- Hälsa
- Politik
Den 1 november 2025 höjs referenspriserna för tandvård med i genomsnitt 6,3 procent – en av de största höjningarna sedan systemet infördes. Men enligt flera bedömare blir ökningen i praktiken betydligt mindre. TLV menar att den nya modellen ger en mer rättvis bild av verkliga kostnader, medan patientföreträdare betonar vikten av transparens och jämlik prissättning.
När TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket) meddelade de nya referenspriserna väckte det stort intresse – både inom tandvården och bland patienter. Referenspriserna påverkar nämligen hur mycket som ersätts inom tandvårdsstödet och därmed vad patienter i slutänden får betala.
Enligt TLV bygger de nya beräkningarna på bättre underlag än tidigare. Myndigheten har för första gången fått tillgång till uppgifter om vad det faktiskt kostar att producera tandvård, inklusive så kallade overheadkostnader – alltså indirekta kostnader för lokaler, administration, försäkringar och utrustning.
– För att kunna beräkna vad det kostar att producera tandvård måste man veta hur kostnadsbilden ser ut på klinikerna, förklarar Gun-Britt Lundin, enhetschef på TLV.
Det har tidigare saknats data, men tack vare Tiotandvårdsreformen har branschen nu visat större vilja att dela information. För patienterna är referenspriserna avgörande eftersom de styr hur mycket tandvårdsstödet ersätter. Om priset på en behandling överstiger referenspriset får patienten själv stå för mellanskillnaden.
Det innebär att även en mindre höjning kan få effekt – men inte alltid på det sätt man tror. Eftersom många tandvårdskliniker redan ligger över referensprisnivån, kan den procentuella förändringen bli liten i reda pengar. I praktiken betyder det att patienternas kostnader ofta förblir oförändrade, trots höjda referenspriser.
För äldre patienter – som kommer att omfattas av Tiotandvårdsreformen – blir dock referenspriserna än viktigare. Där kan en mer korrekt beräkning bidra till att vården blir både mer förutsägbar och rättvis, förutsatt att klinikerna följer prisnivåerna.
I genomsnitt uppgår höjningen till 6,3 procent, men siffran kan vara missvisande. En genomgång av referenspriserna visar att ökningen för allmäntandläkare i praktiken motsvarar omkring 4,9 procent, och för specialister cirka 3,4 procent.
Om man dessutom räknar i kronor och ören snarare än procent blir skillnaden ännu mindre – cirka 3,5 procent totalt, enligt beräkningar baserade på Försäkringskassans statistik.
Samtidigt får 54 åtgärder sänkt ersättning, däribland större arbeten på implantat, medan vissa sällsynta åtgärder fått stora höjningar vilka knappt påverkar helheten, men som kan bli kännbara för den enskilde patienten.
En del tandläkare menar att höjningen har liten praktisk betydelse.
– Det viktiga är hur effektivt arbetet organiseras, inte om referenspriset ökar med en eller åtta procent, säger tandläkaren Pelle Pettersson i Kungsbacka.
Han påpekar att klinikens effektivitet och beläggningsgrad i slutänden avgör ekonomin – inte de exakta referenspriserna.
TLV är en myndighet som har viktiga arbeten att utföra. Ett av dessa är att fastställa referenspriserna inom tandvården. Det är positivt att myndigheten har fått bättre tillgång till underlag som speglar faktiska kostnader. Samtidigt är det av stor vikt att reformerna inte leder till ökade patientkostnader eller otydlighet kring vad som egentligen ersätts.
Tandhälsoförbundet anser dock att den långsiktiga lösningen måste vara att tandvården omfattas av samma högkostnadsskydd som sjukvården.
Det skulle skapa verklig jämlikhet i vården och ge trygghet för alla patienter, oavsett inkomst och ålder. Munnen är en del av kroppen – och skall behandlas därefter.
Höga, låga, rättvisa eller galna referenspriser. Det beror på hur man räknar… (dental24.se)
