Till julen brukar i våra dagar höra saffran som smaksättare och färgämne. Mindre känt är att färgämnet från Crocus sativus sedan bronsåldern är känt för att ha medicinska effekter.
Den äldsta uppgiften om att saffran kunde ha en speciell betydelse i forntiden kommer från en serie välbevarade fresker i den vid ett vulkanutbrott på Santorin begravda minoiska staden Akrotiri. Utbrottet ägde sannolikt rum för drygt 3600 år sedan, år 1628 BC enligt kol-14 dateringar.
Freskerna återger hur unga flickor plockar saffran (som fortfarande växer på ön) och bär fram en korg med skörden till vad som troligen skall föreställa en gudinna, tydande på att växten hade någon speciell rituell betydelse, kanske som gudomligt läkemedel och mest för kvinnor. På Santorin växer fortfarande den vilda arten, C. cartwrightianus. Den nu odlade sorten ger mer saffran och största odlingarna finns i Iran. Saffran odlas i hela medelhavsområdet, men kan även odlas i Sverige. Odlingar finns i Staffanstorp, Skåne och på Gotland.
Tidigt användes även saffran som färgämne. En antydan finns i Iliaden: ”Eos i saffransdräkt steg upp ur Okeanos flöden för att på nytt bringa ljus åt gudar och dödliga människor.” Buddistmunkarnas gula dräkter färgades med saffran redan på Buddas tid.
De medicinska effekterna var säkert väl kända redan under bronsåldern i Akrotiri och alltsedan dess har saffran som läkemedel funnits i litteraturen om medicin och läkekonst. Det finns fortfarande med i läkemedelsförteckningarna i en rad länder, även i Europa. Skall man tro alla uppgifter är saffran nästan en universalmedicin. Många uppgifter alltsedan romartiden har dock visat sig stämma med nutida studier av effekterna på människor och djur (mest djur).
Det är ännu lite känt om saffrans biokemiska verkningsmekanismer utom för hormonella effekter. I saffran finns hormonaktiva ämnen vars verkan liknar dem i moderna gynekologiska läkemedel, men det mesta är outforskat. Det finns cirka 150 olika flyktiga och icke-flyktiga ämnen i saffran, varav man endast har identifierat ett 50-tal; kolhydrater, proteiner, antocyaniner, flavonoider, vitaminer (speciellt riboflavin och tiamin), aminosyror, mineraler och andra. Det torkade preparatet kan ha fler verkningar än den extraherade gula till röda huvudkomponenterna, crocin och safranal, som varit mest använda i experimentella studier.
Saffran kan verka som P-piller, motverka underlivsblödningar och menstrationsstörningar och i högre dos inducera abort. Större mängder är, som detta antyder, giftiga och högsta dos bör inte överstiga 1,5 gram. 5 gram kan ge kräkningar och blödningar och 20 gram är dödlig dos. Vanligaste föreskrivna doserna i litteraturen är 10-2000 milligram/dag. 500 milligram kostar cirka 20 kronor. Släng inte ut överblivet saffransbröd till fåglarna, för vilka även extremt låga halter är giftiga.
Sedan antiken och i nutid ofta rapporterade verkningar av saffran och bekräftade i djurförsök innefattar förbättrad inlärning och minne, minskar biverkningar vid avvänjning av morfin, motverkar skador vid ischemi (antioxidanteffekt), motverkar depression, motverkar hjärt-kärlsjukdom och ändrade blodfettvärden, ökar sexuell aktivitet, fördröjer tumörtillväxt, undertrycker ökade levervärden vid giftpåverkan, ökar glutation-peroxidas och minskar malondialdehyd i njurarna, minskar inflammationer och cyklooxygeas och magsår, ökar antioxidantnivån, minskar DNA-skador. I gamla skrifter anges även användning av saffran vid sårbehandling, infektionssjukdomar, förstoppning, för att öka mjölkbildning och vid olika ögoninflammationer, vid huvud- och öronvärk.
Årets Nobelpris i medicin gick bland andra till en kinesisk forskare som letade efter medel mot feber och fann ett verksamt preparat, arteminisin, i 1500 år gamla skrifter. Det kanske är väl befogat att på allvar studera vilka effekter den uråldriga medicinen saffran med dess många verkningar kan ha på olika sjukdomar.
https://muse.jhu.edu/login?auth=0&type=summary&url=/journals/perspectives_in_biology_and_medicine/v047/47.2ferrence.html
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0278691513007758
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ptr.1647/abstract
