Tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver binder till svavelgrupper i proteiner och andra cellkomponenter och orsakar oxidativ stress (fria radikaler). Även om exponeringen är låg och inte orsakar sjukdom stressas organismen och förändringar kan mätas. Långvarig och låg belastning kan leda till att försvaret mot andra sjukdomsframkallande processer försvagas.
En studie från ett område med en guldgruva i SaudiArabien, där personer boende i omgivningen var exponerade för damm, dricksvatten och mat med förhöjda nivåer av bly, kadmium och kvicksilver jämfördes med personer från ett oexponerat område. Inga av försökspersonerna arbetade i gruvan, var rökare och fiskkonsumtionen var låg. I exponeringsområdet drack 75 % grundvatten och i kontrollområdet dracks enbart flaskvatten och flertalet exponerade och kontroller hade bott i områdena mer än sju år. I området kring gruvan har förhöjda nivåer av 13 olika metaller uppmätts och det finns en ökad förekomst av astma, njursjukdom och fosterskador.
I undersökningen mättes inte direkt nivåerna på antioxidant- och reparationsproteiner, utan påverkan på överföringen av information från generna i DNA, via RNA till bildning av dessa proteiner, något som avgör hur mycket som bildas eller kan bildas av respektive ämnen. Inget hindrar att det finns ytterligare effekter som inte fångas upp i denna studie.
De exponerade personerna var lite exponerade, enligt konventionella medicinska bedömningar. Blyexponeringen låg i nivåer som var vanlig i västvärldens befolkning när man hade bly i bensinen och dubbelt så hög hos exponerade, jämfört med kontrollerna. Kadmium var ungefär 50 % högre än i kontrollgruppen men inte anmärkningsvärt hög, jämfört med nivåer som riskerar att orsaka njurskador. Kvicksilvernivåerna låg också 50 % högre än i kontrollgruppen men är ändå låga. Många tandsköterskor i Sverige har haft långt högre nivåer. Inga personer som ingick i mätningarna hade några sjukdomar vid undersökningstillfället.
Alla blodvärden låg inom ?normala? variationer, men inte desto mindre var nivåerna av bland annat hematokrit och lymfocyter signifikant högre hos de exponerade, något som tyder på en låggradig inflammation.
Exponeringen sänkte signifikant nivåerna av m-RNA (messenger-RNA) för ett antal avgiftningsproteiner, bland annat metallotionein-1 och glutation-S-transferas (GST), katalas och HPS-70 (heat-shock protein) till 25-50 jämfört med kontroller, något olika för de olika metallerna. Bly påverkade inte GST och katalas..
Exponeringen sänkte också nivån av två enzymer som är kända för att skydda mot cancer och alla tre metallerna minskade CYPA1, ett enzym som deltar i avgiftning av organiska gifter som benzo(a)pyren, en känd carcinogen.
Bly och kvicksilver orsakade en minskning av DNA-reparationsenzymer, medan kadmium ökade. Hos de exponerade var 8-OHdG förhöjd, något som visar på oxidationsskador i DNA. Studien visar att det knappast finns några säkra nivåer av tungmetallexponering. Även låga nivåer påverkar metabolismen och orsakar inflammation, något som ökar risken att drabbas av sjukdom.
Gårdagen inlägg på hemsidan visar att det finns ytterligare effekter av tungmetaller på organismen. Djurförsöken visade påtagliga störningar av mineralmetabolismen och det finns ingen anledning att tro att människor utgör något undantag.
