- Forskning
- Miljö
Det är inte bara människor och djur som riskerar att skadas av kvicksilverutsläppen. Även den bas som utgör grunden för vår existens, marken där huvuddelen av vår föda växer, skadas av det diffusa nedfallet av kvicksilver som kan ha släppts ut på andra sidan jordklotet.
Minamata-överenskommelsen utgör en början på att få ner utsläppen men de stora utsläppskällorna har bara börjat åtgärdas. Kolkraftverk i USA har fått krav på rening men i Kina har man ännu inte på allvar infört några restriktioner. Tandvårdens amalgamanvändning är långsamt under avveckling i alltfler länder, men utgör en ökande procentuell andel av de totala utsläppen.
Det finns ett antal studier av hur kvicksilverhalten i marken påverkar den bakterieflora som är väsentlig för jordarnas produktivitet. Kvicksilvret kommer huvudsakligen som nedfall i regn och återfinns i mark och vatten även långt från industrialiserade områden och jordbruksbygder. I de senare förvärras läget vid användning av rötslam, som inte bara innehåller kvicksilver, utan även antibiotika och en mångfald andra gifter.
En nyligen publicerad studie undersökte enzymaktiviteten i jordprover vid närvaro av olika halter kvicksilver och jämförde med de riktvärden som finns för hur mycket av metallen som kan anses acceptabelt. Mycket lite fritt kvicksilver finns i marken utan det mesta binds till olika ämnen, inklusive bakterier.
Jordprov analyserade med avseende på pH, vattenhalt, organiskt innehåll, kvävehalt med mera och kvicksilver tillfördes i koncentrationer mellan 5 till 300 mg/kg och blandades in ordentligt. Ursprungshalten av kvicksilver i tre jordprover var mellan 0,2 till 0,6 mg/kg. Efter 50 dagar togs 5 g prover ut och blandades med vatten och skakades över natten.
Totalkvicksilverhalt och i vatten extraherbart kvicksilver och aktiviteten i ett för bakterier väsentligt enzym (dehydrogenas) mättes liksom kvävebindande förmåga. Den vattenlösliga fraktionen som endast är cirka en hundradel av totalkvicksilverhalten, är den del som mest påverkar bakterierna och är i storleksordningen 70-80 mikrogram/kg vid det lägst tillsatta kvicksilvret upp till 1-2 milligram/kg vid 300 mg/kg tillsatt kvicksilver.
I sura jordar (pH 4,2) var enzymaktiviteten och kvävebindningen låg men jordar med ett pH om 7,6-8,2 sjönk dessa värden kraftigt med ökande halter av vattenlösligt kvicksilver. Vid pH 8,2 räckte det med 0,6 mikrogram Hg/kg jord för att sänka enzymaktiviteten med 10 % vilket motsvarar den kvicksilverhalt som faktiskt finns i markerna. Vid 2,35 milligram Hg/kg minskar enzymaktiviteten till hälften. Denna kvicksilvernivå är inte ovanlig i många kontaminerade områden. Kvävebindande aktiviteten sjönk med 10 % vid en kvicksilverhalt om 20 mikrogram Hg/kg jord.
Studien visar att jordbakteriernas enzymaktivitet hämmas vid långt lägre koncentrationer av kvicksilver än de som olika miljömyndigheter ansetts bör vara riktvärden. I sura marker är redan enzym- och kvävebindning låg och tillförsel av kvicksilver förbättrar inte förhållandet.
