Många amalgamskadade har ledvärk som framträdande och besvärande symtom och i en del fall bryts benvävnaden ner så att det behövs konstgjorda leder, ett stort problem eftersom det inte finns metallfria alternativ. Många misstänker att det är inlagrade metaller från amalgam som orsakar ledbesvären.
En ny studie från Polen har undersökt metallhalterna i benvävnad hos 37 patienter som genomgick kirurgi för att sätta in konstgjorda höftleder och samtidigt undersöktes hur mycket amalgam som fanns i tänderna.
Av metallerna i amalgam undersöktes halterna i benvävnad av koppar, zink och kvicksilver, men inte silver. 25 av patienterna hade inget amalgam, 5 stycken 0-3 fyllningar och 7 mellan 4 och 6, ett mycket litet antal, jämfört med svenska förhållanden. Tandläkarprofessionen skröt tidigare med att Sverige var det amalgamtätaste landet i världen.
Kopparhalterna var förhöjda vid närvaron av amalgamfyllningar, mest i broskvävnad och närliggande kompakt ben. Likaså var kopparhalterna förhöjda hos amalgambärare i den lösare benvävnaden (spongiöst ben).
Zinkhalten i brosk och kompakt ben visade skillnad mellan amalgambärare, med förhöjd nivå och amalgamfria, dock utan att skillnaderna var signifikanta. Stora individuella variationer och ett ringa antal försökspersoner gör att det är svårt att få signifikanta skillnader, även om medeltalen visar påtagliga skillnader.
Samma gäller för kvicksilver. Halten var dubbelt så hög, speciellt i brosk och närliggande hårdvävnad hos personer med amalgamfyllningar, men med endast svag statistisk signifikans. Kvicksilvernivån var också relaterad till boende vid kusten (fiskintag).
Blyhalten var påtagligt högre hos storrökare, jämfört med icke-rökare, men kadmiumnivån var i stort sett opåverkad, utom i två fall bland rökarna, som hade starkt förhöjda halter.
Flertalet fall opererades på grund av förslitning eller lårbensbrott, men bland osteoporospatienter återfanns lägre eller oförändrade halter av metaller, något som kan bero på att metallerna ger sig av fortare i den uppluckrade vävnaden.
Det finns få mätningar av kvicksilver i benvävnad, speciellt i relation till antalet amalgamfyllningar. Ett undantag är en studie av Hahn et al i Faseb Journal, 1990. I denna studie sattes amalgamfyllningar, innehållande radioaktivt kvicksilver, in på apor och halten i olika vävnader uppmättes efter fyra veckor. Kvicksilver, vilket inte kunde ha kommit från annat än amalgam, återfanns i starkt förhöjda halter i flertalet undersökta organ, inklusive synovialkapseln i knäleden, den, den dämpande kudde som ligger mellan benytorna.
