- Forskning
- Hälsa
Många kryddor och växtpreparat som anses hälsosamma var kända och använda redan under antiken och kanske ännu tidigare som mediciner och kryddor. Studier i nutiden har bekräftat hälsoeffekterna och, i alla fall delvis, klarlagt verkningsmekanismerna.
Ett stort antal av dagens mediciner har sitt ursprung från växtriket och det finns inget som säger att denna källa är uttömd. Många växter från medelhavsområdet, varav en del även kan växa i vårt klimat, används som hälsotillskott, kryddor eller numera som trädgårdsväxter, men ursprunget finns inom folkmedicinen.
De ursprungliga växterna, eller extrakt från dem, har vid cell- och djurförsök visats hämma cancerceller och en del av effekterna, men inte alla, är förbundna med preparatens antioxidanteffekter. Ett flertal kemiska ämnen eller fysikaliska förhållanden som orsakar cancer gör det genom att orsaka bildning av fria radikaler och antioxidanter minskar eller upphäver den cancerogena effekten.
I en italiensk studie undersöktes antioxidanteffekt och verkan på cancerceller av 11 olika växter från Italien. Några är välkända som rosmarin och oregano, andra mindre väl kända i Sverige. En av växterna, svinamarant är införd i medelhavsländerna från Amerika. På Google hittades de svenska namnen.
De undersökta växterna var sviamarant (Amaranthus retroflexus) vars blad används i sallader och soppor, italiensk oxtunga (Anchusa azurea) där blommorna används på samma sätt, en sparrisart (Asparagus acutifolius), sandsenap (Diplotaxis tenuifolia) vars blad används, grönmynta (Mentha spicata) som krydda, oregano, kungsmynta (Origanus vulgare)som krydda, portlak (Portulaca oleracea) i sallad och soppor, åkerrättika, vildrättika (Raphanus raphanistrum) bladen används, rosmarin (Rosmarinus officinalis) som krydda, blåhallon (Rubus caesius) bladen i soppa, dikesskräppa (Rumex conglomeratus, växer i Skåne) i soppor, smällglim (Silene vulgaris) i sallader, alexanderloka (Smirnium olusatrum) också i sallader.
Antioxidanteffekten hos alkoholextrakt från de torkade växterna utvärderades genom förmågan att bromsa blekningen av beta-karoten, mängden flavonoider, fenoler och andra antioxidanter genom kolorimetriska och kromatografiska metoder. Tre olika typer av cancerceller användes för att utvärdera hämmande verkan och effekten på spridningsförmågan, bröstcancerceller, lever-cancerceller och tarmcancerceller
Högsta nivån av flavonoider hade dikesskräppa, följt av portlak. Fenoler fanns i högsta halt hos oxtungan och därnäst hos myntan. Flavonoider och liknande polyfenoler svarar för en stor del av antioxidanteffekten. Blåhallon, dikesskräppa och myntan hade den högsta antioxidanteffekten.
Alla extrakten minskade utvecklingen av cancerceller men mest potenta i låga koncentrationer var rosmarin och oregano. Rosmarin var effektivast mot lever- och tarmcancerceller och oregano mot lever- och bröstcancerceller. De övriga extrakten hade också hämmande effekter, men i varierande grad. Anti-cancereffekten följer bara delvis antioxidanteffekterna, varför det måste finnas oidentifierade ämnen som har effekter mot cancer som borde studeras närmare.
Växterna har potential att ingå i cancerbehandling, åtminstone som tilläggsbehandling eller för att förebygga cancer. Åtminstone rosmarin och oregano som är lättillgängliga finns anledning att använda i större utsträckning i mathållningen. Växterna ovan anses ofarliga, men då de innehåller ett stort antal ämnen med olika verkningar, finns anledning att vara uppmärksam på eventuella biverkningar om man intar dem i större mängder.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0278691515300624
