- Hälsa
Småskalig guldutvinning har länge använt kvicksilver för att amalgamera guld och därefter värma bort kvicksilvret för att koncentrera den åtråvärda metallen. Arbetarna utsätts för enormt höga kvicksilverhalter och det handlar inte bara om inandningsluften utan kvicksilver tränger också in genom huden när arbetarna rör om kvicksilversörjan med bara händerna.
I filmen om guldutvinning i Kenya intervjuas människor som jobbar med detta smutsiga hantverk. De inte bara andas in kvicksilverånga utan får också in kvicksilver via huden då de rör om i kvicksilversörjan för att kvicksilvret ska kunna bindas till guldet. Filmen ger en skrämmande bild av verkligheten som arbetare i den småskaliga guldutvinningen eller för den delen om man gör det som egen företagare.
När man vaskar fram guld ur bäckar eller sönderdelar stenar för att få fram guldet är det inte särskilt koncentrerat. Kvicksilver binds till guld (amalgameras) och därför används kvicksilver som ett sätt att anrika guldet. Guldamalgamet värms upp och då avdunstar kvicksilver och det rena guldet finns kvar. Metoden är således bra för att utvinna guld, men extremt dåligt för hälsan.
Redan efter några år gör sig kvicksilverförgiftningen gällande. Händerna skakar, de får huvudvärk, problem med huden och så småningom påverkas hjärnan. Andra möjligheter till guldutvinning finns men får inte genomslag så länge tillgången till billigt kvicksilver finns.
Minamatakonfentionen om kvicksilver tar upp just den småskaliga guldutvinningen som en stor källa för kvicksilverutsläpp. I Europa regleras handel med kvicksilver och metallen får inte föras ut länderna för att handla med. Det tycks ändå ske. De svenska kvicksilver som skulle lagras i saltgruvor i Tyskland kom exempelvis på avvägar trots att svenska staten tyckte sig ha fått garantier för lagring på korrekt sätt. Sådant kvicksilver kan mycket väl föras till länder med omfattande småskalig guldutvinning.
