När armbandsuret går fel går man till urmakaren för att ställa in den, men det är inte lika enkelt att rucka på kroppens biologiska klocka.
Man känner endast delvis till de faktorer som styr kroppens klocka. Sannolikt har varje cell sin egen klocka som moduleras av dagsljus, melatonin och andra faktorer. Vanligtvis är kroppens egen rytm något långsammare än 24 timmar/dygn.
Det verkar alltmer troligt att oxidant/antioxidantbalansen är en central faktor som styr dygnsrytmen. Melatonin är en potent antioxidant och bildningen har en utpräglad dygnsrytm med högst syntes under natten.
En annan effektiv antioxidant som dessutom kan användas som kvicksilverbindare är liponsyra, ibland inräknad bland B-vitaminer. Liponsyra har viktiga funktioner i cellernas energimetabolism, passerar blod-hjärnbarriären och inaktiveras av tungmetaller som binder till liponsyrans svavelgrupper.
Man har i genetiskt framavlade djur inaktiverat ett eller flera av de proteiner som har funktioner i den biologiska klockan, och påverkar då inte bara dygnsrytmen utan även fettmetabolismen med följdverkningar som liknar de man ser hos människor, särskilt äldre personer, med rubbningar i både dygnsrytm och fettmetabolism.
För att undersöka om man kan påverka rubbningar i klockan och som följd fettmetabolismen, tillförde man liponsyra till åldrade djur som hölls i en 12/12 timmar ljus/mörker dygnsrytm. Prover för proteinanalys togs efter 2 veckor, antingen under mörka delen av dygnet eller dagtid. Proteinerna har en naturlig dygnsrytm som blir alltmer oreglerad ju äldre djur eller människor blir.
Liponsyra korrigerade förändringar i klockan och fettmetabolismen hos djur när proteinproverna togs under natten, men inte under dagen Den störda regleringen kunde således inhiberas av liponsyra och djuren liknade mer dygnsrytmen hos unga djur.
Andra antioxidanter bör ha liknande effekter och det finns goda belägg för att dygnsrytmen i grunden styrs av ljus/mörker men moduleras av balansen mellan oxidativa faktorer och antioxidanter. Ett försök gjordes under 1980-talet i Tyskland där man stängde in personer och fåglar i ett underjordiskt rum, skärmat från e*lektromagnetiska fält (EMF)*. Utan information om det var dag eller natt utanför började dygnsrytmen förlängas så att den efter ett antal veckor låg en dag fel. I väggarna fanns inlagt en elslinga och när man skickade en svag ström igenom förkortades dygnsrytmen. Fåglar reagerade på samma sätt på EMF. När man gav fåglarna oxiderande väteperoxid i dricksvattnet fick man samma effekt som av EMF. Studier på människa har visat att exponering för elektromagnetiska fält har en störande effekt på sömnen. Även kvicksilverexponering orsakar bildning av fria radikaler och påverkar sömnen.