Fattiga har inte råd att bli friska

Personer som är sjuka av sina tandfyllningar får sällan medicinskt eller ekonomiskt stöd till fyllningsbyte trots tydlig lagstiftning. Anledningen är troligen informationsbrist, att ansökningsförfarandet är kringgärdat av mycket byråkrati och många regionala restriktioner som kraftigt minskar gruppen som borde ha rätt till fyllningsbyte som led i en medicinsk behandling. Se mer i Tandvårdsskadeförbundets genomgång av den information som finns på landstingens och regionernas hemsidor.

Den information oroliga människor kan få om sina dentala material på landstingens och regionernas hemsidor är skrämmande dålig och intetsägande. Få får där reda på att de kan få fyllningsbyte enligt tandvårdsförordningens 6 och 7 §§ som ett led i en medicinsk behandling och till samma kostnad som för annan hälso- och sjukvård.

Stödet är dock omgärdat av många restriktioner och ett byråkratiskt krångel som gör att besluten tar lång tid. Beslut går inte att överklaga och den statliga tillsynen över tillämpningen lyser med sin frånvaro.

Rättsosäkerheten är stor för den enskilde patienten och många upplever att samhället inte tar ansvar för de biverkningar dentala material ställer till med. Den som är fattig ger ofta upp och fortsätter vara sjuk.

Tandvårdsskadeförbundet har i en studie av landstingens och regionernas hemsidor (se se PDF-filen nedan) funnit att hälften av dem saknar information helt om Tandvårdsskadeförbundets frågor och den information som finns är oftast svår att förstå. Problemet är således helt osynligt.

Utredningen visar att endast 5 av 21 landsting/regioner på sina hemsidor redovisar vilka restriktioner som finns för bidrag enligt 6 och 7 §§. Trots att endast fm landsting och regioner studerats är mängden av beslut som kraftigt inskränker möjligheten att få bidraget stor.

Ingen myndighet vill ta tag i frågan och landsting/regioner har därför ostört kunnat fortsätta att försvåra för sjuka människor som söker vård. Dentalmaterialutredningen (SOU 2012:53) gav förslag till förbättringar i vården och ändringar i berörda paragrafer i tandvårdsförordningen. Ingenting har hittills hänt trots att 12 år gått. Snarare har möjligheterna försämrats.

I rapporten föreslås att:

? IVO (Inspektionen för vård och omsorg) får ett särskilt regeringsuppdrag att göra en riktad tillsyn över tandvårdsförordningens 6 och 7 §§.
? En särskild delegation tillsätts med representanter från Tandvårdsskadeförbundet med uppdrag att förbättra möjligheten för tandvårdsskadade att få adekvat hjälp.
? Delegationen bör fördela forskningsmedel till klinisk uppföljning av samtliga individer som genomgått fyllningsbyte enligt tandvårds-förordningens 6 och 7§§.

Slutligen konstateras i rapporten att hälften av landets vuxna befolkning fortfarande har amalgam i tänderna, vilket innebär att 15-20 ton kvicksilver finns lagrat folks tänder. Inte minst av miljöskäl är det angeläget att kvicksilvret avlägsnas och omhändertas på ett säkert sätt och därför föreslås särskilda budgetmedel för att alla gratis ska kunna avlägsna sitt amalgam.