- Hälsa
Osteoporos, benskörhet beror på en obalans mellan benuppbyggande (osteoblaster) och bennedbrytande (osteoklaster) celler. Det mesta tyder på att näringsfaktorer reglerar balansen, men att styrkan av benvävnaden även påverkas av gifter som fluor som ökar benmassan, men gör vävnaden skörare.
Konventionell behandling innebär att man tillför kalcium och D-vitamin eller, i svåra fall medicin (bisfosfonater), och ett gammalt råd från livsmedelsmyndigheterna är att öka intaget av mjölk och ost.
Många studier visar att D-vitamin är väsentligt för benhälsan och studier på människor, djur och celler påvisar ett antal viktiga faktorer där vanlig västerländsk kost har brister. Kalcium har, i en större utvärdering från Nya Zealand, vare sig som extra tillskott eller i mjölk, ost och annan föda, ingen effekt alls, utom på svaga personer, intagna på vårdhem.
Magnesium har en påtagligt positiv effekt och kortisonpreparat en negativ. Andra faktorer som inverkar är inflammatoriska förhållanden som ökar aktiviteten av bennedbrytande celler och störningar i den hormonella aktiviteten, mest hos kvinnor efter klimakteriet. N-3 fettsyror har en immundämpande effekt och har rapporterats minska bennedbrytning, liksom B12/folsyra. Giftiga metaller har negativa effekter
Antioxidanter skyddar celler och får immunsystemet att inte överreagera och orsaka autoimmuna reaktioner och det senast rapporterade ämnet i denna kategori med rapporterat anti-osteoporotiska effekter är liponsyra (alpha-lipoic acid). I en artikel i Nutrition Reviews finns en sammanfattning av studier om osteoporos och studier av liponsyra som medel för att förebygga och behandla bennedbrytningen.
Liponsyra är en svavelinnehållande antioxidant som har naturliga funktioner och ibland inräknas bland B-vitaminerna. I mitokondrierna har liponsyra en funktion i energimetabolismen. Ämnet bildas i kroppen men extra tillförsel kan öka energiproduktionen. Strukturen av liponsyra med två närliggande svavelgrupper, liknande de medel som används som kelatorer för kvicksilver, gör att den också kan användas som ett naturligt kvicksilveravgiftningsmedel. Är man exponerad för kvicksilver eller andra oxidanter kan den naturliga nivån i cellerna minska.
Det finns några studier där man undersökt effekten av liponsyra på benvävnad och båda visar ökad bentäthet efter intag av ämnet under ett år. Använda doser för människa ligger mellan 50 och 600 milligram/dag. Liponsyra finns sparsamt i födan men det man får i sig på detta sätt ger inga mätbara halter i blodet. Tillskott, däremot, tas upp väl och ökar halten i blod och vävnader.
Liponsyra verkar främst genom att dämpa oxidativ stress och därmed aktiviteten av bennedbrytande osteoklaster. I djurförsök ser man en minskning av inflammatoriska ämnen i blodet (interleukiner) och en trigger för oxidativ stress och en ökning av kroppens egna antioxidanter som glutation, glutation peroxidas, superoxid dismutas och tioredoxin reduktas.
Liponsyra finns att köpa som näringstillskott i hälsokosthandeln. En del fabrikat innehåller mindre nyttiga tillsatser som titandioxid. Man bör få i sig ett brett spektrum av antioxidanter och inte bara större mängder av ett enda då annars någon annan faktor kan bli begränsande.
