Parodontit, tandköttsinflammation, är associerat med ökad risk för en lång rad sjukdomar och oönskade verkningar som för tidig födsel och låg födelsevikt. En sammanställning av större undersökningar, vilka uppfyllde bestämda kriterier på adekvata kontroller, mätmetoder och allsidighet, har undersökt hur starkt samband det finns mellan parodontit och kronisk njursjukdom.
Nio studier uppfyllde alla krav och innefattade sammanlagt cirka 50000 personer. Många fler studier finns som undersökt delar av problemet. I den nya sammanställningen undersöktes graden av parodontit med njurfunktion, mätt som glomerulär filtreringshastighet (GFR).
Orsakerna till kronisk njursjukdom är i många fall okända men slutsatsen forskarna drar är att det finns enhetlig stöd från de nio studierna för ett positivt samband mellan parodontit och kronisk njursjukdom, även när man korrigerat för andra faktorer som immunstörningar, diabetes, rökning, dålig munhygien och näringsbrist.
Forskarna utvärderade även om parodontitbehandling, mekanisk rengöring och antibiotika, hade någon inverkan. Studierna gav inget klart svar på grund av otillräckliga uppgifter om behandlingstid och frekvens och medicineringens varaktighet.
Vid den första genomgången av artiklar om parodontit och njurfunktion hittades över 2000 artiklar men den främsta orsaken till att alla utom nio inte togs med var olikheter i undersökningarnas upplägg och olika mått på njurfunktionen.
Från Tandvårdsskadeförbundet skulle vi önska ett vidare upplägg av framtida studier där man inkluderar en utvärdering av lagningsmaterial som metallfyllningar, kronor, broar, implantat liksom rotfyllningar och inflammationer vid rötterna. Amalgam avger kvicksilver som sedan århundraden är känt för att orsaka skadeeffekter på njurarna.
