- Hälsa
- Politik
Inför riksdagens beslut om den nya tandvårdsreformen 2026 – ofta kallad ”tiotandvården” – planerar tandvårdsanställda att demonstrera. Kritiken handlar bland annat om nya referenspriser och prisreglering som, enligt initiativtagarna, riskerar att påverka vårdkvalitet, valfrihet och arbetsvillkor.
På onsdag den 3 december 2025 väntas beslut fattas om tandvårdsreformen som skall börja gälla 2026. I samband med detta planerar yrkesverksamma inom tandvården att demonstrera mot reformen i dess nuvarande utformning. Initiativet leds av specialisttandläkaren Denise Abadji, som menar att tandvårdens profession länge försökt föra fram synpunkter utan att uppleva att politiken lyssnat.
Enligt Denise Abadji är det avgörande att skilja mellan målet och metoden. Hon understryker att tandvården välkomnar ett utökat ekonomiskt stöd till patienter, men att de föreslagna referenspriserna och prisregleringen riskerar att få oönskade konsekvenser i praktiken. Bland farhågorna som lyfts finns att möjligheten att välja material, teknik och behandlingsmetoder kan begränsas, vilket i sin tur kan påverka både behandlingsresultat och patientens valfrihet.
I intervjun beskriver hon demonstrationen som en ”sista utväg”, efter vad hon uppfattar som en lång tid av dialogförsök. Kritiken riktar sig särskilt mot risken att referenspriserna sätts så lågt att tandvårdsteamet tvingas kompromissa, där mer avancerade eller materialkrävande behandlingar kan bli svårare att genomföra. Som exempel nämns situationer där omfattande tandlossningssjukdom kräver mer resurskrävande insatser, såsom benaugmentationer eller andra avancerade behandlingsmoment som bygger på tid, material och högkvalitativa tandtekniska arbeten.
En återkommande oro gäller även tandtekniken. Om ekonomiska ramar pressas kan fler arbeten komma att skickas utomlands, vilket enligt kritikerna kan minska kontrollen, försvåra kvalitetssäkring och på sikt hota svensk tandteknisk kompetens. Samtidigt uttrycks en oro för ökade krav på kortare behandlingstider och högre stress, vilket kan leda till fler omgörningar och sämre hållbarhet i vårdens arbetsmiljö.
Tandhälsoförbundet följer utvecklingen noga och betonar att reformer i tandvården måste bedömas utifrån hur de påverkar patienterna – särskilt dem med stora vårdbehov, begränsad ekonomi eller komplexa medicinska förutsättningar.
Förbundet delar uppfattningen att patienter behöver ett starkare ekonomiskt skydd, men menar att vägen framåt måste vara både långsiktig och rättvis. Tandhälsoförbundet vill därför se ett system där tandvården omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd, i alla åldrar, så att patienter inte tvingas avstå vård av ekonomiska skäl. Patienternas bästa måste alltid komma i första hand. Tf vill ha en tandvård som är jämlik, trygg och ekonomiskt möjlig för alla.
Samtidigt framhåller Tandhälsoförbundet att regelverk och ersättningssystem måste utformas så att de stödjer god vårdkvalitet, transparens och patientsäkerhet – och att förändringar behöver ske i dialog med professionen för att vara genomförbara i verkligheten.
Det som nu sker visar hur starkt engagerande tandvårdsfrågor blivit – både för dem som arbetar i vården och för de patienter som berörs. Demonstrationen handlar, enligt initiativtagarna, inte om att motsätta sig förändring i sig, utan om att reformen skall vara realistisk, kunskapsbaserad och praktiskt möjlig utan att riskera sämre kvalitet eller minskad valfrihet.
I slutändan är det den framtida modellen – och dess detaljer – som avgör om reformen stärker tandvården eller skapar nya problem. För både tandvårdspersonal och patientorganisationer är budskapet tydligt: en reform måste fungera i verkligheten, där människor behöver vård som är både möjlig att ge och möjlig att få.
Tandvården demonstrerar mot tandvårdsreformen (klinikkonsulten.se)
Tandläkare demonstrerar mot billigare tandvård för äldre (Senioren)
Sverige anmält till EU – den nya tandvårdsreformen granskas (tf.nu)
