I krig är sanningen den första förloraren heter det. Så även vid amalgamkrig. En av våra medarbetare kallade den länkade skriften från American College of Prosthodontists (en förening för protetiker) för fredagsunderhållning, men den är snarare ett beklämmande exempel på falsk information. Medlemmarna i föreningen uppmanas att ge skriften till andra tandläkare och till patienter.
Det är förvånande att man lyckats klämma in så mycket felaktigheter på tre sidor i en skrift som utges som ett ställningstagande rörande amalgam, och anges som godkänd av föreningens styrelse. Inledningsvis förklaras att dentalt amalgam inte är kvicksilver och att det är viktigt att skilja mellan rädsla och fakta.
Folk som är oroliga för kvicksilver kan vara lugna eftersom trovärdiga vetenskapliga studier visar att amalgam är ett säkert och effektivt fyllningsmaterial. Skälet för detta, enligt skriften, är att kvicksilvret bildar en intermetallisk kemisk förening med silver och koppar och inte finns som metalliskt kvicksilver, något som man förklarar vara som natrium i vanligt salt, natriumklorid, där natrium och klor är giftiga var för sig , men inte i föreningen. Falskt så det ryker om det, och knappast ens i nivå med tidiga 1800-talets vetenskap.
Man påstår att kvicksilver från amalgam i vävnaderna är lågt och motsvarar ett upptag av 1-3 mikrogram/dag (ref. till Mackert & Berglund, den senare i Umeå) och att man får i sig fem till tio gånger mer från frukt, grönsaker och bröd och mycket mer från fisk..
Författarna påstår lögnaktigt att WHO uppskattar att det behövs 450-530 amalgamytor för att komma upp i en riskabel exponering Som grund för detta påstående hänvisas till artikeln av Mackert & Berglund, vars märkliga beräkningar av exponeringen från amalgam leder dessa författare till att detta skulle överensstämma med WHO:s giftighetsberäkningar för oorgansikt kvicksilver.* WHO har aldrig kommit med detta påstående* utan det härrör från Mackert, professor i odontologisk medicin, Georgia, USA.
Man skriver att inflytelserika organisation utanför tandvården inte funnit något samband mellan amalgam och sjukdomar. Bland organisationerna nämns Alzheimer?s Association, American Academy of Pediatrics, FDA (Food and Drug Administration), CDC (Center for Disease Control) och WHO. Vi är bekanta med en del av dessa utredningar. Att amalgam skulle orsaka sjukdom finns över huvud taget inte på deras agenda. Pediatriker-organisationen har kämpat för att kvicksilver skall finnas kvar i vacciner. FDA har utrett amalgam under ledning av en kommissionär som hade aktier och optioner i USA:s största amalgamleverantör och WHO tvingades att dra tillbaka en amalgamrapport, full av felaktigheter.
Vidare hänvisas till en rad studier av amalgaminläggning på barn, starkt kritiserade av etiska och metodologiska skäl, och som skulle visa att amalgam var ofarligt. Studierna har torpederats av Woods i Seattle som visat att genetiska känslighetsvariationer, polymorfismer, orsakade skador hos barn med de känsliga varianterna. Detta nämns inte i skriften. Inte heller att barn föds med kvicksilver i proportion till antalet amalgamfyllningar hos modern.
Inte mindre än sex av de tretton referenserna rör artiklar som anser att amalgam har längre livslängd än kompositfyllningar. Alltfler studier visar att noggrant gjorda kompositer har lika lång eller längre livslängd än amalgam, och dessutom sparar tandsubstans. Inga hänvisningar finns till dessa artiklar. Referenser till amalgamkritiska studier saknas.
Man anger att mindre än en procent av kvicksilvret som tillförs miljön kommer från amalgam. Siffran ligger långt högre och ökar när alltmer restriktioner införs för industriutsläppen. Man kan betänka att så gott som allt dentalt kvicksilver som använts sedan mitten av 1800-talet förr eller senare hamnat i naturen. Artikeln ger sken av att man i USA har amalgamavskiljare som tar bort 95 %, men inte att det är bara en del delstater som kräver avskiljare ännu. I EU varierar effektiviteten stort mellan olika länder och medel-effektiviteten ligger snarast på cirka 50 %.
Artikeln meddelar att regeringarna i 20 av USA:s delstater har haft uppe amalgamfrågan, men att ingen infört restriktioner. Man anger inte att Sverige, Norge och delvis Danmark har amalgamförbud och att det finns inskränkningar på många håll och att förbud är högaktuellt i många länder efter FN:s Minamata-överenskommelse.
Anmärkningsvärt är att föreningens hemsida har en lista över sponsorer, inkluderande Ivoclar/Vivadent, Dentsply, Nobel Biocare, Colgate med flera. Ställer dessa upp på American College of Prosthodists? ?vetenskap??
Tandläkartidningen skriver (13, 2014, 120) att studenterna behöver mer träning i kritiskt tänkande. Med sådana lärare och förebilder som American College of Prosthodontists behövs mycket mer kritiskt tänkande, en stor och kronisk bristvara inom tandvården.
För att läsa orginalartikeln, klicka på referensen och sedan på ?amalgam? längst ner på sidan.
