- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Svensk sjukvård år 2017 förnekar riskerna med amalgam och kvicksilver i tänderna. Många är därför sjuka i onödan. De får inte rätt diagnos och blir därmed inte heller blir friska. Fleratalet som insjuknar i kvicksilverförgiftning och fortfarane har kvar sina fyllningar blir i allmänhet bara sämre och sämre. En del vänder sig till Tandvårdsskadeförbundet när doktorn inte hittar något fel och en mindre andel kan därigenom få livet tillbaka. Trots kunskaper från Antiken och framåt får svenka läkare och tandläkare inte lära sig att amalgam kan ge enorm trötthet, smärtor, psykiska besvär och mycket mer.
Omkring hälften av befolkningen har fortsatt kvicksilver i tänderna och nu med fler asylsökande ökar gruppen. Mycket allvarligt sjuka blir 1-5 % av befolkningen. Det är ingen liten sjukdomsgrupp och märkligt är att Tandvårdsskadeförbundets medlemmar och andra med amalgam i tänderna fortsätter att hånas och nonchaleras när de går till doktorn.
Svårigheterna är stora att få fyllningarna utbytta och många tvingas betala en sanering själva, vilken kan kosta allt från 10 000 kr till 150 000 kr beroende på omfattning och vilka ersättningsmaterial man vill ha. De fattiga har inte råd och slussas omkring i vården, får psykstämpel och mängder av mediciner, som bara försämrar kroppens förmåga till avgiftning.
Detta trots att EU tar besvären på allvar och förbjudit amalgam på barn, gravida och ammande kvinnor på grund av hälsoskäl och att dessa grupper tillhör dem som är särskilt känsliga för kvicksilver. Flertalet svenska läkare och tandläkare tycks tro att kvicksilverfrågan är ny. Samtidigt som de rationaliserat bort dessa problem nu då kvicksilver förbjudits i dentala material på grund av miljöskäl.
Konstigt att de inte förstår att kvicksilver är ett allvarligt gift något som man vetat sedan lång tid tillbaka i historien. Här ger vi ett litet smakprov från 1928 och 1929 då Stelling berättade om Stock´s syn på amalgam och kvicksilver:
Stelling skriver att vissa tyska medicinska auktoriteter "synas vilja förklara många fall av neurasteni (nervsvaghet) såsom kvicksilverförgiftning"...Vanligt är de plötsliga svängningarna från välbefinnande till depression, vilket är vanliga symtom i dag. Hur många har amalgamproblem av dem doktorn inte hittar några fel på? Och vad har vi lärt av historien?
Så här beskriver Stelling de olika stadierna av amalgamförgiftning, enligt vad han lärt sig av den tyske forskaren Stock:
Första stadiet: Trötthet, "svårt att stiga upp om morgnarna", minskad lust och kraft för intellektuellt arbete.
Andra stadiet: Ytterligare minskad arbetsförmåga, inre olust, missmodighet, retlighet och minskad minnesförmåga, tryck över huvudet.
Tredje stadiet: Svindel, huvudvärk, orolig sömn, livsleda och människoskygghet, ökad salivavsöndring, kronisk snuva, katarrer, inflammationer i hals och munslemhinnorna och i tandköttet, lättblödande tandkött, bildning av tandköttsfickor, tillfälligt lossnande av tänderna, nervöst och oroligt hjärta, digestionsstörningar, aptitbrist, plötslig diarre, lätta tarmblödningar och tarmsmärtor.
Fjärde stadiet: Svårartade katarrer och halsinflammationer, bölder i munnen, förlust av tänderna, hudutslag, kraftig diarré, hörselstörningar, lättare störningar i tal- och synförmågan, svår depression och förlust av minnet. Utseende och kroppsvikt förblir i allmänhet tämligen oförändrat.
(Stelling, 1929 refererande Stock 1928).
