- Hälsa
- Politik
Den norska regeringen stärker tandvården i budgeten för 2026 med 350 miljoner norska kronor och vill snabbare ta fram en större tandvårdsreform. Målet är att tandvården på sikt skall likställas med övrig hälso- och sjukvård, med modeller som kan innebära egenandelstak eller inkludering i frikortssystemet.
Norge tar nya steg mot en mer tillgänglig och offentligt finansierad tandvård. I en budgetöverenskommelse för 2026 – mellan regeringen och samarbetspartierna Senterpartiet, Sosialistisk Venstreparti, Rødt och Miljøpartiet De Grønne – ingår ökade satsningar på totalt 350 miljoner norska kronor till tandvård. Samtidigt vill partierna påskynda arbetet med en större reform av hur tandvården finansieras.
Idag bygger det norska tandvårdsstödet i hög grad på statlig ersättning via Helfo, som täcker delar av kostnaderna för tydligt definierade diagnoser och tillstånd. Ersättning ges enligt särskilda “stödpunkter”, där kriterier avgör om patienten får stöd. En viktig punkt är punkt 14, som gäller personer med varaktigt nedsatt egenomsorgsförmåga på grund av somatisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.
Samtidigt saknar Norge – precis som Sverige – ett generellt högkostnadsskydd för tandvård på samma sätt som inom sjukvården. Barn och unga får dock avgiftsfri tandvård till och med 18 år, och därefter ökar patientandelen gradvis fram till 24 års ålder. Utöver detta finns TOO-verksamheten, som ger särskilt stöd för patienter med trauma eller svår tandvårdsrädsla efter bedömning, samt regionala odontologiska kompetenscenter som ska stödja specialisttandvård och kunskapsutveckling i hela landet.
Av de 350 miljonerna öronmärks 35 miljoner norska kronor för att återinföra stödet i punkt 14. Stödet fanns inte med i regeringens ursprungliga budgetförslag, men tas nu tillbaka. Dessutom avsätts 315 miljoner norska kronor för att höja ersättningsnivåerna inom Helfo med tio procent. TOO-verksamheten får ett extra tillskott på 25 miljoner norska kronor och de regionala odontologiska kompetenscentrumen förstärks med ytterligare 20 miljoner.
Satsningarna syftar både till att förbättra den ekonomiska tillgängligheten och att stärka tandvårdens kapacitet, särskilt för grupper med särskilda behov och för delar av landet där kompetensförsörjning kan vara en utmaning.
Minst lika intressant är att partierna nu vill snabba på ett större reformarbete. I stället för att först ta fram en stortingsmelding skall processen gå direkt till ett remissunderlag. Ambitionen är att snabbare kunna gå vidare med strukturella förändringar i hur tandvården finansieras.
Tre modeller skall tas fram, med en gemensam grundidé: tandvården skall likställas med övrig hälso- och sjukvård. En modell beskriver prisreglering inom ett fast taxesystem där tandvården omfattas av egenandelstak. Ett annat alternativ innebär att tandvård inkluderas i frikortssystemet, alltså att patienter kan nå ett kostnadstak och därefter få vård utan ytterligare avgifter.
Utvecklingen i Norge är särskilt intressant även för Sverige, där ekonomiska hinder fortfarande gör att många skjuter upp eller avstår tandvård. Tandhälsoförbundet har länge fört fram att munhälsa är en del av den allmänna hälsan och att tandvården därför bör omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd – i alla åldrar.
När tandvård och sjukvård närmar sig varandra i finansieringen blir det lättare att prioritera efter behov, inte efter plånbok. Norge visar att det finns politisk vilja att ta steg mot ett mer jämlikt system.
Om Norge går vidare med modeller som inkluderar tandvård i frikortssystemet eller inför tydliga egenandelstak kan det bli ett viktigt exempel för hela Norden. För patienter kan en sådan reform innebära tryggare ekonomiska villkor, tidigare insatser och mindre risk att munhälsoproblem växer till större och dyrare behandlingar.
Statsbudsjett 2026 - endelig på rett vei! (Den norske tannlegeforening)
