Riktad tillsyn av tandvårdsförordningen 6 och 7 §§

Tandvårdsskadeförbundet uppmanar IVO (Inspektionen för vård och omsorg) att genomföra en riktad tillsyn av tandvårdsförordningens tillämpning respektive information till patienter och vårdgivare. Anledningen är att landsting och regioner alltmer försvårar för medlemmarna att få fyllningsbyte som led i en medicinsk behandling. Regionala restriktioner gör att personkretsen som har möjlighet till fyllningsbyte minskat liksom möjligheten att välja bra nya material.

Förutom alla restriktioner för att få tillgång till bidraget saknas information om denna möjlighet hos flertalet landsting och regioner. Det är inte konstigt att antalet personer som får tandvård enligt tandvårdsförordningens 6 och 7 §§ minskat från flera tusen till några tiotal personer per år.

Tandvårdsskadeförbundets informatörer får fortsatt många frågor från sjuka personer som vill byta fyllningar. Avsaknad av läkare som vill skriva nödvändiga intyg är ett första hinder på vägen. Att hitta en tandläkare villig att sanera och dessutom villig att ta på sig det byråkratiska jobbet att genomföra själva ansökan är nästa hinder. När ansökan väl är inskickad vidtar en godkännandeprocess som ofta leder till avslag.

Avslag får så gott som alla som har diagnoser som MS, Parkinson, ALS och andra neurologiska sjukdomar trots att kvicksilver från amalgamfyllningar med stor sannolikhet är en av flera bidragande orsaker till dessa sjukdomar. Är läkarintyget felaktigt formulerat avslås detta. En del landsting kräver att läkaren skriver att patienten med stor sannolikhet blir frisk efter fyllningsbyte, trots att sådana krav inte finns i själva lagstiftningen.

När det gäller allergier ställs stora krav på bevisbördan, men märkligt nog godkänns inte Melisa-testet trots att det i dag är det bästa sättet att mäta känslighet mot metaller. Ofta krävs intyg från dermatologer och symtom ska finnas i form av rodnad eller vävnadsförändringar på tungranden eller intill aktuell fyllning. Detta trots att Tandvårdsskadeförbundet menar att minst 80 % av symtomen finns utanför munhålan.

För guldallergi gäller i de flesta landsting att endast kronor och fyllningar byts och därför måste patienten själv betala byte av guldstift. Inte heller ges bidrag för att byta rotfyllningar trots påvisad allergi mot rotfyllningsmaterialet.

Godkänt fyllningsbyte gäller i flertalet regioner endast fyllning mot fyllning och det är i första hand kompositer som godkänns. Detta trots att patienterna ofta är mycket känsliga och bör ha möjlighet att välja material som de tål.

Patienten har inte möjlighet att överklaga ett beslut och därför är rättsosäkerheten stor och är sannolikt anledningen till att tillämpningen skiljer sig över landet. Det finns alltså anledning att göra en ordentlig översyn av tillämpningen av dessa paragrafer och att föreslå förtydliganden.

Se mer PDF-filen nedan