“Hjälp jag vill bli frisk” är titeln på Siw Ingvarssons berättelse om långvarig sjukdom, smärta och nära-döden-upplevelser, men också om vägen tillbaka mot bättre hälsa. Precis som för många andra en strid med sjukvården om att bli trodd och sökandet efter orsaken till problemen. Först efter långvarigt (och onödigt) lidande förstod Siw att kvicksilvret i hennes amalgamfyllningar var orsak till problemen. “Hade jag lyssnat på den svenska sjukvården hade jag inte varit i livet i dag”, skriver hon avslutningsvis.
När jag mådde som sämst hade jag ont i magen, bröstet och ryggen, mina knän svullnade och jag hade leverpåverkan, organstörningar, ojämna hjärtslag, hormonrubbningar, slembildning, röd i halsen, immunförsvaret var försvagat, led av viktnedgång, diarée, klåda, värk i höger ljumske och armhåla (värken fanns bara på högersidan) och det var som ett hjärnband över nedre delen av bröstkorgen, skriver Siw Ingvarsson aktiv och anställd i Tandvårdsskadeförbundet Örebro län.
Siw nästan bodde på akuten under flera år på grund av smärta som var näst intill outhärdlig. Trots provtagning fanns inga prover som visade att något var fel utan snarare menade läkarna att Siw faktiskt var fullt frisk trots den oerhörda smärtan. Huden var gul, magen krampade, knäna svullnade, jag spottade blod och efter några år fick jag feber.
Sjukvården gav ingenting och Siw ar ofta undrat om läkare fått sin legitimation via någon ?billig Hermodskurs?. Efter många långa år med provtagningar i den vanliga sjukvården sökte sig Siw till alternativvården.
En zonterapeut mätte spänningar i tänderna och fann dem på tok för höga och meddelade att sanering av tänderna var nödvändigt. Läkaren vägrade ta kvicksilverprover (det hade inte gjorts någon gång tidigare trots de många årens rundvandring i vården. Tandläkaren ordnade dock provtagning och dessa visade skyhöga kvicksilvervärden både i blod och urin.
Tandläkaren saknade dock kunskap om amalgamsanering. Efter urborrning av första tanden berättar Siw att hon blev däckade i flera dagar med mängder av konstiga symtom på grund av allt kvicksilver som frigjordes.
Kontakt med Tandvårdsskadeförbundet ledde till ökade kunskaper om riskerna med kvicksilversanering och tips på tandläkare som visste hur patienterna skulle skyddas och som kunde konsten att ta bort fyllningar utan att borra direkt i amalgamet. Trots att Siw varnats att ta bort fyllningarna för fort sanerade hon allt inom en tremånadersperiod. Efter varje borttagen plomb fick hon feber, blev yr och kunde knappt stå på benen. Hennes man skjutsade till tandläkaren och tog hand om henne efteråt.
De kraftiga magkramperna hade gjort att tarmen lossat från sina fästen och behövde sys ihop. Dock gick det inte att få landstingets läkare att göra detta utan det skedde först då Siw betalade en privatläkare. Först då slutade magen att ställa till problem och värka.
Siw:s slutsats är att man själv måste vara sin egen läkare och tro på vad man gör. Det går inte att lita på någon annan.
