Att bada i mineralrikt vatten har gamla anor, främst som bot mot hudsjukdomar.
Mineralrikt vatten kan innehålla olika salter, men det som tilldragit sig mest intresse är innehållet av magnesium, men det finns även vatten vars innehåll av svavel kan ha större betydelse. Det finns få kontrollerade studier av hälsoeffekterna utan ryktet bygger i stor utsträckning på ?anekdotiska? berättelser, något som dock inte skall negligeras. Mycket inom dagens medicin har sitt ursprung som anekdotiska berättelser, innan vetenskapliga studier har bekräftat resultaten och klarlagt mekanismerna.
Det yttre hudlagret består av döda celler som ständigt förnyas och utgör en barriär för att ämnen skall ta sig in i kroppen, till levande celler. Vid hudskador eller hudsjukdomar som atopiskt eksem eller psoriasis kan barriären vara skadad och möjliggöra att magnesium kan ta sig in till levande celler som har transportmekanismer för att vidarebefordra ämnet. Hög temperatur, hög salthalt (som i Döda Havet) och ämnen som ökar genomsläppligheten är faktorer som underlättar upptag. Även hårsäckar och svettkörtlar kan ta upp magnesium, men deras sammanlagda yta är relativt liten. Det finns inga studier om hur mycket magnesium som kan tas upp genom huden under olika förhållanden och om det kan återställa normalnivåerna i blodet.
Effekten på allmänna hälsan vid behandling av hudsjukdomar kan bero på att det upptagna magnesiumet påverkar signaler i immunsystemet. Hudsjukdomarna återspeglar ofta en underliggande sjukdomsprocess som orsakas av ett felreagerande immunsystem och en överproduktion av fria radikaler, där hudproblemen bara är ett symtom på obalansen.
Mer är känt om de mekanismer som råkar i olag vid magnesiumbrist, ett problem som är vanligt i befolkningen och som kan bidra till, eller förvärra olika sjukdomar.
I en översikt från Universitetet i Queensland, Australien beskrivs hur magnesium kan tas upp genom huden och några av de mekanismer, med relevans för de inflammatoriska processer, som är mest centrala vid magnesiumbrist, och som kan påverkas till det bättre genom intag av extra magnesium och eventuellt vid bad i mineralhaltigt vatten.
En mekanism som författarna framhåller är en samverkan med en vitamin B1-beroende reaktion där magnesium är en faktor. Reaktionen minskar bildningen av cyklooxygenas, en måltavla för många inflammationsdämpande mediciner med biverkningar.
Nyckelpositioner i aktivering av inflammation innehas av TNFalfa, tumör nekros faktor, en signal från immunceller (hittades först vid tumörer, därav namnet). TNF återfinns bland annat vid inflammerade tandrötter. En ökad nivå av TNF har uppmätts hos både människor och djur vid magnesiumbrist och nivån går ner vid tillförsel av mineralet. Sjukdomar som lupus erythematosus, psoriasis och reumatism är associerade med förhöjda nivåer av TNF.
Sänkta nivåer av magnesium åtföljs av förhöjda nivåer av kalcium, en förmedlare av en rad inflammationsprocesser, inklusive degenerativa hjärnskador och en signal som stimulerar immunceller att bilda fria radikaler.
Ytterligare ett enzym som aktiveras vid magnesiumbrist kallas Nf-kappa-beta som orsakar bildning av de inflammatoriska cytokinerna IL-6 och interferon-gamma, medverkande aktörer vid en lång rad sjukdomar. Mycket återstår att utforska om relationen mellan magnesiumbrist och olika sjukdomar och i vilken grad dessa kan förbättras genom extra magnesium. Man skulle önska att det första en läkare gjorde vid patientundersökningar vore att följa den metod som Abraham Hoffer, editor för Journal of Orthomolecular Medicine, beskrev: ?När jag möter en patient med oklara symtom undersöker jag först om patienten är förgiftad eller har några brister och om så är fallet åtgärdar jag detta. Om det sedan behövs mediciner sätts sådana in, men det behövs oftast inte.?
Magnesiumsulfat för utvärtes bruk kallas Epsom-salt (efter en engelsk kurort) och finns att köpa för cirka 65 kr kilot.