- Hälsa
- Politik
Hundratals patienter i Region Stockholm kan ha fått betala ur egen ficka för tandvård som egentligen skulle ha omfattats av sjukvårdstaxan. Det handlar bland annat om smärtutredningar och muncancerdiagnoser som har försenats.
Patienter har avstått från vård på grund av de höga kostnaderna. Käkkirurger varnar nu för allvarliga konsekvenser, och en studie planeras för att kartlägga omfattningen.
Problemet förvärras av att många patienter inte känner till vilka statliga och regionala stöd som faktiskt finns. I en debattartikel, skriver Tandhälsoförbundets distrikt Östergötland att även läkare och tandläkare ofta är dåligt informerade om möjligheterna till ekonomisk hjälp.
Det statliga högkostnadsskyddet innebär att patienten själv betalar de första 3000 kronorna. Därefter täcker Försäkringskassan 50 procent av referenspriset upp till 15 000 kronor, och 85 procent däröver. Men eftersom många tandläkare tar mer än referenspriset får patienterna ändå betala stora summor. För äldre personer med begränsade inkomster kan detta vara helt oöverstigligt.
Utöver det statliga stödet finns regionala bidrag enligt Tandvårdsförordningen, till exempel för personer med långvarig sjukdom, funktionsnedsättning eller särskilda behov. Kostnaden blir då densamma som i sjukvården. Men informationen om dessa möjligheter är bristfällig – både på regionernas hemsidor och i vården.
Många frågar sig varför tandvården inte omfattas av samma skydd som den övriga sjukvården. Den som behöver ett höftimplantat får det nästan gratis, medan ett tandimplantat kostar tiotusentals kronor. Skillnaden drabbar framför allt äldre och låginkomsttagare. Har man dålig tandhälsa och dessutom är lågavlönad behöver man alltså spara ihop 3000 kronor för att klara den första egeninsatsen.
Kostnaden kan dock bli betydligt högre. En rotfyllning exempelvis, kostar mellan 6000 och 7000 kronor. Extraherar man tanden halveras kostnaden, men då har ersättning för tanden inte räknats in.
Från och med 1 januari 2026 införs ett nytt stöd för personer över 67 år, som då skall betala en tiondel av kostnaden, medan resten ersätts av Försäkringskassan. Men alla tänder omfattas inte av den så kallade tiotandvården. Summorna bli höga även i fortsättningen, och många, inklusive Tandhälsoförbundet, anser att det vore rimligare att låta det vanliga högkostnadsskyddet för sjukvården även omfatta tandvården.
Det är oacceptabelt att patienter i Sverige riskerar att missa viktig vård på grund av okunskap och höga kostnader. Tandhälsoförbundet menar att munhälsan måste ses som en integrerad del av den allmänna hälsan. Skillnaden i kostnader mellan tandvård och sjukvård skapar orättvisor och drabbar särskilt de mest utsatta.
Tandhälsoförbundet efterlyser:
- Bättre information till patienter om vilka stöd som finns.
- Fortbildning för läkare och tandläkare så att de kan vägleda patienter rätt.
- Ett system där tandvården omfattas av samma högkostnadsskydd som den övriga sjukvården.
Ingen skall behöva avstå från vård eller riskera sin hälsa på grund av bristande information eller orimliga kostnader.
Debatt: Stora brister i information om bidrag till tandvård (Corren)
