Redan för flera decennier sedan upptäcktes att nivån av glutation var starkt nedsatt i skadade områden, främst substantia nigra, vid Parkinson?s sjukdom. Glutation är cellernas främsta buffert mot påverkan av fria radikaler.
Efterhand har det visat sig att oxidativ stress är en tidig företeelse vid Parkinson?s sjukdom, långt tidigare än när rörelsestörningarna visar sig. Vid sjukdomen förstörs dopaminproducerande celler i Substantia nigra och rörelsestörningarna förvärras efterhand. Motmedel är att tillföra L-dopa, en variant av dopamin som kan passera in i hjärnan. Behandlingen botar inte och den positiva effekten avtar efterhand.
Ett antal knarkare fick under 1980-talet av misstag i sig ett heroin-liknande ämne, MPTP, och utvecklade inom dagar Parkinson?s sjukdom. Sedan dess har undersökningar av MPTP visat att ämnet omvandlas till MPP+ som tas upp via dopamintransportören och orsakar en nedsättning av komplex I i andningskedjan i mitokondrierna. Nedsättningen orsakar en ökad bildning av superoxidradikaler och väteperoxid.
Väteperoxid avgiftas med hjälp av enzymerna katalas och glutationperoxidas (GPx). Katalas finns i mycket liten mängd i hjärnan. GPx innehåller selen och aktiviteten beror av både tillgången på selen och glutation.
Djurförsök har visat att en långvarig, partiell nedsättning av komplex I i mitokondrierna orsakar Parkinsonsymtom. Nedsättningen kan experimentellt åstadkommas med hjälp av MPTP eller rotenon (ett gift som används för att utrota fisk) och en rad jordbruksgifter har samma effekt. Epidemiologiska studier visar en koppling mellan jordbruksgifter och Parkinson?s sjukdom, men även till metaller. Substantia nigra ackumulerar metaller som järn och kvicksilver, metaller som katalyserar bildning av fria radikaler i mitokondrierna.
Alltmer tyder på att Parkinson?s sjukdom är en systemisk fri-radikalsjukdom där hjärnan råkar mest illa ut. Mätningar visar att ökad oxidativ stress är påvisbar även i perifera organ. I vita blodkroppar är nivån av en oxidationsprodukt av DNA ökad, plasma malondialdehyd (en oxidationsprodukt av fetter) förhöjd, glutationperoxidas i röda blodkroppar sänkt och plasma vitamin-E sänkt. DNA.oxidation ökar alltmer ju mer sjukdomen fortskrider men malondialdehyd når en topp tidigt i sjukdomen.
Behandlingsmetoder som botar sjukdomen saknas. L-Dopa fördröjer och transplantation av dopamin-producerande stamceller ersätter förstörda nervceller men förhindrar inte en fortskridande nedbrytning. Uppenbart måste man ingripa långt tidigare och den mest lovande inriktningen bör vara en god tillförsel av antioxidanter, inklusive selen och cystein (bildar glutation), samt eliminering av metaller och andra gifter som katalyserar bildning av fria radikaler.
