- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Få patientgrupper har så svårt att komma fram i vården som tandvårdsskadade. Trots allvarliga symtom som värk, extrem trötthet, mag- och tarmproblem, svårt att minnas och koncentrera sig, dimsyn, feber med mera blir många dåligt bemötta och blir inte lyssnade på. Ett mer patientcentrerat arbetssätt i vården hade sannolikt inte skapat denna oetiska och samhällsekonomiskt kostsamma situation som många tandvårdsskadade befinner sig i. Myndigheten för Vårdanalys borde granska detta.
Myndigheten vill ha tips från allmänheten över vilka områden som ska granskas. Du kan också lägga in synpunkter på myndighetens hemsida. Nedan redovisas ett granskningsförslag inskickat av Ann-Marie Lidmark. Skicka gärna in ett liknande du också eller inom något helt annat område.
Förslag till granskning
Tandvårdsförordningen (1998:1338) 7 § utbyte av dentala material som led i en medicinsk behandlingsplan.
1. Mellan 70 000 och 300 000 personer är sjuka av sina dentala material
2. Flertalet upplever dåligt bemötande i vården
3. Utbyte av dentala material man inte tål kostar mycket pengar, särskilt för den som är sjukskriven eller har aktivitetsersättning/socialbidrag
4.Förbättringspotentialen vid fyllningsbyte är så stor som mellan 70 och 90 % .hos de som varit sjuka en längre tid och som inte klarat att behandla.
5. Socialstyrelsen har för avsikt att ta bort allmänna råd om amalgam utan att ersätta dem med annat = gruppen riskerar att helt osynliggöras
6. Hälften av befolkningen har amalgam i tänderna och det kommer de fortsatt att ha 20-30 år till. Det är alltså inget problem som försvinner bara för att vi har ett kvicksilverförbud.
7. Andra material som titan och kromkoboltlegeringar blir alltfler sjuka av i dag (metallkänslighet)
8. Finns stor möjlighet att följa upp sanering av dentala material via de journaler landsting/regioner har för personer som fått tillåtelse att byta fyllningar som led i en medicinsk behandling (7§)
9. Det är samhällsekonomiskt lönsamt att byta fyllningar på personer som är sjuka och nya beräkningar av detta bör göras.
10. Vården måste ta metallkänslighet på allvar. Gruppen tandvårdsskadade är stor, men sannolikt finns också ett stort mörkertal bland folk som är tatuerade, är piercade eller utsätt för metaller på andra sätt.
11. Skillnaden i bedömning av tandvårdsförordningens 6 och 7 §§ skiljer sig mycket åt över landet, vilket är oacceptabelt
12. Läkare och tandläkare som behandlar tandvårdsskadade blir ofta föremål för tillsyn och några av dessa har fått sina legitimationer tillbakadragna trots att deras behandlingar varit mycket lyckade och trots ett kraftigt patientstöd.
13. Tandvårdsskadade säger ofta att de blir behandlade som psykiskt sjuka, vilket gör det än mer intressant att bättre undersöka bemötandeproblematiken
Tandvårdsskadeförbundet har uppvaktat alla myndigheter inklusive Vårdanalys utan att någon av dessa vill ta ansvar för att utreda en relativt stor, mycket eftersatt patientgrupp med en stor bemötandeproblematik. En problematik som också finns hos flera andra patientgrupper som exempelvis personer med kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalig och sköldkörtelproblem.
Myndigheten för Vårdanalys kan och bör ta upp gruppen tandvårdsskadade som en del i en analys över grupper där vården har svårt att hantera symtomen och som medför att patienterna lätt hamnar utanför systemet. Patientgrupper som skickas mellan olika vårdgivare i ett evigt ekorrhjul och som därtill upplever att de blir dåligt bemötta skulle kunna få mer adekvat behandling om vården mer aktivt samarbetar med patienterna.
Diskussionen om ifall en mer patientcentrerad vård skulle bidra till snabbare tillfrisknande är en stor och intressant fråga. Bevisfrågan bör inte som i dag när det gäller dentala material vara det viktiga utan det intressanta är att vårdgivare och patient tillsammans ska diskutera behandlingen och i samförstånd pröva sig fram.
Inskickat till Vårdanalys av Ann-Marie Lidmark
