett samband mellan kvicksilverpåverkan och Hodgkins sjukdom. Oppedal har givit en kort beskrivning av amalgamsanering på en patient med Hodgkins sjukdom där tumörerna även hade spritt sig till lungorna (3). Patienten uppvisade dessutom typiska symtom på amalgamförgiftning. Efter saneringen förbättrades patienten radikalt och tumörerna stoppade upp och avtog. Detta bekräftades med lungröntgen och datortomografi.
Allergier och annan överkänslighet
Överkänslighet är ett samlande begrepp för överreaktioner mot främmande ämnen. Allergi är således en form av överkänslighet där kroppens immunförsvar felreagerar mot de främmande ämnena. Det finns dock även en annan typ av överkänslighet där immunförsvaret ej är inblandat på samma sätt, s.k. ickeallergisk överkänslighet. Denna typ av överkänslighet, eller snarare effekterna av den, kan vara orsakad av bildning av fria radikaler. Varför främmande ämnen mer än normalt får cellerna att producera radikaler är inte känt. Kvicksilver verkar bl a på detta sätt.
Det finns flera studier som visar att allergier och icke- allergisk överkänslighet förbättras eller helt försvinner efter en amalgamsanering. Enligt Olle Redhe har 42 % av de allergiska besvären försvunnit helt vid uppföljningen knappt fyra år efter amalgamsaneringen (2). Om man även räknar in de som fått sina besvär lindrade så har totalt 51 % förbättrats eller blivit helt bra. I TF-bladet nr. 1 1986 rapporterade vi att 71 % av allergisymtomen blev bättre eller mycket bättre efter amalgamsaneringen.
Liknande resultat har även uppnåtts i USA. Så till exempel blev 63 % av allergisymtomen lindrigare eller försvann helt enligt Sibleruds undersökning (1). I en artikel av Alfred Zamm, allergiläkare, ges dessutom några korta fallbeskrivningar som visar att eksem och överkänslighet mot födoämnen kan försvinna efter en amalgamsanering (12).
Astma
Astma är en sjukdom som ger anfall av andnöd vilka åtföljs av en tryckkänsla över bröstet och en pipande andhämtning. Anfallen kan vara korta och sporadiska men för vissa individer kan de komma oftare och i svårare fall kan sjukdomen bli invalidiserande. Astmaanfallen utlöses ofta av allergiska reaktioner, t ex mot pollen, damm eller hår från pälsdjur.
Det finns erfarenheter från flera håll som visar att astmasjuka kan bli bättre efter en amalgamsanering. Oppedal uppger att astma vanligtvis försvinner eller blir mindre intensiv efter amalgamsanering (3). Typiskt är dock att sjukdomen ökar i intensitet under själva borttagandet av fyllningarna. Även i USA har liknande resultat uppnåtts. Siblerud rapporterar således att av inalles tre astmapatienter blev en helt bra och en förbättrades (1). Olle Redhe har även beskrivit ett fall där en ung flicka, som bl a led av besvärlig astma, blev helt symtomfri efter en amalgamsanering (2). P. Laroche, tandläkare i Canada angav att tre av fyra astmapatienter förbättrades efter amalgamsanering (sammanställning av “amalgamsyndromet” under utarbetande av Ziff & Hanson). Det är skäl att ta det mycket försiktigt under saneringen för att minimera risken för tillfälligt förvärrande.
Epilepsi
Epilepsi är en sjukdomsprocess i hjärnan som kan yttra sig på flera olika sätt. Vid ett stort anfall inträder snabbt medvetslöshet och stelhet i extremiteterna. Anfallet kan inledas med symtom som domningar, yrselkänsla och tyckningar i muskler. Kortare och lindrigare anfall kan även förekomma.
Det finns olika orsaker till epilepsi. En orsak kan vara hjärnskador som uppstått vid förlossningar eller genom slag mot huvudet, t ex hjärnskakning. Det verkar emellertid som om epilepsi även skulle kunna orsakas av kvicksilver från amalgamfyllningar. A. Zamm skriver således om en patient: “Ett fall av epilepsi började vid tio års ålder vid den tid då hans första kvicksilverfyllning sattes in. Han förbättrades först efter det att hans kvicksilverfyllningar avlägsnades vid 40 års ålder” (12).
I Mats Hansons sammanställning av resultaten från amalgamsaneringar fanns det sex fall av epilepsi. Av dessa blev en mycket bättre efter saneringen medan fem blev bättre (TF-bladet nr. 1,1986).
I en annan artikel har Siblerud gjort en sammanställning av resultaten från amalgamsaneringar utförda av en tandläkare i USA (1). Bland patienterna fanns två epileptiker. Den ena blev symtomfri efter amalgamsaneringen och den andre förbättrades.
Liknande resultat har även uppnåtts av Oppedal som skriver: “Unga patienter, speciellt barn, verkar återhämta sig synnerligen väl efter att amalgamet tagits bort. Olika former av epilepsi försvinner (endast en patient fick återfall efter att ha spelat dataspel)” (3).
Experimentellt kan epilepsi hos djur framkallas genom att spruta in metallsalter eller penicillin i hjärnan. Penicillin binder metaller och rycker loss metaller som redan finns i cellerna (positiva effekter av penicillin vid sjukdomsbehandling innebär därför inte nödvändigtvis att bakterier är inblandade).
Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom är en typ av senil demens som ger en nedsatt mental förmåga. Demens vid hög ålder är vanligt och kan orsakas av cirkulationsstörningar och diverse åldersförändringar. När emellertid personer i 50-60-årsåldern drabbas brukar det räknas som sjukdom och kallas presenil demens, senil demens av Alzheimer typ eller Alzheimers sjukdom. Det mest karakteristiska symtomet är ett försämrat närminne. Sjukdomen utvecklar sig gradvis så att successivt nya symtom tillkommer, t ex personlighetsförändringar, sämre talförmåga, depression och vanföreställningar. Sjukdomen medför karakteristiska förändringar i hjärnans vävnader och efterhand förlust av hjärnceller.
Amerikanska forskare vid Universitetet i Kentucky har under senare år kunnat fastställa att kvicksilverhalten är förhöjd i hjärnan på avlidna personer med Alzheimers sjukdom (13). Samtidigt fann man sänkta nivåer av selen och zink, dvs de ämnen som tjänar som skydd mot kvicksilverförgiftning. De amerikanska forskarna ser kvicksilver från amalgam som en möjlig orsak till Alzheimers sjukdom. Aluminium har också nämnts som möjlig orsak, men alltfler studier tyder nu på att aluminium bara ibland återfinns i hjärnan hos patienterna och inte orsakar samma biokemiska störningar.
En del personer i USA som fått diagnosen Alzheimers demens, men ännu ej drabbats så allvarligt, har tagit bort amalgamet och tillfrisknat (14). Uppenbarligen har de varit kvicksilverförgiftade men med en sjukdomsbild som föranlett diagnosen Alzheimers demens.
I USA tar man allvarligt på ett eventuellt orsakssamband mellan amalgam och demens. En epidemiolog, David Snowden, vid Kentucky universitetet har påbörjat en undersökning av 2600 katolska nunnor (med och utan amalgam; med och utan demens) och har erhållit över en miljon dollar för en femårsstudie av kvicksilverhalten i hjärnan hos de nunnor som avlider. En ytterligare studie på en annan befolkningsgrupp har fått 760.000 dollar för att studera samband mellan amalgam och Alzheimers demens (Bio-Probe Newsletter, vol. 8(5), 1992, 7).
Alzheimerpatienter har låga B12-halter i hjärnan, störning i B1 (tiamin) omsättningen och ökad friradikalaktivitet. Cellerna i hjärnan hos avlidna patienter har en ökad känslighet för fria radikaler. Ett nypublicerat arbete visar att fria radikaler experimentellt orsakar precis de utfällningar av olösliga proteiner som man finner hos patienterna. Antioxidanter (E-vitamin och C-vitamin) motverkade processen. Radikalerna åstadkoms genom att blanda järnsalt och väteperoxid (15). Det förefaller sannolikt att Alzheimers sjukdom uppträder när en rad negativa faktorer samtidigt uppträder och att sjukdomen kan motverkas eller förhindras om man ingriper i tid.
Andra sjukdomar
Utöver de sjukdomar som nämnts finns det ytterligare några sjukdomar där man misstänker att det skulle kunna finnas en kvicksilverpåverkan från amalgam. I dessa fall finns det emellertid endast enstaka och mycket kortfattade skriftliga uppgifter om resultaten av amalgamsaneringar. De sjukdomar det kan gälla är bl a leukemi, Parkinson’s sjukdom, Sjögrens sjukdom, Menieres sjukdom, sklerodermi, hjärtstörningar, parodontit mm. Vid en del av dessa sjukdomar finns publicerade uppgifter om samband med kvicksilver.
Kvicksilvrets inverkan
Det är inte troligt att kvicksilver från amalgamfyllningar påverkar de ovannämnda sjukdomarna på ett och samma sätt. Kvicksilver kan kanske vara grundorsaken för vissa sjukdomar medan metallens inverkan i andra fall kan vara mer indirekt. Det är emellertid påfallande att många av sjukdomarna ovan har att göra med fria radikaler och kroppens immunförsvar. Detta gäller uppenbarligen för allergi och astma, men även för sådana sjukdomar som brukar betecknas som autoimmuna, t ex MS, ulcerös colit, reumatiska sjukdomar, ungdomsdiabetes och SLE. Att kvicksilver, vare sig det kommer från amalgam eller någon annan källa, kan påverka immunförsvaret är känt sedan flera år (sammanställning i TF-bladet nr. 2,1989).
Kvicksilver kan dessutom deaktivera viktiga enzymsystem och detta skulle kunna vara orsaken till vissa överkänslighetsreaktioner (12). Man kan också tänka sig att kvicksilver binder upp ett viktigt spårämne som selen, så att det blir för lite fritt selen tillgängligt för kroppens biologiska processer. Sjukdom skulle i sådana fall kunna uppkomma som en följd av selenbrist.
Kvicksilver behöver inte vara den enda faktorn som utlöser en viss sjukdom. I avsnittet om multipel skleros nämndes sålunda att även exponering för bly och andra tungmetaller är misstänkt för att kunna ge upphov till multipol skleros. För att utlösa flera av sjukdomarna ovan krävs sannolikt också ett samspel av både inre och yttre faktorer som kvicksilverbelastning och andra gifter, kost, tillförsel av selen och andra antioxidanter samt arvsanlag. Tidiga sensibiliseringar genom överföring av kvicksilver från modern och vaccinationer kan sannolikt också bädda för senare reaktioner mot amalgam. Att avlägsna amalgamfyllningarna räcker emellertid till för att många personer med de ovannämnda sjukdomarna skall tillfriskna eller i varje fall förbättras.
Vi kan notera ett antal sjukdomar där drabbade patienter påfallande ofta kontaktar oss, tar bort amalgamet och tillfrisknar. För dessa finns även, i begränsad omfattning, stöd i litteraturen för en kvicksilverbakgrund. Andra sjuk-domar kan vara orsakade av kvicksilver plus en rad andra faktorer samtidigt. Det är uppenbart att en rad omgivningsfaktorer som vattenhårdhet, spårämnen, intag av vitaminer, kostens fettsammansättning, industriell verksamhet med utsläpp, individens eget immunsystem och vad man råkat ut för tidigare i livet har ett avgörande inflytande på hur väl man motstår ytterligare påfrestningar som t ex kan komma från amalgam. Man kommer till slutsatsen att amalgamet huvudsakligen ger kvicksilverförgiftning med de symtom som hör till. Dessutom utgör det hos en del individer den slutliga droppen som får bägaren att rinna över med åtföljande direkt utlösande av specifika sjukdomar.
I den första boken om amalgamproblemet: Förräderi mot Din Hälsa, 1956, skrev författaren, H. Strunz (tandläkare)(16) att det inte var de patienter som blev våldsamt sjuka och sedan hämtade sig när amalgamet kom bort, som var det allvarligaste problemet, utan att den ständiga tillförseln av kvicksilver från amalgam gjorde kroppen upptagen med att försvara sig mot metaller och nedsatte motståndskraften mot alla andra omvärldsfaktorer som vi har mycket svårare att undvika.
Vi skall inte skylla alla sjukdomar på amalgamet utan vill starkt uppmana myndigheter, forskare och läkare att utan förutfattade åsikter om amalgamets oskadlighet, starta vederhäftiga undersökningar om tandlagningsmaterialens möjliga inverkan på en rad sjukdomar och framför allt att i fortsättningen inte på förhand utesluta att så kan vara fallet. Vi har själva inte resurser för mer än att samla information om en rad ströfall och leta fram vad som publicerats i litteraturen.
Vi skall i ett kommande nummer ge en översikt över “amalgamsyndromet” och de symtom som vanligast förekommer. Det blir ett internationellt samarbete och är baserat på ca 1200 amalgampatienter från Sverige, Danmark, USA och Canada. Enbart patienter med denna typ av symtom och bortsett från specifika sjukdomar orsakar en avsevärd del av sjukvårdens kostnader.
Gert Brodén & Mats Hanson
Källor:
Siblerud, R. J Orthomol Med, 5,1990, 95-106.
Redhe, 0. Sjuk av Amalgam. R-Dental, Falun 1991.
Oppedal, B. Tandvård utan Amalgam, Tandvårdsskadeförbundet 1991.
Hanson, M. & Pleva, J. Experientia 47,1991, 9-22.
Baasch, E. Schw. Arch. f. Neurologie, Neurochir. u. Psychiat, vol 98,1 966, 1-19.
lngalls, T. Amer. J. Forensic Med. Pathol. vol 4,1983,55-61.
lngalls, T. Lancet II. 1986,160.
Lundberg, M-A. Amalgamdrabbad – 19 Patientberättelser. Tandvårdsskadeförbundet.
“Diagnosgruppen”, TF-bladet nr.1,1991.
Adams CR et al Mercury intoxication simulating amyotrophio lateral sclerosis JAMA 250 1983 642 aug 5 (Q43).
Barber TE Inorganic mercury intoxication reminiscent of amyotrophic lateral sclerosis. J Occup Med 20 1978 667 (Ml 7).
Zamm, A. J. Orthomol. Med. vol.6, 1991, 67-77.
Wenstrup, D. et. al. Brain Res. 533,1990,125-131.
Warren, T. Beating Alzheimer’s. Avery Publ. Group, N.Y. 1991 (ISBN 0-89529-488-5).
Dyrks, T et. al. J. Biol. Chem. 267, 1992, 18210-17.
Strunz, H. Verrat an deiner Gesundheit, A. Amann Verlag, MUnchen,1956.
