- Hälsa
- Politik
Myndigheten för Vårdanalys konstaterar att äldre inte får den tandvård de har rätt till enligt tandvårdsförordningen. Endast tre av tio äldre tog del av särskilt tandvårdsbidrag 2014. Kunskapen om stödet är låg hos dem som ska informera, det är komplext och svårt både för patienter och personal att förstå, ansökningsprocessen är krånglig och kriterierna för vem som är berättigad till stödet är otydliga, enligt rapporten. Detsamma gäller tyvärr även rätten till fyllningsbyte enligt förordningen.
Rapporten “Tandlösa tandvårsstöd” ger ingen positiv bild av landstingens/regionernas arbete med tandvård för äldre. För tandvård vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning tog endast två av tio äldre i målgruppen del av stödet. Äldre som bor på särskilt boende har större chans än äldre som bor kvar hemma med hemtjänst att få del av det särskilda tandvårdsstödet och det finns också geografiska skillnader mellan landstingen. En viktig förklaring till tandvårdsstödens bristande genomslag är dålig kunskap om stöden hos dem som ska informera.
Samma problem gäller för tandvårdsskadade med behov av fyllningsbyte på grund av allergi eller långvarig sjukdom. Många känner inte till bidraget eller tycker det är för krångligt eller tar för mycket tid. De allra flesta betalar därför saneringen själva och kvar blir personer med låga inkomster, förtida pensionärer, människor med försörjningsstöd eller sådana som försörjs av anhöriga. Ojämlikheten är tydlig.
Kunskapen hos vårdgivarna som ska informera patienterna är låg och särskilt gäller det bland läkare. Det förekommer också helt felaktiga informationer. Bland annat finns en läkare i Östergötland som inte ens känner till att sanering är möjlig vid långvarig sjukdom. Denne läkare hänvisar till landstingets jurist, som tydligen inte heller känner till förordningens 7§. Okunskapen gör det omöjligt för många att få sanering betald av landstinget eller regionen trots allvarlig sjukdom med tydliga samband mellan fyllningar och ohälsa.
Tandvårdsskadeförbundet har bett både IVO och Vårdanalys att granska de paragrafer våra medlemmar är berörda av, men har inte fått något gehör alls. Vi kan dock konstatera att problemen är desamma som för tandvårdsstödet till äldre och föreslagna åtgärder borde också gälla tandvårdsskadade (tandvårdsförordningen 6 ch 7 §§)..
Myndigheten för Vårdanalys konstaterar i rapporten att kortsiktigt måste kännedom om tandvårdsstödet öka och nationella styrdokument behövs för att minska skillnaderna i tillämpning mellan landstingen.Därtill föreslås i rapporten att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att belysa hur tandvårdsstöden kan förenklas och hur tandvården kan stärkas inom kommunernas äldreomsorg respektive hälso- och sjukvården.
Tandvårdsskadeförbundet önskar att regeringen gör en översyn av hela tandvårdsförordningen. Det finns ingen anledning att utesluta någon av grupperna i detta regelverk.
