- Forskning
- Hälsa
Lichen i munnen är en inflammatorisk förändring i slemhinnan av olika svårighetsgrad, från öppna sår till ljusa strimmor som inte är plågsamma. Det är helt klart att amalgam kan, eller i flertalet fall, orsakar lichen.
Tandvården medger att lichen intill amalgam (eller andra giftiga metaller) är metallorsakad, men hävdar att lichen lite längre bort har okända orsaker, trots att det inte finns någon skillnad i cellförändringarna eller inflammationsprocesserna och att de kan hänga samman. Det ena, vid amalgam, kallar man för en lichenoid reaktion och mer utbredda förändringar för lichen. Med tandvårdens skygglappar påsatta anser man att hudtester mot metaller kan avgöra orsaken, metaller eller ej, trots att det flerfaldiga gånger visats att ungeför hälften av lichenpatienterna inte visar positiv reaktion vid hudtest.
Trots att flera studier har visat att all lichen försvinner om man tar bort alla misstänkta metaller, så fortsätter tandvården att hävda att orsaken är okänd och förbigår de mest uppenbara orsakerna – metaller som orsakar oxidativ stress och immunstörningar och leder till inadekvata behandlingsmetoder.
I en ny undersökning mättes ett ämne som indikerar oxidativ stress, malondialdehyd (MDA), totala antioxidant-kapaciteten i serum (TAC), samt C-reaktivt protein (CRP) som mått på inflammation.. Totalt undersöktes 25 patienter med lichen och 23 kotroller. Mätningarna upprepades efter 14 dagars behandling med munsköljning med dexamethason och nystatin (mot svamp), 3 gånger/dag i 14 dagar.
Antioxidantkapaciteten var signifikant lägre hos patienter med lichen, mest hos såriga, erosiva formen. MDA-nivån var 10 gånger högre hos lichen-patienterna, jämfört med kontroller, mest vid den atrofiska formen. CRP visade inga skillnader mellan patienter och kontroller. Behandlingen med kortison och cystatin hade ingen effekt, något som inte är förvånande då ämnena varken är verksamma mot kronisk exponering för metaller eller mot fria radikaler.
Det är ingen tvekan om att tandvården sedan mycket länge känt till de relevanta orsakerna till lichen. År 1966 utgav Sveriges Tandläkarförbund med stöd av Riksföreningen mot Cancer en liten skrift: Tumörsjukdomar i munhålan, med ”vackra” bilder av lichen och cancer i anslutning till korroderade fyllningar. När Tf efterfrågade fler exemplar blev den plötsligt indragen ”efter samråd med odontologisk expertis.” I texten anges som predisponerande faktorer kronisk kronisk irritation av mekanisk eller kemisk natur och elektrolytisk spänning mellan olika fyllningsmaterial.
En längre artikel om lichen finns i Tf-bladet nr. 3, 2003, sid.10-13.
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jop.12326/abstract
