Många elöverkänsliga har noterat att deras känslighet har utlösts av tungmetallexponering och att de under och efter borttagandet av metaller i munnen, fått ökad känslighet vid varje saneringstillfälle eller annan tungmetallexponering.
Vanligtvis har orsaken till känsligheten varit kvicksilver, en metall som orsakar bildning av fria radikaler, men andra metaller som bly, kadmium, järn med flera orsakar även de en ökad oxidativ stress. Elektromagnetiska fält, EMF, har i ett stort antal studier visats orsaka fri-radikalbildning och den sammanlagda belastningen från både EMF och tungmetall kan vara mer än kroppen kan hantera.
Experimentellt har kombinationen elektromagnetiska fält och kvicksilver enbart inte undersökts. Däremot har det visats i flera studier att EMF ökar korrosionen av amalgam, 50 % kvicksilver, men där finns även silver och koppar som kan ha del i effekterna. Alla tre metallerna kan orsaka bildning av fria radikaler. En rad studier har visat att amalgamexponering är bakomliggande orsak till elöverkänslighet hos en stor andel av de drabbade och att känsligheten i flertalet fall långsamt avklingar efter sanering och intag av antioxidanter. Oförsiktig sanering med åtföljande stark kvicksilverexponering kan dessutom leda till elöverkänslighet.
Ett avsevärt antal studier har visat att elektromagnetiska fält orsakar en bildning av fria radikaler. Tungmetaller, bland vilka kvicksilver är den mest potenta, katalyserar bildning av fria radikaler. Några studier har funnit ett samband mellan effekterna av EMF och fri-radikalaktivitet av järn. En ny studie har undersökt sambandet mellan en annan tungmetall, kadmium, och elektromagnetiska fält och befolkningen är sällan exponerade för bara en miljöfaktor. Kadmium är vanligt i miljön och hamnar i många födoämnen. Även amalgam har innehållit kadmium (kadmium-amalgam och kopparamalgam).
Experimentellt indelades 32 råttor i fyra grupper: 1. Kontroll; 2. Kadmiumexponerade; 3. EMF-exponerade (50 Hz, nätfrekvens) och 4. EMF + kadmium. Som mått på fri-radikalskada mättes protein karbonyler, en oxidationsreaktion hos aminosyror i proteiner. Likaså mättes totala oxidantnivån i blodet, liksom strukturförändringar i proteiner.
Exponeringen för kadmium liksom för EMF + kadmium ledde till oxidationsskador och förändrad struktur på plasmaproteiner liksom till ökad nivå av karbonyler och oxidativ stress. Förändringarna var mycket kraftigare vid kombinationen EMF + kadmium än för vardera påverkan ensam och var fördubblade, jämfört med kontroller. Både EMF och kadmium enbart, orsakade en ökad nivå av oxidativ stress, möjligen genom olika mekanismer. Ökningen av oxiderade proteiner, mätt här som karbonylgrupper i aminosyrornas sidokedjor (aminosyror utgör proteinernas byggnadsstenar) och enbart i plasma, är något som sker i hela djuret, även i hjärnan.
Oxiderade proteiner förlorar sin tredimensionella struktur och fungerar inte längre normalt, något man skulle kunna kalla accelererat åldrande. Icke fungerande proteiner bryts ner eller i värsta fall ger upphov till autoimmuna reaktioner och måste ersättas, något som ställer krav på försörjningen med byggnadsmaterial och energi.
