Influensavaccin föreslås ingå i allmänna vaccinationsprogrammet

Influensavaccin föreslås ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet, enligt ett beslutsunderlag till regeringen framtaget av Folkhälsoinstitutet.Det innebär att  bland annat barn och gravida ska erbjudas vaccinet och precis som tidigare ska riskgrupper och personer över 65 år erbjudas gratis vaccinering. Riskerna med vaccinet nämns knappt och någon riskanalys redovisas inte. Det kan inte vara lätt för politiker att fatta beslut på det presenterade underlaget. Fram till oktober är det möjligt för alla att skicka in synpunkter till Folkhälsomyndigheten med kritik av rapporten.

Det finns anledning att förhålla sig kritisk till att influensavaccin ska ingå i ett allmänt vaccinationsprogram. Redan nu erbjuds riskgrupper i samhället gratis vaccinering. Angeläget är att redovisa riskerna och att effekten på vissa individer är låg. Ingen bör vaccinera sig i onödan och det är bättre att tänka efter innan vaccination..

Folkhälsomyndighetens bedömning har gjorts enligt vissa fastlagda kriterier, men ingen redovisning finns över hur bedömningarna gjort och vilket underlag som finns. Myndigheter tycks utan kritik kunna slippa redovisa vilka vetenskapliga rapporter de grundar sina antaganden och slutsatsatser på. Det är svårt för politikern att fatt abeslut om inga riskanalyser görs.

Med tanken på Riksrevisionens bedömning att tjänstemän på Läkemedelsverket hade starka kopplingar till läkemdelsindustrin kan man undra hur det förhåller sig med Folkhälsomyndigheten och kopplingen till vaccinationsindustrin.

De grupper som omfattas  av vaccinationsprogrammet är perosner äldre än 65 år, gravida kvinnor i andra och tredje trimestern, personer i medicinsk definierade riskgrupper (kronisk hjärtsjukdom, lungsjukdom, diabetes mellitus, kronisk lever- och njursvikt) och tillstånd med nedsatt immunförsvar.

Av utredningen framgår att personer som tidigare haft influensa kan vara immuna om det nya viruset liknar det gamla. Indivier som vaccinerat sig måste ta om vaccinationen årligen då nya varianter uppträder. Av detta kan man förstå att vaccinet inte ger skydd annat än tillfälligt, vilket förstås är bra för försäljningen.

Folkhälsomyndigheten bedömer att ett införande av influensavaccination som särskilt vaccinationsprogram är hållbart ur ett medicinetiskt och humanitärt perspektiv. Influensavaccinets positiva effekter överväger riskerna och det finns, enligt förslaget tillräckligt vetenskapligt stöd för att vaccinerna är säkra.Vad det grundas på redovisas dock inte.

Som en följd av influensavirusets ständiga förändring och det relativt kortvariga skydd vaccinet ger, måste sammansättningen av influensavaccinets specifika subtyper och linjetyper ses över varje år och ny vaccination genomföras inför varje influensasäsong. 

Allvarlig och livshotande sjukdom till följd av influensa uppstår, enligt Folkhälsomyndigheten,  framför allt hos personer som är 65 år och äldre, gravida och bland vissa medicinskt definierade riskgrupper. Någon redovisning av om vaccinet fungerar som det är tänkt för dessa grupper ges inte. Det vore förstås intressant att veta hur stor andel som inte skulle få livshotande sjukdom om de inte vaccinerades och hur många som får livshotande eller livslång sjukdom av själva vaccinet. Sådant borde ha redovisats.

Vidare framgår av underlaget till regeringen att vaccinering med trivalent influensavaccin (TIV) med inaktiverat virus från tre virustyper ger en skyddseffekt på 60–70 procent mot laboratoriebekräftad influensa för friska vuxna och barn över nio år. Men är matchning dålig mellan vaccinstammarna och de cirkulerande influensavirusen kan effekten vara betydligt sämre.

Dessutom redovisas i förslaget till regeringen att för friska barn mellan två och nio år är effekten lägre, men vaccinet med levande försvagat virus (LAIV) som ges som nässpray har betydligt bättre effekt än TIV för denna åldersgrupp. För barn under två år har TIV sämre effekt och LAIV är inte godkänt för den åldersgruppen av säkerhetsskäl även om det visat sig ge en effekt på 64 procent.  Ingen siffra finns om hur ofta dessa barn drabbas av influensa, vilket hade varit bra för jämförelsens skull. Dessutom påstås att vaccinet ger sämre effekt för personer äldre än 65 år. Det vetenskapliga stödet för att vissa medicinskt definierade riskgrupper löper ökad risk att drabbas av allvarlig sjukdom som en följd av säsongsinfluensa varierar och i flera fall saknas studier, konstaterar utredarna.

Hur mycket kunskap finns egentligen, det verkar vara många lösa påståenden och antaganden i utredningen.

Första gången barn får influensavaccin ges två sprutor och därefter behövs för påfyllnad endast en spruta per år. Men varje år har man alltså tänkt sig att svenska folket ska vaccinera sig mot influensa.

Av underlaget till regeringen framgår att det finns ett epidemiologiskt samband med vaccinationer och insjuknande i narkolepsi bland barn och unga vuxna. Det konstateras vidare att mekanismen är okänd och att forskning pågår. Att mekanismerna är okända borde kanske stämma till eftertanke och ett visst mått av säkerhetstänkande. Svininfluensavaccinet innehöll (fast det skriver inte utredarna) kvicksilver som konserveringsmedel och en adjuvans som inte hittills funnits i andra influensavacciner. Osäkerheten är stor och riskerna borde tas på större allvar och bakgrunden till myndighetens ställningstagande borde ha redovisats.

I underlaget till regerinen konstateras slutligen att: Ett problem är att kunskapen om skyddseffekten av influensavaccination är begränsad för vissa av riskgrupperna. Dessutom varierar skyddseffekten mellan olika säsonger beroende på hur väl vaccinet överensstämmer med de virus som cirkulerar i samhället.

Myndigheterna och politikerna borde ställa sig frågan om influensavacciner ska ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet då osäkerheterna är så stora. Vid alla vaccinationer bör riskerna redovisas mer öppet än vad som sker i dag. Det är nödvändigt för att folk ska kunna göra ett eget ställningstagande.

Synpunkter på utredningen lämnas till Socialdepartementet som ett remissyttrande senast den 14 oktober 2016. Remissvaren skickas till s.registrator@regeringskansliet.se samt s.fs@regeringskansliet.se
I remissvaren ska Socialdepartementets diarienummer S2013/00240/FS anges och de vill ha filen både i world och som pdf.

Till utredningen

Till missivet, dvs uppmaning att lämna remiss och hur det går till.