- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Hydroxiapatit används allt oftare som ett fluorfritt alternativ i tandvård. Men vad innebär det när ämnet förekommer i nanoform – och finns det några risker?
Hydroxiapatit är ett mineral av kalcium och fosfat som utgör nästan hela vår tandemalj och en stor del av skelettet. När hydroxiapatit används i tandvårdsprodukter tillförs alltså ett ämne som kroppen redan känner igen. Det som ibland väcker frågor är att hydroxiapatit i tandkräm ofta förekommer i nanoform, så kallad nano-hydroxiapatit (nHAp).
Skillnaden mellan ”vanlig” hydroxiapatit och nano-hydroxiapatit handlar inte om kemisk sammansättning, utan om partikelstorlek. Nano-hydroxiapatit består av mycket små partiklar – i storleksordningen miljarddels meter – vilket ligger nära den naturliga storleken på hydroxiapatitkristaller i tandemaljen. Det gör att partiklarna lättare kan fästa vid tandytan och tränga in i mikroskopiska porer och sprickor i emaljen.
I tandvård används nHAp främst för att:
- remineralisera och stärka emaljen,
- täppa till dentinkanaler och minska ilningar,
- skydda mot syraangrepp och karies,
- fungera som ett fluorfritt alternativ i tandkrämer.
Nano-hydroxiapatit verkar lokalt i munnen. Partiklarna binder till emaljytan, ersätter förlorade mineraler och bildar ett skyddande lager som liknar tandens naturliga struktur. Effekten sker där den behövs – på tandytan – utan att påverka bakterieflora, hormonsystem eller andra organ i kroppen.
Syntetisk nano-hydroxiapatit är laboratorieframställd, men efterliknar kroppens eget mineral både kemiskt och strukturellt. Samma material används sedan länge inom medicinen, till exempel i benersättningar, implantatbeläggningar och vävnadsteknik. Där ställs mycket höga krav på biokompatibilitet, vilket har bidragit till att hydroxiapatit betraktas som ett väletablerat biomaterial.
När det gäller säkerhet är det viktigt att skilja mellan nano-material i allmänhet och nano-hydroxiapatit i tandvårdsprodukter. Forskning om nanopartiklar pågår brett inom många områden, eftersom mycket små partiklar i vissa sammanhang kan bete sig annorlunda biologiskt.
Samtidigt visar tillgänglig forskning att nano-hydroxiapatit i munvårdsprodukter är biokompatibelt och inte uppvisar toxicitet vid lokal användning. Ämnet löses gradvis upp till kalcium- och fosfatjoner – samma byggstenar som kroppen använder naturligt.
Inom EU anses nano-hydroxyapatit vara säkert i tandkräm i koncentrationer upp till 10 procent och i munskölj upp till 0,465 procent, förutsatt att partiklarna är stavformade och inte ytmodifierade.
Tandkrämer med nano-hydroxiapatit är avsedda att användas lokalt och i små mängder. Till skillnad från fluorider saknar hydroxiapatit känd systemisk toxicitet och ackumuleras inte i kroppens organ. Det är också anledningen till att produkterna ofta bedöms som lämpliga även för barn och andra känsliga grupper.
Tandhälsoförbundets hållning bygger på försiktighetsprincipen: när effektiv munhälsovård kan uppnås med ett ämne som är biologiskt välkänt, lokalt verkande och utan kända systemiska risker, är det rimligt att föredra detta. Nano-hydroxiapatit representerar i detta sammanhang inte något ”främmande”, utan en tekniskt förfinad form av tandens eget mineral.
En debatt pågår dock kring nanostora partiklar. Eftersom nHAp är så litet finns en teoretisk diskussion om huruvida partiklar kan tas upp i vävnader eller blodomloppet, även om studier hittills inte visat på toxiska effekter vid normal användning i tandkräm.
Hydroxyapatite (nano) - Scientific Committee on Consumer Safety (SCCS) - European Commission
Is Nano Hydroxyapatite Safe? What the Research Says (and What It Doesn’t) – YouTube (OraWellness)
