- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
De kallas spöktänder – ett namn som låter hämtat ur en skräckfilm men som beskriver ett av tandvårdens mest ovanliga tillstånd. Bakom namnet döljer sig den sällsynta utvecklingsrubbningen regional odontodysplasi, där tänderna inte utvecklas normalt och därför får ett karakteristiskt utseende på röntgenbilder.
Vid regional odontodysplasi är både emaljen och dentinet – tandens två viktigaste hårdvävnader – mycket tunnare och svagare än normalt. På röntgen blir skillnaden mellan tandens olika vävnader därför svår att urskilja, vilket gör att tanden ser nästan genomskinlig ut. Det är detta som har gett upphov till smeknamnet "spöktänder".
Tillståndet är mycket ovanligt och drabbar oftast bara ett begränsat område i en käke, medan övriga tänder utvecklas normalt. Barn med regional odontodysplasi får ofta problem redan när de permanenta tänderna ska bryta fram.
De drabbade tänderna kan:
- inte bryta fram alls,
- bryta fram betydligt senare än normalt,
- vara missformade,
- ha en gul eller brunaktig färg,
- vara mycket sköra och lätt drabbas av karies eller infektioner.
Eftersom tandens hårdvävnader är dåligt utvecklade fungerar de inte som ett normalt skydd mot bakterier, vilket ökar risken för rotspetsinflammationer och andra komplikationer.
Trots att tillståndet beskrevs redan på 1930-talet vet forskarna fortfarande inte exakt varför regional odontodysplasi uppstår. Flera teorier har presenterats genom åren.
Man har bland annat misstänkt:
- lokal störning i blodcirkulationen,
- syrebrist under tandens utveckling,
- infektioner,
- viruspåverkan,
- eller andra lokala utvecklingsstörningar.
Till skillnad från många andra tandutvecklingssjukdomar verkar regional odontodysplasi sällan vara ärftlig.
Diagnosen ställs framför allt genom klinisk undersökning och röntgen. Just röntgenbilden är ofta avgörande. Där syns de karakteristiskt tunna tandvävnaderna, stora pulparum och korta eller ofullständigt utvecklade rötter. Det är detta speciella utseende som gjort att tillståndet internationellt ibland kallas "Ghost Teeth".
Behandlingen anpassas efter varje patient. I vissa fall kan tänderna bevaras under lång tid med noggrann uppföljning och förebyggande vård. Om tänderna däremot orsakar upprepade infektioner eller inte kan fungera normalt kan de behöva avlägsnas och senare ersättas med annan tandersättning.
Även om regional odontodysplasi fortfarande är mycket ovanlig ökar kunskapen om hur tänder utvecklas under fosterlivet. Modern bilddiagnostik, molekylärbiologi och stamcellsforskning ger forskarna nya möjligheter att förstå de biologiska processer som styr tandbildningen.
På längre sikt hoppas forskarna att denna kunskap ska kunna bidra till bättre behandlingar – inte bara för patienter med regional odontodysplasi utan även för andra medfödda tandutvecklingsstörningar.
Regional odontodysplasi är ett mycket ovanligt tillstånd, men visar samtidigt hur komplicerad tandutvecklingen är. Tidig diagnos och regelbundna tandundersökningar är avgörande för att minska risken för komplikationer och ge patienten bästa möjliga behandling.
Samtidigt ger den pågående forskningen om tandutveckling och regenerativ tandvård anledning till framtidstro. Ju bättre vi förstår hur tänder bildas, desto större blir möjligheterna att i framtiden reparera eller till och med återskapa skadade tänder med hjälp av biologiska metoder.
Regional Odontodysplasia: Case report (PubMed Central)
När tänderna är sköra från början – Dentinogenesis imperfecta (tf.nu)
