De senaste årens forskning inom nanoteknologi har visat att de små partiklarna har helt andra egenskaper, både tekniskt och toxikologiskt, än större partiklar. Gällande lagstiftning om riskerna med silverexponering inbegriper bara större partiklar som anses lite riskabla, och inte kolloidalt silver.
Sedan länge har silver använts för att döda bakterier utvärtes vid sårbehandling, men under senare år har kolloidalt silver (*nanopartiklar*) sålts som hälsokostpreparat för nedsväljning.
Förespråkarna hävdar att det är oskadligt, utom för bakterier, men forskare finner att det är mycket giftigt på vattenorganismer, vid inandning och på celler. En osäkerhet har varit vad som händer med partiklarna vid nedsväljning.
Ny forskning har undersökt vad som händer med nanopartiklarna (60 nm) när de exponeras för saliv, magsaft och miljön i tarmarna. I saliven påverkas inte partiklarna mycket men i magsaften bildas större aggregat och antalet enskilda partiklar sjunker.
När emellertid nanometallen kommer till tarmen sönderfaller aggregaten och antalet partiklar är lika stort som i ursprungslösningen. Silvret är bundet till svavel och inlagras som AgS, silversulfid, i tarmväggarna. Detta är identiskt med hur silvernitrat uppför sig i kontrollförsök. Silvernitrat är mycket giftigt. Andra metaller som kvicksilver binder också till svavel.