- Forskning
Det finns många rapporter om hormonstörande och på andra sätt skadliga effekter av ingredienser i plastmaterial. Mest undersökta är bisfenol A och ftalater, men det finns rapporter om andra, lika skadliga, men oidentifierade tillsatser.
Kemikalieindustrin ligger alltid före och när det börjar blåsa hett om något ämne, efter mångårig forskning för att bevisa skadeeffekterna, så ersätter man med något annat ämne med okända hälsoeffekter och processen börjar om igen, och det tar åratal innan det finns tillräcklig forskningsinformation.
Som ersättningsmaterial för bisfenol A, som börjar fasas ut, i alla fall från produkter som kan exponera småbarn, finns bisfenol S och bisfenol F, som inte verkar vara mindre hormonstörande enligt hittills endast ett mindre antal forskningsstudier. Mer därom i ett senare inlägg på hemsidan.
Kemikalie- och plastindustrin redovisar inte allt som ingår i plasterna eller som tillsätts under produktionen av produkter och en artikel i Journal of Neurochemistry rapporterar att ämnen som avges från engångssprutor och filter starkt förändrar utväxten av nervfibrer och cellskelettet av mikrotubuli som är nödvändiga för cellens struktur och försörjning med näringsämnen. Cellernas utskott, dendriter och axoner, fick längre och signifikant tunnare utväxter.
Forskarna undersökte med gaskromatografi-massspekrometri vilka ämnen som avgavs från engångssprutor av polypropylen med gummikolvar av isopren/styren-butadien och med silikon-smörjning under förhållanden som motsvarade praktisk användning med oftast mindre än en minuts kontakt mellan plast och lösning. Likaså undersöktes ämnen från cellulosa-acetatfilter i plasthölje av metakrylat-butadien-styren. Lösningarna testades på odlade nervceller från hippocampus, där hjärnans GPS finns.
Man hittade inte något bisfenol A eller ftalater, som i andra studier har samma effekter på cellerna, men däremot andra ämnen med samma effekt, även vid hög utspädning. Ämnena gick inte att identifiera, men ett antal identifierbara ämnen som avgavs och testades hade inte effekter på cellerna. Man fann över 30 olika ämnen som avgavs, men endast några kunde identifieras. Olika fabrikat av sprutor och filter gav samma resultat. När både filter och sprutor användes ökade effekterna.
Resultaten tyder på att ämnena som har effekt endast finns löst bundna i plasten. Många ämnen används i tillverkningen, inklusive monomerer, katalysatorer, mjukgörare, färgämnen, smörjmedel och stabilisatorer. Metaller som kan ha utgjort katalysatorer undersöktes inte, men både kvicksilver och platina används i plasttillverkning. Silikonplaster som används vid bröstförstoring har visats innehålla platina.
Hur mycket som kommer ut från sprutorna vid klinisk användning på människa (där vanligtvis inte filter används, i motsats till cellodling) och om det kan ha hälsoeffekter är okänt. Forskarna i studien ovan är mest bekymrade över att ämnena stör cellodlingsförsök och kan orsaka felaktiga resultat i många experiment.