- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
- Politik
Missfall och ofrivillig barnlöshet drabbade tandsköterskor som hanterade kvicksilver och amalgam. Värst är att även de ofödda barnen fick skador. I en undersökning från början av 1990-talet visade Margaretha Molius och Ann-Marie Nilsson att tandsköterskor som själva blivit sjuka i arbetsmiljöer med skyhöga kvicksilvervärden i hög grad födde barn med allergier, koncentrationsproblem, hyperaktivitet och motoriska störningar.
Deltagare i enkätundersökningen var tandvårdspersonal som hört av sig till Tandvårdsskadeförbundet angående arbetsmiljöskador främst beroende på amalgam. Flertalet var tandsköterskor som tidigare blandat och knådat amalgam och ofta direkt med händerna helt utan skydd. Skyddstänkandet var lågt inom tandvården och flertalet tandsköterskor klämde ut överflödigt kvicksilver med fingrar.
Kvicksilverångorna steg i mottagningen och i flertalet fall var kvicksilverhalterna mycket höga och livsfarliga för dem som dagligen vistades där. Alla blev dock inte sjuka, vilket vi i dag vet beror på att människor precis som djur är olika känsliga för tungmetaller och har mer eller mindre effektiva system för avgiftning.
Allvarligt var att många kvinnor fick missfall (25 %) eller blev ofrivilligt barnlösa (11 %). Barnen som föddes hade mängder av problem framför allt med allergier och känslighet för infektioner. Men även koncentrationsproblem, hyperaktivitet och motoriska störningar var vanligt. Det fanns också onormalt många fall av andningsstillestånd hos spädbarn.
De två tandsköterskorna Margaretha Molius och Ann-Marie Nilsson, som gjort undersökningen och skrivit rapporten, ansåg att fler undersökningar borde göras för att kontrollera hur tandsköterskornas barn påverkats av den kvicksilverbemängda miljön på landets tandläkarpraktiker. Inte ens efter 20 år har sådana undersökningar startat.
De norska tandsköterskorna som haft liknande problem har dock uppmärksammats. Vem tänker på alla tandsköterskor och deras barn som är sjuka av en tidigare livsfarlig arbetsmiljö? Får de den vård de behöver?
Läs gärna rapporten – trots 20 år på nacken är den fortfarande aktuell.