För att förhindra en långsam ökning av gifter i miljön måste föroreningar i möjligaste mån stoppas vid källan. Sjukhus är en källa till utsläpp av många giftiga ämnen (mediciner).
Sjukhusens utsläpp omfattar allt från bakterier och virus till alla mediciner eller deras nedbrytningsprodukter efter att ha passerat patienterna. Normala reningsverk klarar inte av att ta bort dessa ämnen. Ämnena kommer att ha samma effekter och biverkningar på djurlivet vid utsläppskällorna som hos patienterna. Det som fångas upp av reningsverken och hamnar i slammet läggs ut på åkrarna och kommer tillbaks i födan vi skall äta.
Det finns utredningar från USA och Europa om förekomsten av läkemedel i avloppen från sjukhus, vilka som utgör störst miljöhot och vilka åtgärder som är angelägna. I studierna har sammanställts tillgänglig information om utsläppen från sjukhus i relation till storleken på befolkningen i upptagningsområdet, vilka ämnen som utgör största miljörisk, nivåerna av ämnena vid reningsverken inlopp, respektive utsläpp i relation till reningsmetoder och utspädningen i recipienten, det vill säga floder, sjöar eller hav.
Som exempel anges mätningar vid ett sjukhus med 388 bäddar och ett upptagningsområde med 250000 innevånare där man vid sjukhuset använde 1154 kilo mediciner och i upptagningsområdet 18700 kg medicin uppmättes vid reningsverket, ungefär 6 % av det totala från sjukhusets utsläpp. Vid sjukhus används starkare mediciner och i högre doser än vid hemanvändning. En del mediciner används enbart vid sjukhusen.
De mediciner som i olika studier bedömts vara mest skadliga för miljön, som användes mycket och som i otillräcklig grad absorberades eller bröts ner i reningsverken var Ofloxacin (antibiotika, avregistrerat i Sverige), 17alpha-ethinylestradiol (p-piller), Erythromycin (antibiotika), Sulfamethoxazole (antibiotika), Acetaminophen (Alvedon), Clarithomycin (ej i Sverige), Estradiol (hormonpreparat), Ibuprofen (Ipren), Estrone (p-piller). Bland mediciner med något lägre risk fanns Doxacyklin, Naproxen, Norfloxacin, klortetracyclin.
Man påpekar även att det finns risk för att alla medicinerna går ut i vattendragen helt utan rening om det regnar så kraftigt att kapaciteten på reningsverken överbelastas. Detta gäller för system där även dagvatten leds till reningsverken. Utsläpp av bakterier har inte behandlats i ovanstående studie men de mest tåliga mikroorganismerna kan passera reningen och utgöra en smittorisk.
Något som inte heller tas upp är metaller. Dels avger patienterna och hela befolkningen kvicksilver, silver, tenn och koppar från amalgamfyllningar i tänderna, dels används platinaföreningar vid cancerbehandling. Metaller är ej nedbrytbara och i den mån metallerna inte fångas upp i reningsverken kommer de att passera ut i vattendragen.
En annan faktor är hur sedan slammet hanteras. Värmebehandling eller annan sterilisering är undantag och sprids slammet obehandlat på åkrarna har man bara flyttat problemet med risk för att läkemedel och metaller så småningom hamnar i grundvattnet. Valfrid Paulsson, Naturvårdsverkets förste chef, sade i en radiodebatt om riskerna med att sprida slammet på åkrarna på 1970-talet, att detta inte var något som behövde åtgärdas utan först kunde bli ett problem år 2000. Detta datum har sedan länge passerats.
