- Dentala material
- Hälsa
- Miljö
- Politik
Allt fler länder överger amalgam som tandfyllningsmaterial. En uppdaterad internationell sammanställning visar att 71 länder redan har fasat ut amalgam eller uppger att materialet inte längre används. Samtidigt har världens länder enats om att tillverkning, import och export av tandamalgam ska upphöra senast 2034, med undantag för ”särskilda medicinska behov”.
Amalgam har använts inom tandvården sedan 1800-talet. Materialet består av en blandning av metaller där ungefär hälften av vikten utgörs av kvicksilver. Under lång tid var amalgam ett av de vanligaste materialen för tandlagningar. Men oron för kvicksilvrets påverkan på hälsa och miljö har successivt lett till att allt fler länder har begränsat eller helt förbjudit användningen.
Nu visar en uppdaterad kartläggning från European Network for Environmental Medicine (EnvMed) att den internationella utfasningen fortsätter. Sammanställningen bygger bland annat på ländernas rapportering till Minamatakonventionen om kvicksilver samt nationella lagar och myndighetsuppgifter.
Enligt EnvMeds sammanställning från augusti 2026 har sammanlagt 71 länder fasat ut amalgam eller rapporterat att materialet inte längre används. Av dessa har 48 länder infört lagstadgade förbud mot användningen. I 17 länder gäller förbuden utan undantag, medan 31 länder tillåter amalgam endast i vissa begränsade situationer.
Ytterligare tio länder har tagit bort amalgam från offentliga tandvårdsprogram eller stoppat import och tillverkning. I ytterligare 13 länder uppger myndigheterna att amalgam inte längre används.
Det är viktigt att skilja mellan dessa kategorier. Ett land där amalgam har försvunnit från den offentliga tandvården behöver inte ha infört ett fullständigt förbud mot användning i privat tandvård. Utöver dessa länder har ytterligare 14 länder infört begränsningar som framför allt gäller barn och gravida kvinnor.
Sverige började begränsa användningen av amalgam långt innan frågan fick samma internationella uppmärksamhet som i dag. Redan under 1990-talet minskade användningen kraftigt, bland annat genom att amalgam successivt fasades ut inom barn- och ungdomstandvården.
År 2009 infördes ett generellt förbud mot kvicksilver, vilket även omfattade dentalt amalgam. De återstående möjligheterna till undantag avvecklades senare. Enligt Kemikalieinspektionens sammanställning användes amalgam vid endast en tandlagning i Sverige under 2017 och inte vid någon under 2018.
Även Norge hör till de länder som tidigt införde ett generellt förbud mot amalgam. Numera har hela EU infört ett förbud mot användning av tandamalgam, med mycket begränsade undantag för patienter med särskilda medicinska behov.
Utfasningen är långt ifrån enbart en europeisk företeelse. I Asien hör bland annat Mongoliet, Filippinerna och Indonesien till de länder som enligt EnvMeds kartläggning har förbjudit användningen av amalgam.
Även flera länder kring Persiska viken, däribland Kuwait, Bahrain, Oman, Qatar och Förenade Arabemiraten, har infört förbud.
I Afrika nämns bland annat Gabon, Tanzania och Uganda som länder där amalgam har förbjudits utan undantag.
I Latinamerika har Bolivia, Panama och Uruguay infört förbud. Andra länder, exempelvis Argentina, Mexiko och Paraguay, har avvecklat amalgam inom offentliga tandvårdsprogram.
Japan och Moçambique hör också till de länder som har tagit bort amalgam från offentliga program.
Det finns dessutom länder där användningen har upphört utan att något heltäckande lagförbud införts. Bland dessa återfinns enligt sammanställningen bland annat Ryssland, Armenien, Georgien, Maldiverna och flera östater i Stilla havet.
I flera länder har de första begränsningarna riktats mot grupper som anses särskilt känsliga för kvicksilverexponering. Exempelvis har Storbritannien, Kina, Vietnam, Israel, Bangladesh, Nepal, Pakistan, Nigeria och Sydafrika infört begränsningar som gäller barn under 15 år samt gravida och ammande kvinnor. I Mauritius gäller särskilda begränsningar för barn under tio år och gravida kvinnor.
Detta är också en del av Minamatakonventionens arbete, där länderna har åtagit sig att vidta åtgärder för att begränsa amalgamanvändningen hos särskilt känsliga patientgrupper.
Inom EU har flera viktiga förändringar genomförts under de senaste åren. Sedan den 1 januari 2025 är användningen av tandamalgam förbjuden inom unionen, utom när tandläkaren bedömer att materialet är absolut nödvändigt med hänsyn till patientens särskilda medicinska behov. Vissa medlemsländer fick en övergångsperiod som löpte ut den 30 juni 2026.
EU förbjöd också export av tandamalgam den 1 januari 2025. Sedan den 1 juli 2026 är även tillverkning och import förbjuden, med undantag för de särskilda medicinska behov som anges i regelverket. Europeiska kommissionen ska senast vid utgången av 2029 utvärdera om dessa undantag fortfarande behöver finnas kvar.
Den kanske viktigaste internationella förändringen kom i november 2025. Vid Minamatakonventionens sjätte partsmöte i Genève enades länderna om en global utfasning av tandamalgam.
Beslutet innebär att tillverkning, import och export av tandamalgam ska upphöra senast den 31 december 2034. Det finns dock ett begränsat undantag för situationer där tandläkaren, av någon anledning, bedömer att materialet behövs med hänsyn till patientens medicinska behov.
De nya bestämmelserna ska börja träda i kraft den 23 mars 2027 enligt konventionens regler för ändringar. Länder som ännu inte har fasat ut amalgam ska också vidta ytterligare åtgärder och redovisa sina framsteg eller planer för utfasning.
Världshälsoorganisationen, WHO, har samtidigt satt upp målet att 90 procent av världens länder senast 2030 ska ha genomfört åtgärder för att minska eller avveckla användningen av amalgam.
En central anledning till den internationella utfasningen är kvicksilvrets miljöeffekter. Kvicksilver är ett giftigt grundämne som inte kan brytas ned i naturen. Det kan spridas långa sträckor och omvandlas till metylkvicksilver, som kan ansamlas i näringskedjorna.
Inom tandvården kan kvicksilver spridas bland annat genom avfall och avloppsvatten. Även gamla amalgamfyllningar kan bidra till kvicksilverutsläpp när de avlägsnas eller när människor med amalgamfyllningar kremeras. Därför är en säker hantering av amalgamavfall viktig även i länder där materialet sedan länge har slutat användas vid nya tandlagningar.
Utfasningen av amalgam är nu en internationell process som omfattar stora delar av världen. Samtidigt återstår utmaningar, särskilt när det gäller tillgången till prisvärda alternativa material, utbildning av tandvårdspersonal och fungerande system för hantering av kvicksilverhaltigt avfall.
Även alternativen till amalgam behöver utvärderas med hänsyn till hållbarhet, biologiska egenskaper och patienternas individuella förutsättningar. För Tandhälsoförbundet är utvecklingen av stort intresse. Förbundet har under många år uppmärksammat frågor om kvicksilver och andra tandvårdsmaterial samt behovet av ökad kunskap om materialens möjliga hälsoeffekter.
Att allt fler länder nu överger amalgam visar att tandvården genomgår en betydande förändring. Målet bör vara en tandvård som använder säkra och väl utvärderade material, tar hänsyn till varje patients individuella behov och samtidigt minskar belastningen på miljön.
Global Overview of Countries Phasing Out Dental Amalgam (EnvMed)
Eliminating the use of Dental Amalgam (unep.org)
